Måste ännu en gång tjata!!

Jahopp nu så har Leo åkt på ögoninflammation och med den kom även halsont, och en massa snor och spyor och dålig mage. Febern var upp i 39,8 i morse. Så nu har jag pillat i honom lite gröt och alvedon och han är faktiskt uppe och går runt trots att han är väldigt trött och medtagen. Färgen är mindre rolig, så nu har jag världens koll på honom. Skönt att Robin bara jobbar lunch idag, för man är rätt slut efter att ha suttit och vakat över honom som en hök under natten.
På senaste tiden har sjukdomarna avlöst varann, han som var så pigg när han var mindre. Då var han sällan sjuk, men nu känns det som att han blir smittad hur lätt som helst. Så till er som umgås med oss, väldigt viktig att ni inte är det minsta sjuka eller varit i närheten av någon som är sjuk när ni träffar oss. Sprita även händerna vid varje besök!! man känner sig så dum när man måste tjata, men detta är verkligen superviktigt och kan inte understrykas för många gånger. Även om ni kanske bara varit lite snoriga, Leo blir betydligt sjukare och det sätter sig överallt på hans lilla kropp. 

Hjärtkateteriseringen

Hur ska man reagera? varför säger dom en sak först, men kan sedan ändra sig hundraelva gånger? vad är det som gör att dom ändrar sina åsikter? får vi föräldrar veta hela sanningen? Man blir ju mer stressad av detta och frågorna flyger runt i huvudet. Nu har dom satt ett datum den 13:e Juni, Felicia sa ju vid förra besöket att det blir efter sommaren. Nu ringde en sjuksyrra upp och säger att det blir den 13:e. Till och med hon verkade lite förvånad över att dom säger så olika till oss. Hon kände till oss sen tidigare och kommer ihåg oss sen förra operationen då det blev strul med Leos syresättning. Så den 11:e ska vi in till Astrid för att ta blodprover, ulraljud, röntgen. Sen åker vi hem för att sedan komma tillbaks den 12:e kl 18:00, då blir det övernattning på Astrid, för att sedan den 13:e utföra Leos hjärtkatt, blir kvar en natt till efter det. Nervositeteten och Herr ångest har nu flyttat hem till oss igen. Hur ska jag få dagarna att gå utan att tänka och älta detta fram och tillbaks. Tänk om man kunde ha en on/off knapp, vad skönt det skulle vara.

Loppis & film tips

Idag blev det en tripp till loppisen på Estö här i Nynäshamn med Annika och Ozzy. Ösmo marknad håller ju även till idag, men jag har aldrig klarat av den, varit där en gång och den gången räckte för mig. För mycket folk och trängsel för min smak. Men loppisar älskar jag och ska ev vara med och sälja i år igen på Muskö loppisen den 21 juli. Ja jag vet det är mitt BF datum, men varför inte leva lite på The wildside ibland. Mamma ska även sälja och i värsta fall så får hon ta över mitt bord med. Sen har jag även stora förhoppningar på att hon tittar ut tidigare. Lyckades inte hålla i pengarna denna gång heller, hittade "lite" smått och gott. Eftersom Jocke var snäll och körde hem mina fynd med bilen, så tar jag bild senare när jag varit där och hämtat sakerna. Men vart lite inredning mm.

Vart inte en allt för lång stund på loppisen då värmen vart mer än påtaglig. Leo var lite svår att få i vatten så vi gick hemåt ganska fort. Inser nu att vara hög gravid på sommaren är jobbigt, riktigt kämpigt att vara ute i värmen nu. Men jag ska inte klaga, tänker på kvinnorna i Afrika som går gravida i det klimatet utan tillgång till vatten i kranen och ett svalt sovrum att lägga sig i. Dom föder barn utan att göra något vidare väsen av sig, trots att dom inte har lustgas eller epidural att få. Tänker nu främst på en dokumentär jag såg av Thomas Balmes. Där följer dom fyra olika spädbarn och deras första år. Det är ingen berättarröst utan bara underbar film med barnens utveckling. Ni måste se Trailern!! Filmen heter "BABIES"

Att våga vara sin egen hjälte

När blev du så stor? vart tog tiden vägen? Detta (nästan) 1,5  år har bara rusat fram, och när man sitter och tänker tillbaks är det galet vilken resa detta varit. Vad han har gått igenom, och vad vi föräldrar klarat av och kämpat på. För det har vi faktiskt gjort. Jag tror att vi människor är väldigt dåliga på att ge oss själva beröm och en klapp på axeln. Men varför är det så? helt fel. Vi borde se upp till oss själva mera, våga ge inte bara varandra beröm, utan våga vara sin egen hjälte. Jag trodde jag ständigt skulle vara ett vrak när vi fick reda på Leos hjärtfel, jag tänkte att nu är livet över, nu kommer jag aldrig få må bra igen, för hur ska jag kunna tillåta mig själv att skratta och le nu? det skulle vara själviskt.

Men sanningen blev ju tvärtom, Leo har berikat vårat liv och fått oss att inse att man kan vara lycklig trots tuffa tider. Skratta om något, får han oss att göra varje dag!! även dagar då det varit kämpigt. Från dag ett har han fått mig att inse vad som är viktigt i livet och lärt mig vad som är mindre viktigt. Leo har lärt mig om livet, en kille på 1,5 har fått mig att både älska honom, men oxå andra och först och främst mig själv mer.

Måste även få ösa på lite om min kärlek till Leos pappa, han har vuxit så mycket i mina ögon sen vi fått Leo. Älskar honom lite mer för varje dag som går. Klart man blir lite smågalen ibland på varann, men kärleken till honom kommer jag aldrig kunna sätta ord på. Är så glad att just han kom in i mitt liv, han var som pusselbiten jag så länge letat efter. Bättre pappa för just mina barn finns det inte.

Roadtrip & mini shopping

Idag ringde Jenna och frågade om vi skulle ta en liten roadtrip till Haninge och kolla runt lite. Jag är sällan den som tackar nej till lite äventyr, så jag packade ihop mig och Leo och sedan begav vi oss mot Haninge. Vi åkte till port 73, kollade runt och hittade lite smått och gott. Eftersom Robin håller på med körkortet så måste jag vara väldigt försiktigt med pengarna. Men hittade både bra och praktiska saker till ett rimligt pris! Älskar butiken In och finn som finns där. Där kan man hitta inredning till bra priser, kanske inte är den bästa kvaliten på allt, men roligt att kunna unna sig något fint utan att behöva lägga ut en förmögenhet. Hittade en medicinburk till Leos mediciner, och ångrar mig nu när jag kom hem att jag inte köpte en till. Lätt att vara efterklok, sen hittade jag en superfin ask med texten minnen, där ska jag förvara dom foton som inte får plats i albumen.

Var inne en sväng på kappahl för att visa jennifer newbie serien som jag bara Älskar. Hittade en superfin och bra solhatt till Leo, och tur var väll det för när vi kom ut så var det rena rama sommarvärmen. vart en sväng in på Jula oxå, hittade en solstol där som jag fastande för, billig och bra. Men kostade nästan lika mycket som en körlektion så fick beslutsångest och struntade i det. Men nu ångrar jag mig nog lite, hur skönt hade det inte varit att ha den att sitta och sola i på balkongen när Leo sover middag.


Just det nu höll jag ju på att glömma dagens bästa nyhet. Leo fick DAGISPLATSEN!!!! Helt överlyckliga över detta. Ska bli så roligt för honom med nya vänner.

Namn panik igen!!!

Nu kommer tjatet igen om namnvalet. Har fortfarande så svårt att komma fram till om jag verkligen vill att hon ska heta Charlie, eller om jag bara fått en dille på det just nu. Har börjat fundera lite på namnen Molly & Chelsea på senaste tiden. Robin har alltid älskat namnet Chelsea trots att han är en inbiten Arsenal suporter. Sen så är ju både jag och gubben lite svag för amerikanska namn. När Leo låg i magen, innan vi visste att han var en grabb hade jag tankar på namnet Lilly-Rose och Miley. Robin diggar namnet London och det har oxå börjat växa i mina öron. Jag tycker verkligen detta är super svårt och vill att det ska bli rätt och kännas hundra procent för både mig och Robin.

Sen så finns det ju namnet Monday som jag tycker är väldigt fint, Hollywood frun Isabel Adrians dotter heter som ni kanske vet Monday-Lily och det tycker ju jag är såååå fint. Men känns ju lite töntigt och fel och rippa någon annans namn. Snälla kom med fler förslag åt oss. Även fast vi kanske bestämt oss så känns det skönt att ha fler alternativ om hon nu skulle komma ut och verkligen inte se ut som en Charlie. Som sagt älskar Amerikanska namn, men som ändå ska funka i Sverige.

Och sen undrar jag vilka av dessa namn som jag nämt som ni tycker var finast?

Börjar om från början, ihop om bättring

Idag påbörjar vi Leos medicinering av sildenafil igen. Denna gång får han en högre dos och tabletterna ser annorlunda ut. Både jag och Robin tycker det är skrämmande att börja med medicineringen igen, man vänjer sig lixom aldrig att att pilla i sitt barn starka mediciner. Dessutom så ifrågasätter nästan alltid apotekspersonalen när man hämtar ut dessa mediciner med frågor som

-Hur länge ska han egenkligen äta detta? - varför äter han detta? - Är det en specialist som skrivit ut dessa åt honom?

Eller kärringen i apotekskassan som fnissade och påpekade att det minsann är viagra han äter. I Leos fall är det liksom inte roligt, och jag tycker inte att det är speciellt professionellt när hon skojade om det. Är inte den som blir arg annars, men den gången vart jag lite stött över hennes nonchalanta sätt.

Suttit nu på morgonen och funderat fram och tillbaks på hur vida genomtänkt detta är med medicineringen. Eftersom dom inte kan se om kärlen verkligen krampar via ett ultraljud, så börjar vi tycka att dom kanske tar lättaste vägen ut? Anta att det är det som är problemet istället för att första försöka utesluta andra faktorer som förträngningar tillex. Varför inte boka in oss på en skiktröntgen på en gång istället?  Planen är nu är att vi ska på skiktröntgen om nu medicineringen inte skulle funka. Varför inte byta plats? jag tror att vi ringer in på måndag och ifrågasätter detta.

Dessutom så är biverkningarna för hans dos av denna medicin inge vidare, dessutom är det ganska högra risker att åka på något av dessa. Nej fy och blä för att inte känna sig trygg med vad man pillar i sitt barn. Man vill ju inte heller ifrågasätta hans läkare som borde veta bäst.

Dagens planer & måsten

Hur kommer det sig att man städar upp dagens kaos varje kväll, men på något konstigt sätt så känns det alltid stökigt varje morgon? skulle det nu möjligtvis vara fint när man vaknar så, blir det stökigt efter fem min efter Leo gått upp. Underbara busunge!

Igår var vi ute i solen, tog en tur ner till hamnen med Leos farmor och Åke, passade på att hälsa på Leos morfar & Eva som köpt upp det gamla creperiet i hamnen. Där ska dom nu bygga om till bar och ha lite sallader, mackor mm. Kommer nog bli toppen. Leo verkade njuta för fullt av att vara i hamnen, busade med en lite äldre kille där nere. Så härligt att se hur han älskar att leka med andra barn. Å vad jag vill att tiden ska gå fort så att han kan få börja på dagis och busa hela dagarna.

Men när vi kom hem från hamnen insåg jag hur dumt det är för mig att gå "längre sträckor" fick så förbannat ont och vart soffliggandes hela kvällen. Men vill ändå komma ut och låta Leo få njuta av det fina vädret. Blir nog en sväng i dag med, ska iallafall hämta upp ett skåp jag hittade på facebooks köp och sälj sida. Har inte riktigt bestämt mig vart jag ska ha det, eller vad jag ska ha i det. Men det löser sig nog. Tror även att jag ska försöka rensa ibland kläder och prylar här hemma och sälja/skänka bort lite. Jag älskar att rensa och organisera, på tal om det kanske ska ta en tur till jysk oxå, behöver köpa korgar till skötbordet.

Nej nu började det klia i mina fingrar, dags att sätta igång med dagens måsten.

En liten undran..

Solen skiner och jag vill ut i det fina vädret, men har ont i hela kroppen och vägen till att ta sig ut är faktiskt rätt jobbig. Kan knappt ta mig upp själv ur sängen utan draghjälp. Robin jobbar frukost och han brukar alltid spela pingis efter jobbet, idag hoppas jag på att locka hem hem honom direkt efter jobbet så kan vi gå ut istället. Känner mig som en stor dunderklump som inte klarar av något själv! Krypa runt på golvet och leka är ju bara att glömma just nu, så har jätte dåligt samvete över hur tråkigt Leo måste ha det ibland. Försöker så gott jag kan men räcker inte till. Därför vill jag att han ska börja dagis snart, så att han får leka med andra barn och andra leksaker. Vi tackade nej till frilufts dagiset vi fick plats hos, men i samband med det så verkade dom just då fått avhopp på just det dagiset vi vill att Leo ska börja på. Så han ska eventuellt få börja i Augusti. Samma dagis som sin kompis Ozzy går på, dessutom så ligger dagiset jätte bra till. Ligger två minuter från affären och det är bara fem/tio minuters gångväg hemifrån. Perfekt för Leo och oss.

Ni som har lite större hjärtbarn, hur gör ni med orken hos era hjärtisar? Hur långa sträckor orkar/vill dom gå? Hur länge använde ni vagn? vad har man för rätt till hjälpmedel? Använder man rullstol när det blir för kämpigt? eller blir det sjuktaxi vid skolresor tillex? detta är något jag tänker på ofta.


Två steg fram ett bak

Glömde att skriva på bloggen igår att vi fick en tid in idag istället för på Fredag. Så idag var vi inne på Astrid för en mer genomgående kontroll. Blev både syresättning, EKG och Ultraljudsundersökning. Var ett helt team med på Leos kontroll idag. Eftersom jag själv har lite svårt att förklara alla termer och hur allt funkar i Leos kropp så ska jag försöka förklara det så lätt om möjligt för er som orka lyssna.

För er som inte hängt med i bloggen under längre tid, eller kanske inte läst allt, så kommer här en kort förklaring. Efter Leos andra operation tillkom det komplikationer, då hans kärl började knipa, det innebar att syret sjönk kraftigt och Leo var tvungen att åka in och ut på sjukhuset. Det sattes in mediciner och tillslut syrgas dygnet runt. Vi sprang alltså runt med syrgastuber på ryggen så fort vi lämnade hemmet, och hemma hade vi en syrgasmaskin inkopplad dygnet runt. Tog även hans syre varannan timma för att kontrollera läget. På natten brukade han sjunka ganska rejält. Var ett jäkla arbete runt detta, och det var påfrestande att möta andras blickar när vi var ute med Leo, klart att folk tittar och undrar, men vissa är mindre finkänsliga och blänger istället för att lite fint fråga.

Men efter ett par/tre månaders tid med medicinering och syrgas så började hans siffror stiga och blev tillslut toppen siffror, var uppe på 89 på vissa kontroller. Vi fick då trappa ner på hans ena medicin (sildenafil) som hjälper kärlen att slappna av, tillslut fick vi sluta helt. Fortfarande bra siffror till en början, men sen så började syret sakta men säkert sjunka, vid varje kontroll vart det lite sämre. Han personliga gräns är 80, han ska inte komma under det, och nu ligger han där och svajar. Senaste besöket var han uppe i max 81 och denna gången var han runt 80-82. Barn med "liknande hjärtfel" brukar ligga runt 85.

Detta innebär nu alltså att han sjunkit dessa månader, sakta men säkert neråt. Så idag tog Felicia beslutet att in medicinen igen. När kärlen krampar (håller emot flödet) mycket så är det lite som när man styrketränar förklarade hon, dom blir starkare och starkare (alltså bättre på att knipa). Så idag blev det apoteket där Robin beställde hans medicin. Nu hoppas vi för allt i världen att den ska hjälpa honom att komma upp i syre igen. Annars kan det innebära att syrgasen kan bli aktuell igen. Om ca tre veckor så ska vi in för kontroll igen för att se resultatet. Jag tror personligen att medicinen kommer att räcka, men klart att oron att syrgasen ska komma tillbaks finns där, tänk er själva, en ettåring med en slang som ska hänga med överallt och dessutom ha en massa tejp och saker upp i näsan. Så nu får ni hålla tummarna för Leo så att han slipper syrgasen iallafall.

Skulle nu inte detta funka, så blir det siktröntgen för att kolla efter ev förträngningar. Ja vad ska man säga? Suck eller nått

Magsjuka, nervositet och så lite sammandragningar på det

Nu har vi fått en tid på fredag hos kardiologen. Väldigt nervösa över vad som gör att syret sjunker. Men ingen mening i att lägga all för mycket oro på det, utan ta smällen när den kommer, om den nu kommer! försöka tänka positiva tankar nu. Men klart tankarna flyger iväg ibland.


 Igår låg även jag i magsjuka, men jag kräktes bara, eller bara och bara, har aldrig haft ett sådant starkt illamånde någonsin. Fick inte behålla ett smack, utan allt kom upp igen. Leo han hade problem med både mage och kräkningar, men han var fortfarande ganska pigg och kunde leka, och det kändes ju väldigt skönt. Idag tog vi en tur ner på stan, vi tänkte låta Leo gunga men lekplatsen var fullt barkerad av dagisbarn. Så vi gick ner till fruktståndet och köpte lite jordgubbar, sen fick vi gå hem igen då mitt illamående började kännas vid och jag fick ganska starka obehagliga sammandragningar som gjorde ont. Hur funkar det där med sammandragningar egentligen? när och hur mycket är normalt? och är det ok om dom gör lite ont?

Dagen som slutade i kaos

Igår vart dagen/kvällen inte riktigt som planerat utan vart lite kaos. På dagen hade jag möte med försäkringskassan/arbetsförmedlingen, fick sällskap av Annika som passade Leo under tiden jag var där. Mötet gick super och är väldigt pigg på att komma ut i arbetslivet så fort jag varit mammaledig klart. Mötte även upp Jenna en snabbis på stan och kikade lite i butiker och så. Sen skulle Jenna iväg med tåget, så och jag och Annika tog en sallad i solen med Leo och han verkade må bra trots hans spykalas dagen innan.

Vi gick hem för att slänga i hårfärgen och färga håret. När jag står i duschen och ska skölja ur håret så hör jag hur Annika skriker till, så jag springer ut och det visar sig att Leo har lagt en kaskad spya.
-Jahopp så var det dags igen tänkte jag, men ser ganska fort att hans mage är svullen och hårt. Med tanke på hans låga syre i kroppen så vet jag att det påverkar hans mage. Så jag tar beslutet att laxera honom, tänker just då att detta säkert inte är magsjuka, utan att han mått/mår dåligt pga att magen är för full. Laxeringen vill inte funka, så som många gånger förrut. Men ingen större panik ännu. Men efter ca 20 min, halvsovandes i Annikas knä så försvinner plötsligt Leos färg, det gick fort och det var först Annika som såg vad som skedde och reagerade och frågade mig om det var normalt att han blir så här blå??

Paniken stiger när jag ser att hans fingrar är mörkblå, fötterna blå, näsan blå. Vet inte vilket ben jag ska stå på eller vart jag ska ta vägen. Ringer upp Robin i panik och ber han ringa ringa avdelningen och rådfråga. Jag var beredd på att ringa ambulansen, men vet att dom sagt tidigare att det man ska kolla efter i dessa situationer är om tungspetsen är blå, men den såg normal ut.

Hur timmarna flög förbi sen vet jag inte riktigt, men jag och Annika var helt färdiga både psykiskt och fysiskt när Robin äntligen kom hem vid 21 snåret. Då hade vi torkat ett X antal spyor, hjälpt Leo att bajsa, sjungit, kramats och försökt att få i honom både mat och vätska. Färgen kom och gick från och till och även så spyorna. Samtalade med avdelningen och en hjärtläkare, men dom verkade tro att det hade med magen att göra och att det tog på hans krafter. På måndag ringer vi hans sjuksyrra så får hon boka in oss för kontroll. detta vill vi inte vara med om igen.

Idag mår han bättre, men är inte riktigt sig själv helt ut. I morse ville han tillex inte smaka ost när vi åt frukost, annars ÄLSKAR han osten och blir crazy om han inte får smaka. Känns som att det blivit väldigt mycket negativa blogg inlägg på senaste tiden, men bloggen vill jag ändå ska vara en ärlig plats där jag ska kunna skriva av mig hur det faktiskt är ibland. Men för det mesta är han en glad och pigg kille.

Vill passa på att tacka Annika att hon stannade med mig tills Robin kom hem. Tror aldrig att jag skulle kunnat hållit mig så pass lugn om du inte varit här och hjälpt mig. Själv i den stunden hade jag fått betydligt mer panik och kanske inte alls kunnat agera eller tänka klart. Tack för att du finns i vårt liv

Världens starkaste

Ja våran grabb fortsätter och visa vilken jäkla stark kille han är, i morse och på dagen spydde han kaskad spyor vid minsta intag av både mat och dryck. Vart trött och sov länge efter det, han var helt slut!! Men sen när han vaknade till liv igen efter ett par/tre timmars vila så var det som en ny kille som vaknade till liv. Man vet ju själv hur man känner sig när man är magsjuk, men inte Leo han har traskat runt här hemma och lekt och gosat med mamma under eftermiddagen och kvällen. Skakat sina lurviga till Let´s Dance och varit hur nöjd som helst. Lyckats att få i honom både gröt med banan och lite mjölk. Ännu inga spyor så vi hoppas nu att detta håller i sig. Blir så imponerad av min kille, han klarar allt. Men fasen vad rädda vi blir när han blir sådär dålig och färgen bara försvinner från honom, ruggigt läskigt.

Spykalas

Igår ringde dom på morgonen och bad oss komma in dag för en kontroll av Leo. Dom vill fastställa vad det är för fel, varför syret sjunker. Men så klart så vaknar vi i morse av att Leo spyr, i samband med att han spyr så blir han helt vit på läpparna och tappar färgen, skrämde slag på både mig och Robin. Ringde genast avdelningen för hjärtisar men dom sa att det var vanligt att färgen kunde försvinna när man spyr. Bad dom lämna medelande till Leos sjuksyrra om läget och att han var dålig, hade lite förhoppningar om att dom skulle låta oss komma in trots hans spykalas, men det gick inte för sig. Har full förståelse för det, men jobbigt när man vill gå till botten med varför syret är lågt. är jätte oroliga är hemma, men antar att detta bara är otur och inte har med det låga syret att göra. Nu ska jag göra allt för att få i honom så mycket vätska som möjligt.

Så vad har hänt sen sist?

Jo nu ska jag uppdatera er om läget. Har faktiskt hänt en massa under dom senaste dagarna, då jag varit lite frånvarande på bloggen. Vi har bland annat varit och kollat på hus, huset hade verkligen sin charm och stilen var verkligen min smak, men var lite för litet, och badrummet nästintill obefintligt. Vi kände att vi skulle behövt ett till rum minst, så vi får leta vidare.
Leo har fått erbjudande om dagisplats, men klart som fasen så var det på ett friluftsdagis med en massa utomhuslek på schemat, alltså inget dagis för ett hjärtbarn med mindre ork. Så ska ringa imorgon och tacka nej till den platsen och hoppas på att något annat mer passande dyker upp snart.

Idag var vi inne på Astrid för träff med en tandspecialist som jobbar på eastman inne i stan, där fokuserar dom på barn & ungdomar med speciella behov. Eftersom hjärtbarn äter mediciner så vill dom ha extra koll på hans tänder. Hon var iallafall superkunnig och mycket trevlig, känner oss varmt välkommna att börja gå hos dom med Leo. Efter mötet med henne så skulle vi passa på att ta syret på Leo, har ett tag tyckt att Leos färg blivit lite sämre, han har blivit lite mer gråaktig vilket även Anna-karin höll med om av att bara titta på honom, syret visade sig vara på gränsen till ok. Hans gräns ligger på 80 och nu låg han och pendlade mellan 70-80 och som högst fick vi siffran 81. Så nu skulle hon medela detta till Felicia (Leos kardiolog) och se hur vi ska gå till väga. Kan hända att det blir operation snart trots allt. förhoppningsvis så ringer hon imorgon och berättar läget. Antar att Felicia kommer prata med Lund. Detta känns jobbigt just nu, är säkert ingen fara men tankarna flyger i huvudet just nu.


Hus tankar

Idag har dagen bara knatat på hur fort som helst. Var nere en sväng i lekparken så Leo fick busa av sig lite, men han ville mest äta grus så det blev ingen lång stund där. Passade på att handla hem lite mat från konsum, sen lite senare framåt eftermiddagen så fick vi besök av både Leos farmor och Åke samt Leos mormor kom även upp en snabbis. Vi passade på att åka förbi dom två husen vi spanat in, men kom fram till att det ena inte passade oss, låg helt fel till och tomten var mycket mindre än vad det såg ut på bilderna.
Men i morgon ska vi kolla in ett hus som ligger i centrala Nynäshamn. Känns jätte spännande och jag hoppas att vi kommer tycka om det. Men känns som att man kanske borde kolla på en del hus och jämnföra innan man bestämmer sig. Hyr vi ena delen av huset så kommer det bli billigare för oss än att bo kvar här. Sen vill jag att mina barn ska kunna ha en tomt att busa på. men vi får se, måste prata igenom detta lite mer ordentligt oxå innan vi bestämmer oss.

Omstyling av hemmet

Igår fick jag för mig att möblera om, men insåg rätt snabbt att det vart för tungt för mig, så när Robin kom hem från jobbet så sattes han i arbete. jag pekade och han fixade och donade. Resultatet vart mycket bättre, vart mer mysigt och hemtrevligt. Tog lite bilder nu på morgonen på slut resultatet. Tar gärna emot tips och ideer på vad man kan göra bättre. Men så här ser det ut så länge. I helgen ska vi kolla på två hus med min mamma, hon har lite planer på att köpa ett två familjshus och hyra ut den ena delen av huset till oss, så nu är vi lite spända på att få se husen live. Eventuellt ska vi köpa våran del av huset stegvis.

Mot bättringshållet?

Denna natten är första på flera dagar som Leo sovit i sin egna säng, men inne hos oss såklart. Han hostade lite till och från men inga större "attaker". Sov bra igenom hela natten. Märkte redan igår att hostan fanns kvar men att den blivit betydligt bättre, han var rätt slö och trött från och till under eftermiddagen/kvällen, men kanske inte är så konstigt med tanke på dom senaste dagarna. Vi ringde både Bvc, Astrid & Haninge sjukhus igår. Haninge var fullt och vi kom inte ens fram i telefonkön. Astrid tyckte vi skulle komma in om han fick feber men att vi borde kolla upp hostan ytterligare en gång, antagligen måste han ha någon form av inhalator vid besvär. Idag ska vi avvakta och se om han blir piggare, annars åker vi in till Astrids akut. Men känns som att den förbaskade hostan gett med sig lite iallafall. Själv så har jag nu åkt på min årliga pollen allergi, kände direkt igår när Robin öppnade balkongen att det börja klia i näsan, och jajamensan under turen tll affären så slog de till. Nu måste även mamma fixa medicin.

Orkar inte dra fram kameran så vi bjuder på en gammal bild på min korv

Nu har vi fått nog

Leo mår inte alls bra och därav uselt med inlägg här. Inne på femte dagen med Bricanyl nu, men den hjälper honom inte alls. Tycker han hostar mer och känns som att det mest är biverkningar han får av medicinen. Han är besvärad mest hela tiden och mycket slöare än vanligt. Känns som att min positiva inställning till allt börjar att tryta, vill att han ska må bra!! är det så mycket begärt?? Läkaren vi träffade sa att vi skulle höras igen om två veckor, men vi ringer  i morgon, han kan inte ha det såhär längre. Vill att min pojke ska orka leka utan att behöva hosta & spy, vill att han ska kunna somna och få sova en hel natt, utan att behöva vakna titt som tätt av att hosta upp slem. Å är så trött på att han alltid ska ha något skit i kroppen. Fan hatar att vara så här negativ men det är svårt att vara positiv när ens barn mår dåligt. Hoppas vi får någon hjälp i morgon.