Frustrationen blir som en spark i röva

Blir lätt frustrerad på mig själv ibland, jag vill så mycket på så kort tid, kan få för mig att ha en sak, och då måste jag bara ha den nu nu nu. Det gäller exempelvis oxå kunnandet för min del, jag vill lära mig allt om fotografering och om bra ljus, och ha dom bästa objektiven och gå alla dessa kurser som finns. Pluggar som en tok och har gjort det sen jag började intressera mig för fotandet. Jag och ingen annan har gjort detta arbete, min familj har fått utstå väldigt mycket frånvaro från min sida, och det har varit mycket snack om fotande och kameran har varit framme nästan jämt. Men det är på detta sättet jag lär och har lärt mig, jag älskar min drivkraft och kan bli irreterad på folk som inte gör något åt sina drömmar. Jag ska ta mig dit, jag ska bli lika bra som dom jag ser upp till. Jag har kommit en bra bit sen jag började, men jag ska bli bättre jag ska dit.
 
Så trots att jag blir frustrerad på mig själv och min envishet, och mitt sätt att prata ner mig själv, så är det ändå min frustration och vilja som tar mig framåt. Frustrationen är den som gett mig en spark i röven när jag stått och stampat på samma ställe. Något som jag nu eftersträvar är att sätta fokus varje gång, och att få öva mer på motljuset som jag ska bemästra inom kort.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback