Mera gobitar på Nuel

 
 
 
 
 
 

Fin gåva

 
Varit en jobbig period, bortsett från allt med Leo så har det även varit annat med mig att göra som varit tungt och jobbigt. Men vi känner att vi vill ta oss igenom detta själva och inte dela med oss av allt, inser nu att vi kanske varit själviska när det kommer till Leo och hur brett vi har delat med oss om allt tufft han har gått igenom. Ni har ju fått veta det mesta som hänt runt honom, han har ju aldrig kunnat säga om han vill dela med sig av allt detta. Hoppas han kommer att tycka det är ok när han blir äldre och förstår vad han varit med om. Men kanske ska vara mindre personlig, man inser detta när man själv inte mår bra och det händer saker runt om en. Jag hoppas ni har förstående varför bloggen blivit lidande. 
 
Mår ganska risigt men försöker hålla ihop mig för barnens skull, dom ska inte bli lidande för att jag/vi mår piss. Nu vill jag visa Leo vart han fått sin styrka ifrån. Robin har varit en enormt stöd och min klippa & man inser titt som tätt genom livets prövningar hur mycket man faktsikt betyder för varandra. Men nu får det vara nog med jobbigheter för oss, låt oss få ha lite flyt nu.
 
Har fått en väldigt fin gåva av Robin här i veckan då vi var inne i stan för sjukhusbesök. Jag fick ett porträttobjektiv av honom. Idag testade jag det ute och har även haft det på en fotografering av Nuel i veckan. Måste lära mig lite mer om fokuspunkter, men annars så ÄLSKAR jag det. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Våga satsa?

Å vill så gärna satsa men är så feg när det kommer till mycket pengar. Insett vad jag behöver köpa för att få en mer studio liknande känsla över bilderna, men tusan vad det ska kosta. Men samtidigt vågar jag inte satsa så kan jag ju inte heller bli någonting. Men hur ska jag få ihop så mkt pengar till att bara slösa på mig själv? Hade tittat på ett studiokit som var i den billigaste klassen, men inser att det är kanske ingen ide att köpa något halvdant när jag vet att jag vill ha bättre, så nu har mina ögon fastnat på ett studio set och samt så vill jag ha en bakrund så att jag slipper fota bebisarna i sovrummet och få med annat trams som ramar och spjälsängar. Skulle jag nu våga köpa detta skulle detta innebära att jag kan våga ta 300 för en fotografering, så rätt snabbt man kan komma upp i det man la ut. Men som sagt mkt pengar och dom växer ju inte på träd här hemma. 
 
 
 
 

App tips

Rolig app som man kan pilla med när barnen sover eller om man har tråkigt är photosplash. Nu har jag kanske inte det bästa tålamodet så blir lite halvdant när jag gör det, men kan bli riktigt coola bilder när man väll får till det om man nu har tålamodet jag saknar. By the way den ubersöta filten kommer från Lindex och kostar 129 kr
 
 
 

Prinsen Nuel

Idag har jag fotat Elianas son Nuel, han var en svår nöt att knäcka, ville inte riktigt le samtidigt som han inte var på dåligt humör heller, någonstans mitt emellan sådär, så imorgon ska jag gå hem till dom och se om han känner sig mer harmonisk i hemmiljö och kanske vill bjuda på ett smile eller två. Tänkte även klämma in lilla Signe i samma fotografering, får ser hur det kommer att gå att fota två små samtidigt! Spännande spännande
 
Men tycker jag fick till några fina bilder på Nuel trots att han var skeptisk till mig och kameran. Å jösses man blir ju kär i varje bebis som kommer och ska fotas, kanske ska sno med mig Signe och Nuel hem imorgon. Tror ni att dom får plats i min kameraväska?! Nej skämt åsido här kommer bilderna på Nuel. 
 
 
 
 

Freja mössan

Hittade en sådan fin liten blogg inne på en mammasidan på facebook, blev så berörd och tycker ni alla ska göra som jag och beställa en Freja mössa och donera pengar till forskningen. Gå in och kika bloggen på http://frejamssan.blogg.se/ . Vi om någon vet hur viktigt det är att det doneras pengar till forskingen kring barns sjukdomar, vi kan tacka alla som skänkt pengar till hjärtebarnsförbundet, donationerna som räddat livet på vårat och många andras barn. 

En favorit i repris

En av mina favoritbilder är på Leo är när han var liten, ca 5 månader. Det var midsommar ute på Stallarholmen hos Klasse i Mariefred. Här var vi och kollade på midsommarstången, detta kort togs innan mitt riktiga fotointresse kom till mig. Men jag älskar känslan i bilden, så kärleksfull och lite små rörande där en pappa står med syrgastuber på ryggen och sin lilla son i famnen. Jag tycker man känner kärleken genom dataskärmen
 
 

Lillasysters första feber

Nu ligger lillfisen med 39 graders feber, vaccinet gjorde sitt. Gör ont i mit mammahjärta, är det inte lustigt att trots allt vi gått igenom med stora hjärtoperationer, så kan jag fortfarande tycka att det är jobbigt att se mina barn få sitt vaccin, och att det gör ont i hela mig när dom är feber. Borde ju vara gjord av sten vid detta laget, men nej då grinar fortfarande av att se mina barn vara sjuka, även om det bara är lite feber. 
 
 

Livet efter operationen

Tänkte berätta lite om hur Leo mår idag och hur han har mått sen vi kommit hem från Lund. Till en början var Leo ganska resarverad mot människor och inte riktigt som förrut, sa aj utan anledning och tog sig mkt för bröstet. Men nu har han börjat komma tillbaks till sig själv och pratar på lite mer, och är lite mer öppen mot människor än han var när vi just kommit hem. Hans aptit börjar komma tillbaks, men inte i närheten av den matglada killen han var innan den tredje operationen. 
 
Nu äter han mer normalt om man säger så, ganska skönt om du frågar oss. Innan så hade han inget stopp, lite lustigt med tanke att dom sa till oss att han inte skulle orka äta. Något han är totalt livrädd för nu är att bada, innan op så älskade han att bada, men nu måste vi tvinga honom i badet, vilket är jobbigt. Någon som har tips på hur man kan få bort rädslan för vatten? 
 
Annars så leker han på för fullt och har betydligt mer ork nu än innan, nu behöver att inte lägga sig ner på golvet och vila vid minsta ansträngning. Han hostar inte längre vid ansträngning och är inte lika blå längre. Att Leo nu har en bra syresättning känns fantastiskt bra, tänk att vi högst troligt nu kan skicka tillbaka alla aparater och syrgastuber nu. Nu när han blir sjuk hoppas vi på normalt sjuk och att det inte ska behöva innebära syrgas och sjukhusbesök. Vi är så tacksamma över att nu kunna få leva mera "normalt". Helt normalt vet vi ju att det aldrig kommer bli, men nu känner vi oss mer som vem som helst, stenen som bott i min mage är nog borta nu, känner inte av den längre. Skramlar kankse lite då och då, men största biten är borta. 
 
Har många tankar att bearbeta i huvudet nu, många saker man aldrig velat uppleva som vi nu måste ta itu med, men nu är vi hemma allesammans och Leo mår så mkt bättre nu. Känns så förbannad jäkla bra!! Stort tack till er alla som stöttat oss. Vi har pratat lite om att gå till en kurator nu, just för att placera allt som hänt, kanske få upp det man tryckt ner i magen, jag tror det måste ut innan vi kan börja leva fullt ut igen. 
 
 
Aldrig mera syrgas! känns ganska bra må jag säga
 
 
 
 
 
 

Prinsessans nya kläder

Nu börjar vi se slutet på köks renoveringen. Nu sitter nästan alla luckor på plats och nu är det endast lite finslip kvar, skulle tippa på att dom är klara på Fredag. Lite frustrerande att bo i denna röra, barnen är mer eller mindre inlåsta i vardagagsrummet då vi har saker i resterande rummen. I sovrummet har vi tillex en kaffekokare på sänggaveln och köksstolar längs Robins ena sida. Lite kaos just nu, men det är det lätt värt då det komer bli så fint. Visar resultatet sen när det är klart.
 
Igår vart Robin inringt till jobbbet då chefens son blivit sjuk, så vi gick ner och tog Leos blodprov lite senare på dagen, det visade sig då att Leos pk värde var för lågt och att dom ville ha ett nytt på morgonen idag, och att vi högst troligt skulle behöva åka in till sjukhuset och ta en fragmin spruta. Men vi vart mkt glada då dagens test visade sig vara bättre, men nu ska han öka sin dos på varanet till 1,25. Så det vart väldigt skönt att slippa behöva åka in till sjukhuset bara för en sprutas skull. 
 
Vart en tur till BVC för Wilja skulle få sitt vaccin. Nu fick hon det senare då vi varit i Lund. Hon fick godkänt på alla fronter, utvecklas i rätt takt och går upp som hon ska, hon väger nu 7,2 kg och har ett huvudomfång på 42,3 och är 64,6 cm kort. Lillfisan börjar bli stor nu
 
Så stor att vi kände att vi behövde gå en sväng förbi Lindex och köpa lite större kläder till henne, vart två bodysar, ett par byxor och en pyjamas. Även storebror fick en tröja med hans favoriter från filmen Cars på, behöver jag säga att han är jätte glad för sin nya tröja!! Sen gick vi och hälsade Annika på jobbet, mamma fick minsann en julklapp som jag länge önskat mig. 
 
 
 
 
 

Kopiera sig själv kanske?

Ibland önskar jag mig fyra kopior av mig själv, känns som att jag inte hinner med alla vänner och måsten så mycket som jag önskar. Hatar att göra folk besvikna och inte leva upp till folks förväntningar. Hur får ni andra svenssons ihop vardagen? hinner ni med vänner, familj och att samtidigt ha ett rent hem och mat på bordet klockan sex? är det bara jag som önskar att dygnet hade tio timmar till. Känns som att det ständigt finns måsten och vi har haft saker uppbokade sen vi kommit hem. Imorgon tillex ska vi ner till stan och ta blodprov på Leo, sen ska jag försöka klämma in en fika med mamma som är ledsen då hennes gubbe blivit sjukare, sen kommer byggarna komma och göra ordning köket vid åtta imorgon. Att bara vara är en lyx som jag sällan kan unna mig, eller vi sällan kan unna oss.
 
Något som jag blivit lycklig av idag är att jag har två inbokade fotojobb, och betalda dessutom!! har nu insett att jag måste våga ta lite betalt, får in förfrågningar titt som tätt nu och kan inte bara vara snäll hela tiden, folk verkar ju tycka att jag är duktig även om jag själv är lite kritisk till mig själv ibland. Jag måste börja lita på att jag kan och att folk inte skulle fråga mig om dom inte gillade vad dom sett. På Onsdag kommer en liten kille hit som heter Wille och är 14 veckor, får se hur det går uppe i allt kaos med köksbygget men det ska nog gå bra. 
 
 
 
 
 

Vill så mycket...

Jag är otroligt kritisk till min fotografering och känner mig usel som fortfarande inte kan min kamera innan och utantill trots att jag fotar mer eller mindre varje dag. Hur svårt ska det vara att lära sig allt!! blir galen när jag får till fel ljus inte vet exakt hur jag ska göra för att få fram det rätta ljuset och skärpan som jag vill ha. Måste läsa handboken igen tror jag minsann, men tiden är knapp. Måste bli tillräkligt bra för att våga ta betalt, för det är ett dyrt intresse och pengar växer ju inte på träd här hemma.
 
Vad behöver jag inhandla för att få bättre ljussättning och mer studio liknande bilder?  bakrund står med på listan, och sen antar jag att ett par shyssta lampor skulle vara bra. Någon som vet vad man bör köpa för att bygga upp en studio som är lätt att packa ner och även ta med sig? Vill så mkt men vet inte hur jag ska ta mig dit, kollar runt på andras bilder och inser att jag är långt ifrån målet. Just nu trevar jag mig iallfall fram och fotar på 100% manuellt läge. Att låta kameran gå på automatik gör ju att du missar en stor del av poängen med att ha en systemkamera i huvudtaget! alla är olika men jag vill lära mig att ställa in helt själv. 
 
Bjuder på en bild på Petras dotter Cornelia.
 
 
 

Lilla Vincent

Idag fotade jag Petras son Vincent, tänkte bjuda på ett par favoriter från dagen. 
 
 
 

Finaste W

New in

Tog en liten shopping runda idag med Denise och Hedwig.  Hittade lite smått och gott, stekpanna fyndade jag över köp och sälj, filten är från Lindex och kostar 129 kr och dom söta skorna köpte jag på klädförmedlingen. Så glad för mina små fynd. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ett leende förgyllde min dag

Inte offta jag lyckas få med ansiktet på Leo när jag fotar honom, blir mest ett huvud eller massa flaxande armar och sura miner. Men idag så var han på ypperligt humör i förmiddags och lyckades till och med få honom att le, så jag är super glad. Har inte så många bilder på Leo i denna ålder så dessa fotografier är guld värda för mig. Fotografier kan betyder så mycket för mig och säkert dom flesta föräldrar. Därför älskar jag mitt intresse som jag hoppas kan utvecklas till mer än hobby. 
 
 
 
 

Konsten att inte göra något

Varit fullt upp här hemma som vanligt, därav den urusla uppdateringen. Igår umgicks vi med Denise & Hedwig, passade på att fota lilla Heddan, då hon är helt underbar att fota. Annars brukar jag tycka att det är svårt att fota större barn, men hon är lagom rörlig och söt som socker. På kvällen kom även Fanny upp och det var ett trevligt återseende, då vi inte träffats på hur länge som helst.
 
Idag vet jag inte vad som händer vilket är väldigt skönt! skulle ha träffat Ellinor och hennes Isak men hon hade blivit sjuk, så kanske ska passa på att inte göra något alls, förutom städa och busa med barnen, men att göra inget brukar inte bli som man tänkt sig. Kommer offtast upp något att göra som lockar lite mer än bara vara.
Ikväll kommer iallafall min bror och min mamma över för att fira Leo, Robin jobbar så han missar kalaset. Nej nu ska jag börja städa inför kalaset, som mer får bli som en middag. 
 
 
 
 
 

Enkla detaljer

 
Trött tröttare tröttast efter denna natt, Leo har legat och fladdrat runt i våran säng, tror det är dags att låta han sova i sin egna säng igen. Vi valde att låta honom sova hos oss nu några dagar efter vi kommit hem, just för att han har haft mkt mardrömmar efter operationen. Men inatt ska jag försöka få honom att sova i sin egna säng. Peppar peppar ta i trä.
 
Igår fotade jag Wilja en snabis då hon hade sin ursöta mössa på sig som hon fått ifrån Robins mormor och morfar. Så jäkla söt hon är i den mössan, hon fick även en tröja till, men den är för stor just nu. Nu när jag verkligen ska gå in för att börja fota mera bebisar så ska jag börja leta efter mer rekvisita till mina fotograferingar, kanske ska fråga om min kompis Denise kan virka söta mössor för en bra peng. Sånt är väldigt bra att ha när man ska fota bebisar, små detaljer gör stor skillnad. Älskar kontrasten av en simpel bakrund men att sedan något står ut i bilden. Här kommer ett smakprov av dom bilderna jag tog igår. Skriv gärna ris som ros om bilderna
 
 
 
 

Kompis hjälten M

Är så glad när jag får läsa om lilla M på facebook, han kämpar på och det verkar flyta på bra för honom nere i Lund, han har börjat äta och dom orden fick en att rysa över hela kroppen, och en och en annan lycko tår kom. Så glad för din skull lilla M och för din fina familjs skull, måste vara en sådan lättnad för hela din familj och alla som hejar på dig. Kommer följa er hela vägen till mål, du är en riktig liten kämpe och jag vart charmad av dig vid första ögonblicket. Fina M kom hem snart så att vi får ses igen och kramas av lättnad och lycka.
 
 

Hjärtepins

I veckan kommer våra hjärtepins komma hem, dom ska vi sälja till förmån för sveriges alla hjärtbarn, dom kostar endast 40 kr styck och alla pengar går oavkortat till forskningen kring barns hjärtsjukdomar. Detta året är det prinsen som designat dom och jag tycker faktiskt dom är väldigt fina iår, vill ni köpa så är det bara att höra av er antingen genom facebook eller via bloggen. Har 40 stycken som ska iväg, tänker inte skicka tillbaks en enda, utan vi går in för att få alla sålda. Även om det så krävs att vi själva ska köpa hälften.
 
 
 
 

Komma tillbaks starkare?

Vet inte vad som hänt, jag trodde man skulle komma tillbaks starkare efter denna resa, men det är som att allt jag hållit inne under tiden i Lund vill ut. Jag gråter inte utåt, men inom mig så gråter jag jämt. Jag känner mig tom, som att jag förlorat någon som står mig nära, som att jag sörjer ett barn som lever och mår bra. Så istället för att se allt det underbara som detta fört med sig så är det som att mitt hjärta och tankar är kvar i Lund.
 
Kan höra mitt inre upprepa meningarna och tänka tankarna som jag aldrig borde ha tänkt, men som nu flyttat in i mitt inre. Sover dåligt på nätterna då meningarna i huvudet plågar mig. När jag varit nere på stan är det som att man gömmer sig från folks blickar, jag är rädd för frågor, samtidigt som man vill prata om det så skrämmer det en. Det är ju nu jag borde stoltsera och visa upp våran kämpe, men istället är det som såret fortfarande är öppen och det är för känsligt för att prata om det. Nu inser jag så mycket som man tidigare blundat för på gott och ont. Hoppas denna känsla försvinner snart, för det är ju nu den bästa tiden ska börja
 
 
 
 

Litet födelsedags firande

Igår hade vi ett litet födelsedags firande för Leo. Robins familj kom över och han fick massa fina paket, både julklappar och födelsedags presenter. Imorgon kommer min familj ev över och ska fira av Leo. Även jag och Robin fick fina julklappar av familjen, själva hade vi inte köpt något till någon då varit borta och koncentrerat oss på annat, får ta igen det nästa år. Igår bakade jag mina allra första cupcakes, vart chokladmuffins med limefrosting. Dom var goda men väldigt söta, nästa gång ska jag nog ta smält mörk choklad istället för kakao.
 
 
 

Wilja 6 månader

 
Tiden går ju för snabbt ibland alltså, för hela 6 månader sedan kom våran Wilja till världen. Kommer ihåg hur trött jag var på att vara gravid mot slutet och hur tungt det var när Leo hade syrgasen samtidigt som jag hade foglossningen från helvetet. Efter tre hinnsvepningar så kom hon i vecka 38 efter 12 timmar dubbelt så snabb som brorsan. Kom in på BB öppen sju cm, men stod kvar på tio i flera timmar. Men sen kom hon 3595 g tung och 51 cm lång. 
 
 

Blogga på gott och ont

Även fast jag bloggar så vill jag vara väldigt noga med att förklara att jag är en privatperson med min egen intergritet och har även jag känlsor och tankar jag inte vill dela med mig av till alla. Jag är väldigt öppen på min blogg och kanske glömmer bort ibland hur öppen och ärlig jag faktiskt är ibland. Men när jag bloggar så skriver jag ju som en öppen dagbok och delar med mig av mina känslor och tankar om hur jag mår där och då, tänker ju inte alltid på att jag har ganska många läsare.
 
Nu börjar det rätt så offta komma förfrågningar på facebook från främmande människor som lägger till mig för att dom läser bloggen, jag har hitills lagt till men börjar nu fundera på om det är så smart. Vill jag att alla ska ha tillgång till hela mig? tycker att det kanske räcker här på bloggen. Jag är ju ändå så pass ärlig här att man kan tycka att det kan räcka. (Menar inget illa till er som lagt till mig) och hjärtföräldar får mer än gärna lägga till mig. Men vill inte ha frågestund på facebook om min son från fullt främmade männsikor, jag är oxå människa och att fråga vissa frågor om döden när man är som känsligast är jobbigt. Undrar ni något så håll det på en bra nivå och ni kan fråga här på bloggen. Tack på förhand
 
 
 
 
 
 
 
 

Vilken känsla

Glada nyheter kommer jag med idag. Nu är vi hemma efter fem långa veckor i Lund. Känslan av att se vårat hus var obeskrivlig, tänk att vi kom hem hela familjen och välmående allesammans, komma hem med en grabb som ligger normalt i sin syresättning och med rosor på kinderna. Vi klarade det och Leo är bäst, men nu går många tankar till Leos kompis Mohammed som vi träffade i Lund. Håller tummarna att det ska flyta på bättre för honom och att dom slipper vara där så länge som oss.
 
Imorgon ska vi in till KS för en röntgen. Leos vätska hade ökat på sig vid senaste röntgen så nu måste vi på täta kontroller, men så glad att vi fick komma hem trots det tråkiga beskedet. Men läkarna tror att det kommer försvinna med hjälp av medicineringen så det är ingen större stress. Nu ska jag sätta mig och gå igenom bilderna  jag tagit i Lund. Men ville skriva ett par rader om våran lycka

Prinsessan som kom bort

Innan denna resa och under allt det jobbiga som vi varit med om nu och tiden innan med sjukdomar,  sjukhusbesök, syrgas och en tuff graviditet. Så har det nu fört något bra med sig, nu kan jag börja förstå att vårat liv kommer bli lite lättare, kommer inte behöva oroa oss att en vanlig förkylning hos Leo ska leda till något större och att vi ska bli inlagda. Vi kan besöka vänner och vi kan tänka lite mer på oss själva, jag och Robin kanske till och med skulle kunna våga unna oss att göra något själva, våga be om barnpassning till Leo, nu behöver vi inte oro oss på samma sätt längre och den stora stenen börjar bitvis bli mindre. Mycket att bearbeta och gå igenom när vi kommer hem. Men det kommer bli bra! 
 
Alla som följt oss ett tag vet ju att Wilja inte riktigt var planerad och hon kom lite i den tiden då det var mest rädsla och oro inför framtiden, sämsta möjliga tiden, men som nu såklart inte kunde blivit bättre, men det har inte varit en solskens resa, min graviditet var jobbig, jag fick en hormonell huvudvärk som satt i flera månader, var som migrän men den satt på ett annat sätt och kändes annorlunda, men var så stark att jag tappade tal, spydde och mådde pyton. Fick blodbrist och kunde knappt gå utan att behöva sätta mig ner var femte meter, fick panikångest och ville inte mer. Känslan över att en stor del av sin graviditet inte vilja ha sitt barn var fruktansvärt och jag kände mig som världens sämsta och ensammaste, då ingen verkade förstå eller se hur jag mådde. Robin jobbade en hel del och jag tog höggravid hand om min son som mot slutet hade syrgas dygnet runt, efter en jobbig tid på sjukhuset då han åkt på lunginflammation. Även den gången var han riktigt riktigt dålig, det insåg jag efteråt när jag såg bilderna. Men då blundade vi.
 
Det enda som var posetivt med den graviditeten var att förlossningen var enkel och smidig. Men tiden därefter så kunde jag inte riktigt binda med Wilja eller London som vi då kallade henne. Jag var så fokuserad på Leo och hon skrek mest hela tiden. Har haft så dåligt samvete över hur lite egentid hon har fått med mig då Leo har krävt ganska mycket av mig. Känns som att våran första tid tillsammans bara var skrik.Men under den senaste veckan, när jag nu inser att Leo faktiskt mår bättre, trots virus och bakterier så har jag kunnat knyta ett band till henne som vi inte haft tidigare. Jag älskar min fina knubbiga prinsessa och samvetet över att jag inte varit den bästa mamman för henne kommer nog alltid plåga mig, hoppas hon kan förstå varför det blev som det blev, och att jag nu ska försöka ge mina barn lika mycket kärlek och tid. Innan operationen så var det Leo som var mitt prio ett och hon blev automatiskt tvåa. Men nu ska vi arbete på våran relation och jag vet att vi kommer växa in i den. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tacksamhet

Röntgen gick bra och det såg bra ut, så nu får vi vänta ett par dagar innan det är dags för nästa röntgen. Visar även den bra resultat så får vi nog komma hem. Vet att jag skrivit det förrut, men som jag tröttnat på detta nu, även om vi har permis nu så är jag så deprimerad, vill så gärna hem nu. Vi som skulle sätta rekordet och komma hem så fort blev istället lång liggandes. Imorgon ska Leo få börja äta lite vanlig mat igen, han har gått på "fettfri" kost nu i en månad och nu är det äntligen dags att börja trappa upp till hans normala matvanor, hoppas detta får hans matlust att bli lite bättre. Han äter bättre nu än innan men det behöver bli lite bättre.Vill gärna lägga upp bilder på Leo men det är inte så lätt att fånga honom på kort, han tittar ner så fort han ser att kameran kommer fram.
 
 
Just det, Leo har ju en hjärtkatt sen tidigare som en gullig tjej gjorde speciellt till Leo, och nu har han fått en till och Wilja har fått ett syskondjur. Leo valde ju den "manligaste" av alla katter, men det gjorde ingenting då den är så söt. Kolla in dom söta små djuren barnen fått. Så tacksamma för dom som virkar dessa och sedan skänker dom till hjärtavdelningarna. Tack snälla ni
 
 
 

I väntans tider

Ligger på Ronald huset med Wilja och är väldigt nervös, Leo och pappa har gått till sjukhuset för röntgen och mediciner. Visar det sig att vätskan minskat/försvunnit innebär det hemgång inom snar framtid. Nu tänkte jag ta fram kameran igen, då min glädje i att fota sakta men säkert kommit fram igen. Skriver senare och berättar hur allt gått och hur planen ser ut för eventuell hemgång.
 
 

En ärlig åsikt

Försöker inte att fiska beröm nu, utan skulle vilja ha eran ärliga åsikt om en sak. Vill verkligen utveckla mig inom fotograferingen och vill veta vad jag kan bli bättre på, så att jag kan utveklas, finns det någon fotokunnig där ute som kan ge bra tips på hur man fotar bebisar och barn? och till er andra, vad kan jag tänka på som kan göra mina foton bättre? Dessa fotade jag idag här på hotellrummet, och fotade faktiskt dessa i mörkret då det blev bäst glans i ögonen på Wilja då. 
 
Får in fler och fler bokningar och det känns både bra och dåligt, så rädd att inte lyckas om folk har för höga förhoppningar. Kanske bra att boka in en fotokurs innan jag kan börja ta betalt. Har lite mer fotoprylar kvar på önskelistan men det kostar ju som tusan detta intresse, men man måste kanske våga slösa lite för att kunna bli något inom detta yrke, det finns ju så många bra fotografer. Och jag är ju långt ifrån annat än hobbyfotograf
 
Till er som vill har ni lust att på en skala 0-10 ge eran ÄRLIGA åsikt. Gärna vad som är bra och vad som är sämre med fotona. 
 
 

Sista natten?

 
Nu är vi återigen tillbaks på Ronald igen, hans feber har lagt sig och han mår bra trots viruset i hans kropp. Så hoppas och tror att det var sista natten på sjukhuset för denna gång. Är så extremt trött hela tiden, vill bara sova och allt snurrar så fort jag står upp, varit lite för mycket runt allt senaste tiden, och min kropp demostrerar nu för fullt. Leos röntgen har dom flyttat fram till imorgon istället för Måndagen som det var tänkt från början. Så gissar att vi får åka hem på onsdag eller torsdag, om nu allt ser bra ut på röntgen. Så håll tummarna, vill hem till vårat normala liv.
 
 
 

Gissa vilka som är tillbaks

Mysigt att ligga i den snelutande hårda soffan igen. Ja vi är tillbaks på sjukhuset då Leo fått ytterligare virus i kroppen och feber, ont i örat och varande röda ögon. känner mig ledsen och arg över att han fortfarande verkar vara extremt känslig. Vill hem!!!

Segt värre

Nu börjar detta verkligen kännas segt! Men nu har vi äntligen fått permis till Ronald huset, men med kontroller då och då. Vi får inte komma hem ännu pga att vätskan i höger lunga har samlat på sig lite vätska igen, så nu är planen att en röntgen ska göras på måndag och sedan en på onsdag. Så har vi tur kommer vi hem på torsdag, men med våran tur lär vi bli kvar ett tag till. Så trött på detta, vill hem nu!! Pengarna har sprungit iväg då vi handlat lunch och middag och fika på pressbyrån, och jag börjar bli rädd för hur lång tid det tar att få försäkringskassans pengar, man kan väll inte få dom så länge man är kvar på sjukhuset? hur ska vi kunna betala räkningar om vi inte kan få våra pengar. Någon som vet hur det funkar?
 
Inte nog med detta så har Leo börjat hosta och har väldigt ont i halsen, sover bort mesta delen av dagen. Hade hoppats på att han skulle vara e av dom barn som får ett bättre imunförsvar efter denna operation, men verkar tyvärr vara lika dåligt som förrut. Men hoppas att detta bara varit otur och att han ska komma ur detta starkare, och slippa att vara sjuk jämt. Tänkte göra ett inlägg lite senare om Leos födelsedag, och lägga upp bilder, dessvärre så glömde vi kameran borta på ronald då Leo öpnade paketen så vi bli andra bilder, men försöker fota lite mer nu för att komma igång igen och hitta gnistan.

Kom inte så långt

Idag skulle vi äntligen få komma till Ronald, vi packade ner dom mesta av våra saker, medicinerna fick vi med oss så att vi skulle slippa springa emellan så ofta. Vi gick förbi fiket för att njuta av att bara vara familjen och ta oss en kopp kaffe, men hux flux så spyr Leo en kaskad spya, dagens andra spya. Så då vart det bara att vända tillbaka för en kontroll, han blev godkänd på kontrollen med syresättning 93, så lite lägre än normalt med ok. Men eftersom vi behövde tvätta och enda tvätt möjligheten finns på ronald så gav vi oss dit för att tvätta upp hans overall och alla våra kläder. Under ronald tiden bajsar Leo ner sig och kräks ännu en gång. Så nu sitter vi med en isolerings skylt på dörren på sjukhuset. Håller tummar och tår att detta inte är magsjuka.