Leos första konsert

Idag var vi på Mora träsk tillsammans med Annika, Jocke och Ozzy. Leo diggade loss ordentligt och dansade för fulla muggar, och försökte sjunga med i låtarna. Men efter halva showen vart han trött och satt i knät och klappade händerna istället. Fick jätte fina kort som jag la upp i det tidigare inlägget från idag.
Nu kommer det komma betydligt fler bilder från kameran då Robin kom hem med en Imac här om dagen. Varit lite disskutioner fram och tillbaks hur vida vi skulle skaffa en eller inte. Men är jätte nöjd och den är betydligt bättre att ha när man har en liten pilltokig kille som gillade att pilla bakom datorn, och stänga av sätta på den hela tiden, nu kan han inte komma åt några farliga strömkablar eller stänga av datorn. Super!! dessutom så kan jag nu föra över bilder från minneskortet i kameran utan några problem alls. Riktigt bra blogg dator, plus att den har super bra fotoprogram där man kan fixa coola och roliga effekter på sina foton.
Här är en gammal bild från vår förra lägenhet som jag gjorde om lite.

Mora träsk

Mjölkoman javisst!

Imorse passade vi på att ta en promenad ner till centrum innan Robin skulle iväg till jobbet. Vart en frukost för Robin på Subway, medans jag åt en kaka istället, vet inte vad som hänt, men jag har börjat ogilla subways mackor. Jag som annars tyckt så mycket om dom. Jätte konstigt men så är det. Något som jag i stället fastat för nu under graviditeten är mjölk i mängder, eftersom min halsbränna är ganska intensiv så kan jag inte längre dricka läsk eller för starka drycker, till och med saft får jag halsbränna av. Så till maten dricker jag mjölk och på natten kan jag hinka oboy eller mjölk. Robin blir galen på morgonen när all mjölk offtast är helt slut, så nu har vi börjat köpa minst tre paket åt gången, så att det ska räcka till morgon kaffet med.
På måndag ska jag ner till mvc vilket ska bli spännande, vi ska börja mäta magen, och jag skulle vilja se hur mitt blod och järnvärde ser ut nu. Har börjat bli lite slarvig igen med mina järntabletter och man känner av det ganska så fort, så nu blir det till att inte glömma bort dom igen. Höll på att tuppa av igår när jag var nere på konsum med Jennifer och Nicklas. Imorgon går vi in i vecka 25 vilket känns helt sjukt, vart tog tiden vägen?
Nu har vi börjat att inse att det ligger en liten Charlie i magen, var ett tag inne på namnet Nellie men nu känns det inte som att det är en Nellie. Nu tänker jag automatiskt på en flicka när någon nämner namnet charlie. Ett annat namn jag börjat fundera lite på är My, eller är det för hårt på en liten tjej?
Nej nu ska jag dricka oboy och äta brago kakor, jag har ju "lovat" min BM att gå upp tre kilo tills på måndag.

På egna ben

Hans första steg

Nu på kvällen när vi övade på att gå så tog Leo sina första steg på jorden. Vart som mest 6 steg, dessutom så stannade han upp mitt under promenaden och dansade lite. Mamma hjärtat smälte och tårarna dom kom vill jag lova. Jag bryr mig inte om att han är lite sen med att gå, utan det har fått komma när det vill. Nu hoppas jag att det kommer mer och mer, men vi ska nog vara lite försiktiga då vi märkte att han började flåsa när vi hållt på en stund, han blev dessutom svettig. Så vi får försöka känna av lite vad han orkar och ta det i hans takt. Ska försöka filma lite i morgon och lägga upp.

Sömnbrist

På nätterna kan jag inte sova längre, om jag inte minns fel så hade jag det såhär när jag väntade Leo med. I normala fall somnar jag till big brother runt kl 22:00-23:00. Sover i ca 2-3 timmar, men sen kan jag inte somna om. Ligger oftast vaken tills Robins klocka ringer runt 5 på morgonen. När han åkt till jobbet då kan jag äntligen somna om igen. Sen runt 07:30-8:00 så vaknar Leo och vill ha välling , medicin och torr blöja. Ändå tycker jag att jag klarar mig utan sömnen väldigt bra. Någon som känner igen denna sömnlöshet under graviditet? Vad beror det på? Fast tänker jag efter så är det ju rätt mycket som stör ens sömn, halsbränna, kissnödig, en bebis som sparkar och rör sig i magen och en Lill prins som spottar ut nappen titt som tätt.

Rumble, ett nytt beroende

Det har kommit en ny spelapp som är sjukt beroende framkallande, jag suger och vinner bara över Robin (än så länge). Lägg till mig på Leos_mamma.

Omstyling

Har fixat och stylat om lite här hemma dom senaste dagarna. Införskaffat lite nytt, men har även sålt av en massa prylar och möbler som jag inte använder längre. Fått in en hel del samtidigt som jag köpt nya fina saker både nytt och gammalt. Varit väldigt aktiv på köp och sälj sidan på facebook. Man kan fynda mycket fint samtidigt som man kan sälja av det man inte vill ha kvar. Ännu är det lite kvar som ska ordnas och som jag inte riktigt bestämt hur jag ska ha det, men i det stora hela är det klart. Tänkte lägga ut fler bilder när allt är klart, men bjuder på några stycken. Bilderna är halvkassa då dom är tagna nu på kvällen.

När den värsta stormen lagt sig

Nu har jag hunnit landa och blivit lite mer positiv igen. Vart för mycket på en gång och då blir jag bra bitter och vill bara stänga av. Börjat se den positiva sidan av detta, och nu ska vi ladda batterierna inför lillasysters ankomst och höstens operation av vår prins. Detta kommer gå toppen. Nu har vi hela våren och sommaren att njuta av tillsammans.

Sjukhusets barn

Nu har Leos läkare Felicia ringt till Robin på morgonen och Strulat lite till, nu har hon pratat med Lund och Leos kirurg Dr Sune, dom har diskuterat och nu kommit fram till en ny lösning. Hjärtkateteriseringen kommer ske någon gång i maj/juni men själva operationen vill dom nu ska ske till hösten. Är kanske inte så konstigt att jag åker på migrän attacker så som dom Strular och säger olika saker hela tiden. Anledningen till detta beror på den trånga lungartärgrenen, dom vill ge den en chans till att vidga dig innan operationen. Men varför i hela friden pratar dom inte med varann innan dom ger VÄLDIGT olika besked. Detta gör att man går runt och mår väldigt dåligt i onödan. Man blir ju oxå väldigt orolig att något ska hända innan operationen. Vid sista vart det ju väldigt stress att åka ner till Lund, men det kallade dom ett "erbjudande" över telefonen. Men det visade sig att han hade en förträngning som dom var tvungna och fixa snabbt! Det resulterade i att dom hoppade över Leos hjärtkateterisering just pga att det höga trycket ljust då vart oviktigt då det var brottom! Men ett erbjudande är vad dom faktiskt kallade den inbjudan till operationen. Och då visade det sig att trycket var för högt under operationen, men det fick vi ingen info om just då, utan det fick vi reda på efter en månads tid på sjukhus, en månad!!!! Under den tiden var vi nära på att förlora våran son under ett scenario som dom misstänkte kunde hända, men ingen info till oss föräldrar, känns som att Leo var sjukhusets barn och att vi inte hade eller har någon talan i allt som sker. Ja som ni märker är jag rädd och har svårt att lita på sjukvården trots att vi bor i Sverige, där dom är bland dom bästa i världen på just hjärtat. Jag litar på deras kunskap men tvivlar på deras känsla att föreställa sig den emotionella biten. Det är ju inte deras barn och deras föräldrahjärta som går sönder av att se saker hända med ens barn. Inte ens när man bokstavligen stått på sina bara knän och bett dom att ta in en läkare för något är fel, så svarar dom på automatik -Det är helt normalt efter denna operation. Morgonen efter håller min son på att försvinna. Även om jag skulle haft fel i det läget så kan dom skicka en en läkare bara för att man ska kunna andas som förälder.

Smått förvirrade nu

Medans Robin var hemma hos sin mamma idag på en kopp kaffe så ringer min telefon, Dolt nummer står det på skärmen, men det var inget jag reagerade på som jag normalt brukar. Kanske just för att vi vet att allt såg "bra" ut vid senaste besöket och att vi inte bör vänta oss några obehagliga samtal.
- Hej, är det Leos mamma jag pratar med? Jag ringer från Lund.
Hjärtat stannar för några sekunder och kroppen börjar skaka så kraftigt att jag tror att jag ska tappa luren. Ber till gud att Robin ska komma innanför dörrarna och rädda mig. Jag vill inte lyssna, vill stänga av, låsa in mig själv och slänga nyckeln. Men jag lyssnar så gott det går och det låter på henne som att operationen blir av snart, hon skulle skicka mail till Leos sjuksyrra och medela dom.
Vi lägger på och då kliver Robin in genom dörren, jag säger att Lund har ringt,  han tror först att jag skojar. Men snart inser han att det är sanningen. Vi börjar bolla lite runt detta, och anser Lund att detta är nödvändigt så kör vi. Dom borde ju veta bäst? men varför säger dom så olika, detta är sjukt jobbiga besked och beslut man ska gå igenom. Och en förberedelse inför denna operation är påfrestande mentalt. Dessutom så måste Leo genomgå en Hjärtkateterisering innan, vilket är en procedur i sig med övernattning på vårt "älskade" Astrid lindgren.
Efter ca en halvtimme så ringer Robins lur, hör direkt att det är Lund.
- 8:e maj är vi nu uppsatta på operation. Orkar inte skriva mer nu, återkommer när chocken släppt. Vi vill ju ha detta gjort samtidigt som det är så sjukt svårt. Mammas prins varför ska du behöva gå igenom allt detta.

En hyllning till järntabletter & blutsaften

Måste bara säga hur tacksam man ska vara när man mår bra, min yrsel har varit som bortblåst i två hela dagar nu. Helt fantastisk!! Jag kan leka och busa med min son, gå upp ur sängen utan att behöva lägga mig ner var tredje minut. jag kan ställa mig och diska gårdagens berg utan problem. ÄLSKAR DETTA!! Nu ska jag börja njuta av min graviditet. Tack älskade järntabletter och blutsaft för att ni gav mig livet tillbaks. Robin tackar er oxå, nu kan "kärringen" börja städa igen.

Dagissnack och konsten att sova själv

Eftersom vi fick klartecken från Leos läkare på att vi kan sätta in honom på dagis nu, så har vi äntligen ansökt om dagisplats. Tror det kommer gå snabbt med tanke på att Leos kompis Ozzy kom in på det dagiset väldigt fort. Var först tankar om att han skulle vänta till efter sin TCPC operation, men eftersom det kan dröja upp till ett år så tyckte vi att det kan vara bra för honom att börja innan. Roligt för honom att få träffa kompisar och komma in i den rutinen, att gå hemma med en mamma som inte mår så bra är ju inge vidare roligt i längden. Först var det mycket snack om att han skulle få börja hos en dagmamma men efter lite velande fram och tillbaks så bestämde vi oss för att testa dagis iallafall. Ska ha honom på dagis i 15 timmar per vecka och se hur det går, blir han jätte dålig och man märker att han inte orkar eller att dom inte kan tillgodose hans behov så får vi testa annat alternativ, men för hans skull vill vi iallfall ge honom chansen att gå på dagis. Hans sjuksyster kommer att besöka dagiset han ska börja på innan och informera om vilka behov han har och vilka hjälpmedel som kan behövas vid tillex utflykter eller utelek. Detta valet känns skrämmande men väldigt bra.



Något annat som vi nu ska börja med som vi kanske borde gjort för länge sen, han ska nämligen få börja sova i sitt egna rum. Känns lite vemodigt, men kanske är på tiden?! När började era barn sova i eget rum? egenkligen skulle denna procedur påbörjats i natt men vart lite ledsna miner från Pappan som ville ha honom inne hos oss en natt till. Ska beställa en babymonitor så att vi kan höra honom ifall han blir ledsen under natten. Hua mig detta kommer bli tufft, känns som att man överger honom.

Vecka 23

Grattis Älskling

Idag fyller Robin 24 år ung, så jag har bestämt att jag blir 20 år den tredje 3 april. 27 låter ju så vuxet och trist, så 20 klingar bättre i mina öron, så 20 får det bli. Har just haft kalas för Robin, han har blivit firad av sin familj och fått massa fina presenter. Nu står Robins födelsedagsmiddag inne i ugnen och gottar till sig, det blev pizza med oliver, soltorkade tomater och parmaskinka. Hoppas att det kommer smaka lika gott som det låter. Eftersom Robin inte kommit upp till alla sina timmar på jobbet denna månad så bestämde vi oss att inte köpa några presenter just nu, utan vi åker till till Stockholm och Ikea eller nått vid nästa lön istället och firar både min "20" års dag och Robins födelsedag. Måste anpassa sig till vad man har ibland, även om det är trist. Är super sugna på att köpa lite nya saker till hemmet som glas och ett nytt skrivbord och lite annat smått och gott.
Just det min storebror blir även han äldre idag, hur gammal håller jag tyst om. När man kommer upp i den åldern är det lika bra att vara tyst om sin ålder. Igår var vi ute och firade honom på kina resturangen, vilket var mycket trevligt. Älskar min bror väldigt högt och har typ ärvt alla hans bästa egenskaper som tvspel fanatiker och data/film nörd. Mina älskade nördgener som jag inte skulle vilja byta ut mot något annat.

Magsnack och beundran till överviktiga.

Sitter och kollar igenom gamla bilder från då jag var gravid med Leo och inser att jag kommer bli stooor denna gång. Om jag jämnför min mage denna graviditeten så tycker jag att min mage nu liknar vecka 26-27 med Leo. Förra gången klarade jag mig utan att få några bristningar och hoppas på samma tur denna gången. Vad beror bristningar på egentligen? vissa säger att det är ärftligt och har med genetik att göra, medans andra påstår att det har med att göra om man smort in sig ordentligt. Vad tror ni? och i vilken månad brukar bristningarna komma? jag smörjer och smorde in magen både nu och då, men jag kör med vanligt bodybutter från kicks.
Tillbaks till storleken på magen, jag tycker redan nu att magen är i vägen och tycker det börjar bli jobbigt att plocka upp saker från golvet, ta på mig skorna, raka mig, strumppåtagning, ja det mesta som innebär gymnastiska rörelser. Inser vilken begränsning överviktiga människor måste ha och hur lycklig man ska vara att man inte alltid har en fotboll på magen. Beundransvärt faktiskt!! En tanke som då slår mig. - Ser alla överviktiga människor ut som Chubaka mellan benen?? och har långa tånaglar? Jag personligen är supernoga med att hålla det rent och lent där nere, och vet vilket arbete det är mot slutet av en graviditet att raka sig utan att skära sig fördärvad. Men man kommer på sina knep. Där kan man verkligen snacka om att fantasin inte sätter gränser.
Någon som oxå är beundransvärt är hur fort magen går tillbaks, kanske inte till sitt vanliga utan lite arbete men hur huden bara går tillbaks in igen. Bilden nedan visar magen i vecka 40 och den andra är tagen två veckor efter förlossningen med Leo.

Mami Loves Ellos

Kom fram till en sak nu på kvällen när jag skulle skapa lite mysstämning, att det enda lyset vi har i vardagsrummet är taklampan och några ljus. Så ska nu sälja mitt älskade vardagsrumsbord (sidebord) för att få plats med en ny älskling som jag hittat på ellos. Lite spontan shopping så här på kvällskvisten. Fick ett sms från ellos idag om 50% rabatt på den dyraste varan plus fri frakt. Måste ju säga att dom har bra generösa erbjudanden. Så det var ju lika bra att passa på. Nu måste jag bara övertala gubben att lampan är snygg oxå. Kommer bli så fint och mysigt i vardagsrummet. Vad tycker ni om min nyfunna älskling?

Dagens undersökning

Dagens undersökningar på Leo gick jätte bra. Allt såg bra ut, en lungartärgren var lite i trångaste laget, men ingenting han inte kan leva med som det är nu. Syret låg mellan 80-84 kanske inga toppen siffror men så länge han är över 80 så är det ingen fara. Operationen kommer Leo att få vänta med att göra, kan till och med dröja upp till ett år innan den ska göras. På både gott och ont! Hade varit skönt att bara få det gjort samtidigt som det är bättre för Leo att bli lite större. Så toppen besked helt enkelt. Nu ska vi ansöka dagisplats till honom, jag själv har funderat på att börja plugga på distans. Nästa tid har vi i juni. Nu ska vi passa på att njuta över detta glädjande besked.

Herr Panik och Fru positiv

Dags att ta gå upp ur sängen som jag nu ligger i med täcket uppkört i nyllet, tankarna snurrar och en liten panik känsla har börjat smyga sig närmare. Paniken som Numera flyttat in till oss är en jobbig typ, vart man än befinner sig, så sitter han där och hånler mot oss. Man försöker att ignorera honom, men det resulterar bara i att han blir starkare. Måste brottas lite med honom tror jag. Fru positiv får gärna komma på besök och ge honom en omgång. Någon som vill komma hit och ge honom lite smisk?

15 Mars 2012

Imorgon smäller det, då får vi veta lite mer om Leos Tcpc. Så snart så slipper ni läsa om mitt tjat och oro runt detta. Men tror ändå inte att vi kommer få allt för mycket info, men kanske iallafall svar om det blir innan BF eller efter skruttan kommit. Idag ska jag sätta mig ner och skriva frågor som vi har till Felicia runt op och lite annat som rör Leo. Nu har jag ätit mina nya Järntabletter ett par dagar
och känner iallafall en liten skillnad på yrseln, måste fortfarande ta det väldigt lugnt men det känns som en förbättring iallafall. Magvärken finns även där med dom nya järntabletterna, men inte i närheten av den magvärken jag hade med dom andra. Idag jobbar Robin långpanna och kommer med
säkerhet inte komma från jobbet innan 22 ikväll. Så jag ska försöka att roa Leo så gott som det går trots att kroppen inte mår som den ska.

På bättringsvägen

Nu är vi äntligen på bättringsvägen igen, allt som hänger kvar nu är lite snor och hosta. På fredag hoppas vi nu på att vi kan ordna skjuts in till Astrid, Robin måste tillbaka till jobbet, men vi vill båda vara med på mötet. Med tåget hinner vi inte i tid tillbaka till Robins arbete. Något som blivit sämre är hur jag mår i samband med graviditeten, jag har världens yrsel och kan inte vara uppe och gå i långa sträckor, har även svårt att andas, känns som att någon sitter på bröstet på mig, gick ner till min BM igår nära bristningsgränsen. Detta beror på mitt låga blod/järnvärde. Då kan man få svårt att andas och yrsel då man har dåligt med blodkroppar. Nu har jag köpt nya Järntabletter som ska vara skonsammare mot magen, ska även börja dricka blutsaft och bli bättre på att äta och dricka. Är otroligt dålig på att framför allt dricka. Skärpning mamma!!

När magsjukan gjorde entré

Så typiskt, ligger hemma med magsjuka. Kunde inte sova inatt pga att magen värkte, halsen brände, och ett starkt illamående. Dagen spenderas i sängen med hinken i högsta hugg och Robin har fått sprungit med skurmoppen i högsta hugg, han är så snäll och tar hand om mig samtidigt som han passar Leo. Själv försöker jag hålla mig så långt ifrån Leo jag bara kan, vill inte att han ska bli magsjuk igen. Mötet vart vi tvungna att ställa in, har fått en ny tid på fredag. Så typiskt att jag skulle bli sjuk just idag. Ren tur att Robin var ledig. Nu är Leo och Robin ute och gungar, fick denna söta bild på min bebis.

11/3 2012

Inte haft ork eller någon vidare lust att blogga senaste dagarna då vi legat sjuka. Men tänkte passa på att skriva ett litet inlägg nu om tankarna inför imorgon, känner ett ganska stort lugn nu när vi närmar oss besöket. Vi åker in och lyssnar på vad dom har att säga, inget mening att älta fram och tillbaks om vad dom ska säga och om hur det ser ut. Skriver imorgon och berättar planerna om operationen och om hur Leos hjärta ser ut.

Anledningen varför

Här hemma rinner näsorna, och jag och Leo hostar ikapp, som tur är har Robin klarat sig än så länge, han blir typ aldrig sjuk. Under sina tre år på jobbet har han inte anmällt sig sjuk en enda gång. Han har bara varit borta från jobbet under Leos sjukhustid. Har sökt runt lite på olika forum för hjärtebarn och frågat hur länge folk har fått stanna kvar efter deras TCPC operation, och det varkar som att vi kan andas ut lite, dom flesta verkar komma hem efter ca 1 månad. Så jag känner mig inte lika stressad över att förlossningen ska sätta igång när vi är i Lund. Så nu ska vi kämpa för operation innan sommaren. Anledningen till att vi vill göra den innan är inte för att han måste det utan för att vi har den möjligheten, vi känner inte att vi vill dra ut på det längre än nödvändigt! Skulle den bli efter sommaren måste vi åka ner med två små barn, jag vill fokusera HELT på Leo, han förtjänar sina föräldrars uppmärksamhet till 100%. Därför "vill" vi att den ska ske snart, Men vi får se hur resultatet ser ut efter Leos hjärtkateterisering, han kanske inte ens redo ännu. Ja på månad får vi fler svar. Vet att det blir mycket tjat om detta runt operation just nu, men måste få skriva av mig.


Vecka 21

Alla dessa basilusker

Var som jag misstänkte, nu ligger både jag och Leo sjuka. Jag hade feber inatt och har väldigt ont i halsen. Leo snorar och är dålig i magen igen. Fattar Dock inte hur bajset kan hamna överallt? Fötter, ryggen, kläderna. Blev badet nu igen. Måste bli friska till måndag, vill inte skjuta upp mötet.

Halsont & allmänt tjat

Vaknade i morse klockan fem av att halsen gör ont. Sist jag hade kände känningar av halsbasilukskerna så vart det inte mer än så, så man kan ju alltid hoppas att turen håller i sig denna gången med. Även Leo lät väldigt rosslig i natt, just nu ligger han och sover i sin säng. Sjusovare idag tydligen. Skönt med lite egentid framför datorn och bloggen.
Idag ska jag ev vara med Annika och Ozzy, det beror lite på hur Leos tillstånd är. Känner en liten bajsarom stiga från hans blöja, så misstänker att han kanske blivit dålig i magen igen. Ja vi får se vad han har att bjuda på när han vaknar helt enkelt, alltid lika "spännande". Vill gärna ta mig en tur ner till Pernillas klädförmedling och kolla efter lite bebiskläder till Lillasyster. Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle tycka att det är roligt att köpa gulliga rosa tjejkläder, men det är faktiskt riktigt roligt. Men funderar på om jag misstagit mig på vilka dagar dom har öppet?
På tal om något helt annat så är det nu fem dagar kvar till vårat möte/kontroll med Leos läkare Felicia. Är väldigt nervös och vet knappt hur vi själva vill göra och vad som är bäst för Leo och familjen. Dom kommer säkert inte kunna ge några raka svar om den exakta månaden vilket gör detta svårt, dom kanske bara kan säga innan eller efter bebis är beräknad. Till oss har dom sagt att vi denna gång kommer vara borta i ca två-tre månader, eller att man iallfall ska räkna med med det. Så attans mycket som måste planeras. Vill jag verkligen föda barn i Lund? jag vill ju för en gångs skull ha en "normal förlossning".

6 mars

Inte hänt så mycket idag så bjuder på lite bilder istället för text.

Dagen i bilder

Idag har Robin varit på bilskolan för sin första lektion som gick super bra. Målet är att han ska ha sitt körkort efter sommaren är slut. Har oxå lite funderingar på att börja bilskolan, men det får bli när Robin är klar med sitt. Inte billigt att skaffa körkort i dagens läge.
Medans Robin var ute och körde så gick jag runt i centrum och införskaffade mig en duschstång som vi nu satt upp i hallen, vi har täckt över dom fula garderoberna med gardiner.Hittade även tre supersöta skyltar för brakpris nere på Bohemia, köpte alla hon hade kvar, men valde att behålla två, den tredje har jag satt ut på försäljning på köp och sälj sidan på Facebook. Måste ju dela med mig av mitt fynd. Hittade även ett par supersnygga lakan inne på Hemtex som både jag och Robin fastande för. Har tvättat dom nu så dom hänger på tork, men imorgon ska jag fota dom och visa er.
Leo är fortfarande hängig, inte så mycket feber kvar, men han är mycket trött och man märker att detta tagit musten ur min annars glada kille. Han har även haft mycket lös mage och spytt idag. Men han äter och dricker som han ska.



När mammans bajs blev svart.. (Varning för äckel inlägg)

Inatt trodde vi att förlossningen satt igång för tidigt då det kändes som ganska starka "värkar" i magen, vart till den grad att ligga still inte funkade. Robin tabbade upp ett bad som jag hoppade ner i, i badet kändes det lite bättre, men kunde fortfarande känna av dom. Började nästan att fundera på att ringa sjukvårdsupplysningen och rådfråga. Alla som känner mig vet att jag inte är den som uppsöker vård hur som helst utan är väldigt tålig, eller kanske snarare envis.

Provade att gå på toaletten, och det visade sig att dessa järn tabletter inte är något för mig. Insåg när jag var klar att man inte ska ha svart avföring som liknar lera. Robin sökte på magsmärtor i samband med järntabletter och det visade sig att vissa har ett rent helvete med dessa tabletter. Fanns tydligen några andra som ska vara skonsammare mot magen, så jag får nog byta sort. Jag som var så glad igår när jag insåg att jag kunde vara uppe och gå utan att behöva sitta ner varannan minut av yrsel. Har nu istället bytt ut yrsel mot en hemsk magsmärta och illamånde.


Leo är även han inte på topp, igår natt hade han 40 graders feber och var allmänt slö och tung andad. Nu har febern lagt sig lite och han är piggare, men istället har han nu diareer. Mammas älskade kille varför han kan du aldrig bara få vara helt frisk??


Våran febriga kille som ligger hos pappa och myser

MVC besök

Igår var jag på besök hos MVC och det visade sig att mitt järn värde inte var något vidare, och att jag hade blodbrist. Vart nerskickad till apoteket där jag köpte järntabletter. Men har märkt att jag blir sjukt illamående av dom. Men måste fortsätta käka dom då jag knappt kan stå på benen ibland. Idag svimmande jag i sovrummet när jag stod och sorterade tvätten. Vaknde upp på golvet utan att fatta vad tusan som hände. Fick även väga mig och det visade sig att jag endast gått upp ett kilo. Nu ville min bm att jag skulle öka med 3 kilo på en månad. Vi får se hur det går med den saken.

Charlie ett pojknamn?

Vet att jag tjatat om detta med tjejnamn fram och tillbaks, och kommer garanterat att fortsätta tjata och älta detta i säkert tjugo veckor till. Men har så svårt att komma på ett bra tjejnamn! Gillar namnet Charlie jätte mycket , men det finns även en del av mig som tycket att det är för grabbigt. Och kanske svårt på en tjej? Måste suga vidare på denna karamell ett tag till. Robin känner som jag, han gillar namnet men osäker och feg. Ett annat namn vi funderat på är Nellie. Fast där går tankarna tvärtom istället, kanske lite för gulligt? Men det passar bättre ihop med Leo. Vad tycker ni? Ska vi våga döpa henne till Charlie, simma mot strömmen.

Dags att rycka upp sig

Gick inte att få en tid med kortare varsel då Leos läkare är på forskningsföreläsning och kommer inte tillbaks innan den 12:e Mars. Men Leos sjuksyrra Anna-Karin trodde att dom iallfall att dom kunde ge ett svar om det blir före eller efter bebisen. Men kanske skulle bli svårt att lova vilken exakt månad. Skrämmande för mig som inte vet vart vart jag ska förlösa. Men som man bäddar får man ligga! Nej nu måste jag rycka upp mig.

Den eviga väntan

Känslan av att gå och vänta på en operationstid är bland det värsta jag vet. Jag vet inte vart jag ska lägga alla känslor och tankar som flyger runt. Vem ska jag prata med? att prata med någon i familjen eller med mina vänner blir för naket och avslöjande på något sätt. Vill inte visa mig sårbar och svag när dom ser mig som stark. Dom mår säkert oxå dåligt över detta och jag vill inte dra ner andra i min oro och rädsla. Kurator känns inte heller som ett alternativ för mig.
Sanningen är ju den att jag är fruktansvärt rädd och allt som finns i huvudet är detta. Finns med mig vart jag än är, vart jag än går. På nätterna drömmer jag massa mardrömmar om sjukhus och drömmar där jag ska skydda min son. Drömmer drömmar om en man som står på ett taket och kastar ner kråkor i marken, vissa av dom dör medans andra bara blir svårt skadade. Vad betyder detta?
Den 12:e mars ska vi in till astrid för att disskutera Leos operation, men idag känner jag att jag inte fixar att vänta tills den 12:e, utan att vi måste flytta tiden. Jag kan inte gå hemma i två veckor nu och undra och oroa mig för när den blir av, en hel del som måste planeras oxå om vi ska åka bort i ett par månader. Kattvakt, hundvakt, pengar, räkningar, ledighet, packning, förlossning, och allra viktigast våran psykiska hälsa.
Vem ska man prata med när man inte vill visa anhöriga hur trasig man är innombords? Varför kunde man inte bara byta, jag vill göra honom hel och kunna skydda honom. Inte vara den som lämnar bort honom och inte kan lova att vi ses igen. Hur skulle ni hantera denna situation? Hur kopplar man bort det uppenbara?
Utåt sett är jag stark men inombords skriker jag. Han är ju min värld, mitt allt.