Saknad efter Pappan & ännu mer namntjat

Har verkligen haft en toppen helg här på landet och känns lite tråkigt att åka hem imorgon, men vet ni vad? saknar min man så jag dör. Verkar även som att Leo saknar sin pappa då han gått runt och knackat på dörrarna och ropat -Pappa, pappa hela dagen. Ringde upp pappan och lät han prata med Leo idag, Han vart jätte glad och tjatet efter pappa eskalerade efter deras samtal.Men imorgon ska far och son få återförenas igen. Robin har bytt sin kvällstid mot morgon vilket jag är tacksam för. ÅÅÅ vad jag saknar honom nu! Min älskade lilla sparris
 
Börjar bli väldigt nervös inför hinnsvepningen på Torsdag. Tänk om den funkar då har vi bebis till helgen.!! sjuka tanke. Fortfrande lite osäker vid namnvalet, känns som att Charlie inte är aktuellt längre, vilket är lite konstigt då jag tjatat om det namnet sen dag 1. Tror jag blev för feg helt enkelt,och nästan letade brister i namnet tillslut. Nu ligger namnet Molly eller My närmare tror jag, kanske en London. Oj vad jag har velat fram och tillbaks, Robin är ju cool som en filbunke och skulle lätt kunna döpa henne till Charlie eller London.Jag som tagit åt mig för mycket över folks åsikter och satt fallben för mig själv, i att tro och börja tycka att dom har rätt. Nu går tankarna till att ha ett gulligt vanligt namn som gör alla nöjda och glada, kanske till och med för min egen skull, så att jag får ro i kroppen. Det är faktiskt svårt att döpa sitt barn till ett udda namn som ingen förstår sig på. Helt fel jag vet men sådan jag är, bryr mig alldeles för mycket om vad folk tycker och tänker och blir lätt påverkad. Önskar att jag kunde vara lite mer tuff när det kommer till det. Så nu välkommnar jag även fina vanliga namn. Får ta ett ballt mellannamn i stället

Akta dig för eld och djupa vatten

Vaknar av små droppar mot fönstret. - Fan jag som skulle passa på att få lite färg, låta Leo bada och även mamma hade planer på att ta första doppet för i år. Vad ska man nu hitta på? jag med min adhd blir smått galen av tristess, men kanske just det jag kanske behöver? bara ta det lungt och våga lämna över lite ansvar till någon annan, är lite av ett kontroll freak när det kommer till mitt barn. Svårt att slappna av och låta någon annan ta över. Ser faror lura överallt, och vet att han garanterat kommer att hitta varenda en av dom. Hitta den dyraste prydnadsvasen, hitta den lilla tändaren som ligger där i den dyra glas skålen, ramla vid det där läskiga trappsteget och sparka ut hundens vatten. Känner min lilla buse till son och vet att det går fort!! snabbare än blixten är han.

Dragit till landet

Hejsan alla underbara läsare, sitter nu på landet och bloggar, eftersom Robin jobbar hela helgen och dessutom har långpanna imorgon och jobbar kväll på söndag så passade jag på att åka ut till min mamma på landet. Få chansen att vila upp mig lite och få lite avlastning med Leo. Samtidigt som han har hur roligt som helst, önskar att man kunde bo såhär, unna honom lite gräs under fötterna och natur utanför dörren. Imorgon ska Leo få bada i poolen som mamma köpt till honom idag, om vädret tiillåter det vill säga, har märkt att han sjunker i syre när han är kall. Idag var han nere på läskiga 75 igen, såg på fingrarna hur topparna blev helt mörka, inte varit med om det många gånger så det är läskigt när det händer. Tror vi måste ringa till hans avdelning och berättta att siffrorna börjar dimpa lite igen, offtast ligger han ok till, men har märkt att det allt offtare är lite på gränsen.Vill bara att det ska bli den 22 augusti så vi kan få svar på varför syret är dåligt. Har iallfall haft en toppen dag om man bortser från dåliga siffror, men han har även legat på 80 som tur är. Hittade en bild på min store bror som mamma hade i en ram, jag tycker mig se likheter mellan han och Leo.Vad tycker ni? visst finns släktdrag?
 
 
,

Instagram

Har börjat med instagram som resten av befolkningen redan verkar ha börjat med. Ni kan följa mig på natalie_lundo. Kommer att lägga ut bilder på inredning och såklart på Leo och kanske en och en annan bild på mig och Robin, och så småningom vår Prinsessan.
 

Jag frågar er!!

I natt har jag legat med lite molande värk i magen. Absolut inga värkar eller så utan mer som konstant lätt molande, kommer även som ett litet tryck ibland, blir som ett lätt illamående i samband med trycket. Någon som vet vad det är? dessutom tycker jag att det gör mer ont när jag ligger stilla vilket tyder på förverkar, fast jag upplevde sama sak med Leo och då var det ju igång på riktigt. Fast dom gjorde ju klart ondare än detta molande.
 
Ni som fött två barn, hur upplevde ni andra förlossningen i jämnförelse med den första? satte det igång på ett annat sätt och vart det kraftiga värkar på en gång? Vi är lite nojiga här hemma över hur snabbt detta kommer att gå, måste hinna få hit barnvakt och ev få in någon på Robins jobb när det väl sätter igång. Funderar på att packa klart bb väskan idag, iallafall så gott som det går. Tips på bra saker att ha med?
 
 
 
 

Ny frisyr och besök på MVC

Idag på förmiddagen hade jag en tid hos min frisör, jag brukar alltid köra på samma gamla vanliga, lite tråkiga frilla, men idag kände jag mig modig och har nu en lite mer vågad frisyr, eller vågad kanske är fel ord, snarare mindre tråkig. Har en lång page frisyr med snelugg, supernöjd och min frissa är så duktig trots hennes unga ålder.
 
Efter frisören så tog vi en fika med Denise, sen gick vi upp mot MVC, och det visade sig att hon nu är fixerad, hade tydligen ett ganska litet huvud enligt min BM. Dessutom mina damer och herrar, så har fått en tid för hinnsvepning nästa Torsdag. Lite nervös inför detta, tänk om det skulle lyckas! Sen är jag lite nojjig över hur det ska kännas, om det gör ont?. Ska se till att packa klart bb väskan till torsdag och ladda kameran. Tänk till nästa helg kanske vi är två barns föräldrar. Konstiga tanke, känns så långt bort men ändå så nära på något sätt.
 
 
 
 
 

Hel omvändning

Helt plötsligt slog det mig att det kanske inte alls är så självklart att det är en liten Charlie eller en London som bor i min mage, utan jag börjar att tro att det är en liten My som bor där inne. My London Lerberg. satte ihop dom namnen och blev lugn och harmoniskt och grät en liten skvätt. Gravid hormoner, ja kanske det. eller så hittade jag bara rätt tillslut.

När mamman trodde att det brann

I natt flyger jag upp av något som låter som ett brandalarm. Eller vänta, nu överdrev jag nog en liten smula!! jag inte kan springa pga foglossningen och ordvalet flyger upp var att ta i. Så det jag menar var att jag haltandes gick  ut i hallen och märker att det är syrgas maskinen som nu står och larmar, lyser error över skärmen och den tjuter något förbannat. Väcker Robin som otroligt nog vaknar ganska snabbt, försöker hitta felet med finner inget förutom att slangen är lite ihop pressad på ett ställe, Robin byter filter och vi testar igen. Men redan efter ett kort tag så börjar den larma igen. Så vi kopplar då istället in en tub under natten. På morgonen får vi en leverans hemlevererat med syrgastuber som vi beställt, så ingen direkt panik att vi ska stå där ute syrgas. Vi ringer till företaget som har hand om syrgasmaskinen och berättar att den inte vill funka. Får bekräftat att dom kommer med en helt ny maksin till oss inom ett par timmar. Lite som online pizza, smidigt och bra. Under tiden passar vi på att låta Leo vara utan syrgas, vi höll dock ett öga på hans färg hela tiden. Han höll sig faktiskt ganska bra till en början och låg på ca 80-82 men efter ett litet tag sjunker han ner till 79, då kopplade vi på syrgasen igen. Men nu känns det ändå som att man ser ett ljus i tunneln, förut när vi testade en kort stund utan, kunde han sjunka ner till 75, så det är ändå positivt att se att siffrorna ökar, även om det inte är siffror han ska ha utan syrgas så är vi ruskigt nära målet. det känns som att vi klättrar uppåt igen. Hoppas på att kanske slippa syrgasen till lillasysters ankomst. Nu står det iallfall en sprillans ny syrgas maskin i hallen och bara blänker, folk snackar om nya vagnar och schyssta bilar, här är vi glada över lite syre. 

När kommer lillasyster tävling.

Tänkte ha en liten tävling här på bloggen nu igen, denna gång handlar det om när ni tror att lillasyster kommer, samt vad hon väger/längd. Prickar någon alla rätt så utdelas ett litet pris. Sätt i gång och gissa, glöm inte bort att lämna er mail adress eller blogg adress i kommentaren. Som lite hjälp på traven kan jag meddela att Leo kom tre dagar innan BF och vägde 3308 och var 49 cm lång. Lillasyster är beräknad till den 21 juli.


 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mamma älskar Ikea

På vägen till mariefred stannade vi vid ikea och Leos mormor var snäll och köpte nytt proslin och en ny kökslampa till oss. Kär i mina nya fina saker. Tack snälla mamma. Dessutom så har jag fått den söta lilla skylten, men den kommer dock inte från ikea. Planen för köket är nu att köpa antingen hel vita eller helsvarta hissgardiner och försöka få in både min och Robins stil på ett shysst sätt, blanda det romantiska med det lite tuffare. Någon som har en ide hur man kan göra det snyggt? Hur man får en röd tråd fast stilen är helt olik varann? Funderar på att sälja tavlan som hänger under kokbökerna och sätta dit en till hylla med fler kokböker, kanske hitta en ball tapet och göra en fondvägg där skåpet just nu sitter. Dessutom så ska köket göras om, men nynäshamns bostäder är ju inte snabba direkt. redan fått vänta i flera månader på våra nya skåp. SUCK!!
 
 

Gravid vecka 36

Varit nere på mvc idag då jag kände att jag inte står ut med att må så här längre, har såna svårigheter som hindrar mig i min mamma roll, känner mig som världens sämsta mamma just nu, när det blir som värst så kan jag bli tvungen att sätta Leo framför en film bara så att jag kan lägga mig ner en stund. Ja eftersom det är en månad kvar så kan dom ju inte sätta igång mig heller, dessutom vill jag att det ska sätta igång av sig själv, men hade varit skönt om hon ville komma NU!!

Nu fick jag äntligen prata med läkaren på mvc som minsann inte tyckte att järndropp var nödvändigt trots att jag sjunkit ännu lägre i mitt värde. Utan hon skrev ut några dunderpiller som jag skulle ta, funkar inte dom blir det järndropp för min del, hoppas jag slipper trögmage denna gång nu bara. Läkaren tyckte att jag såg väldigt blek ut och blev lite "oroad" över att jag går ner i vikt i stället för upp. Jag tycker att jag äter, så jag förstår inte varför jag går ner i vikt. Lillskruttan verkar växa på som hon ska iallafall vilket är det viktigaste. Hon ligger dessutom nu väldigt långt ner enligt min BM. Efter mvc så gick jag och hälsade på hemma hos Jennifer, Nicklas och lilla Isabella. Hon var så söt och mysig och jag fick hålla henne, fick mig att längta ännu mer efter våran lillfis. Stannade bara en kort stund för jag vet hur trött man är efter man blivit föräldrar. Insåg på vägen hem att jag nog inte ska ge mig ut på dessa promenader på egen hand, lite för tungt för min rygg att släppa på syrgasen och vagnen på samma gång. Får ont i magen och ryggen och blir super andfåd och måste stanna var femte meter. Men vill ju ändå att Leo ska få komma ut samtidigt som jag vill ha frisk luft och motion. Blä för allt gnäll jag bjuder på just nu!! men kan inte sluta det bara flyger ur mig, som att jag bara måste få ur mig hur jävla dåligt jag mår. Kom ut nu lillasyster!!

Naket och förbjudet

Ibland kommer orden och tankarna, om det som man "inte" ska nämna fram. Tankar om rädslorna som bor inuti ens kropp kommer fram fast i vokaler och i tårar. Det är svårt att tala om det förbjudna, även om det bara sker mellan mig och pappan, man vill och behöver prata om det samtidigt som man inte riktigt vågar. Men jag tror att det är bra att vi ibland vågar ta steget över till den andra sidan av stängslet, den förbjudna mörka sidan där ångesten bor, när man är och besöker den mörka sidan är det som att man tappar modet, och helt plötsligt är det inte bara en mamma och pappa vid matbordet, utan nu sitter även en väldigt rädd liten flicka och pojke där mitt emot varann. För vare förbjudet ord om mörkret så är det som att man sitter och leker klädpoker, fast med sina känslor som insats, för varje ord så tappar du ett plagg och sitter vi kvar för länge står vi där helt nakna för varann och skakar över rädslan av det vi inte vet.

En weekend i Mariefred

Idag flyr jag och Leo fältet, eftersom Robin jobbar kväll hela helgen, så passar jag och Leo på att åka till Mariefred. Men jösses vilken packning det blir när vi ska iväg såhär, syrgasmaskin, slangar, tuber, kläder, blöjor, mediciner, bilbarnstol. Ett jäkla arbete med andra ord. Misstänker att min förlossning kommer starta tidigare, får som molande värk i ryggen och ibland lite i magen, ilar mellan benen mer än vanligt, och dessutom så strålar det ut i låren, känner igen visa tecken från när jag väntade Leo i slutet, dessutom så har jag börjat springa på toan på natten som en dåre. Och får som ett lätt tryck i magen till och från. Spännande kanske blir till att föda bebis i mariefred?

Grattis till Flickan

Efter ett långt jäkla värkarbete, så har nu Jennifer och Nicklas lilla flicka kommit till världen. Är typ den stoltaste kompis ni kan tänka er, suttit hela natten med telefonen i högsta hugg och kollat om det uppdaterats något. Och i morse så kom bilden på deras fina flicka upp på facebook. Starkt kämpat av er allihop. Hon är bedårande och skulle gärna lägga ut en bild, men vill kolla med dom först innan jag lägger ut bild.

Till er som nyligen fått besked

I dag när vi satt i väntrummet såg vi en pappa i korridoren, han hade nog nyligen fått reda på sitt barns hjärtfel, han satt på huk och grät, antagligen hade hans värsta mardröm blivit sann, hans barn är sjukt. Var som att något bara sköljde över mig, att se någon annan så förtvivlad och sårbar var fruktansvärt. Fick svälja flera gånger för att inte brista ut i gråt där jag satt på bänken. Ville bara gå fram och ge honom en kram och säga att det blir bättre och att paniken kommer sakta men säkert att lägga sig, alla dagar kommer inte vara mörka, utan att ljuset och glädjen kommer tillbaks. Även när det är som svårast så klarar man det, på något underligt sätt så går det.

Måste erkänna att jag har lite dåligt samvete över hur dyster min blogg blivit, skapade denna blogg för att jag ville ge hopp om att det går, och nu sitter jag här dag in och dag ut och bara beklagar mig över hur jobbigt det är, men det är ju så det ser ut just nu bara, om några månader så kanske vi sitter här med en färdig opererad kille med mer ork och siffror som vem som helst. Och även när vi lever under denna press och stress så är vi ändå så tacksamma över allt. Vi skrattar, små gnabbas, älskar och lever som vem som helst, visst vi är skit pressade över allt just nu, ekonomin ligger i botten och en bebis på G gör ju inte saken lättare, missförstå mig inte, vi längtar jätte mycket efter henne, men stressen ökar en aning. Det jag vill ha sagt med detta inlägg är, (främst till dig/er som nyligen fått ett besked) är att detta är just nu, jag är övertygad om att det snart vänder. Livet flyter på trots att det blir annorlunda, men jag skulle inte byta ut det mot någon annans, eller jo kanske för en dag eller två, sen skulle jag längta ihjäl mig efter min älskade slangpojke och hans Pappa.



Pest eller kolera. Vad väljer ni?

Idag var vi på kontroll hos Leos kardiolog Felicia. Allt såg bra ut, dom tog EKG, ultraljud och syret. Leo ville inte riktigt samarbeta då han blivit ganska rädd för sjuksyrror och läkare, efter hans tid på sjukhuset. Så synd då han tidigare varit väldigt tålig och gått med på det mesta. Syret låg på stabila 82, eftersom han har pendlat kraftig i syre lite beroende på vad han gör så ska vi fortsätta behandlingen i minst en månads tid. Fortsätta föra dagbok över hans siffror och hoppas på det bästa. Att stänga av syret i korta perioder var inget hon rekommenderade då dom även ser detta som en medicinform och inte bara för siffrornas skull. Det som fortfarande gnager mig är detta att inte veta vad det är som gör detta, förträngning eller så är det kärlen som kniper, är det en förträngning blir det operation, alltså ytterligare ingrepp vid TCPC. Men i "värsta fall"så är det faktiskt kärlen som kniper, vilket detta tyder på, så länge dom kniper så kan han inte göra sin sista operation, eller rättare sagt det är verkligen inte optimalt då. Då måste vi verkligen se till att detta släpper, så syrgas och medicinering kan bli våran framtid för ett tag framöver. Allt detta ska vi nu gå och vänta med att få svar på fram till slutet av Augusti. Nu känns det som att man snarare "hoppas" på att det är en förträngning som gör detta, och inte att kärlen kniper. Som att välja mellan pest eller kolera. Varför skulle han bli sjuk just nu, en vecka innan han skulle ha gjort sin hjärtkatt som kunde gett oss svaren som vi så gärna skulle behöva ha.

Ännu ett sånt där inlägg

Idag jobbar Robin långpanna, vilket jag tycker är både jobbigt och otroligt långtråkigt. Speciellt en dag innan Astrid, vilket gör att tiden går så långsamt. Väldigt nervösa inför besöket, men det blir nog som en vanlig kontroll, så dom kan säkert inte svara på mer ang Leos syre. Det som oroar mig just nu är ju att han sjönk redan innan han fick lunginflammationen, det skulle då utredas via en hjärtkatt för att se om om medicinen hjälpte, eller om det kanske fanns ev förträngningar, på ultraljudet kunde hon se att flödet var lite dåligt, men ingen större panik. Men ändå så pass att hjärtkatten skulle göras nu i veckan.

Men sen så har ju Leo världens bästa tajming att bli dålig på, så nu blev den ju uppskjuten till den 22 augusti istället. Förstår anledningen till att dom skjutit upp detta, men oron finns ju där, tänk om det nu är en förträngning som gör detta, att något håller på att täppas till eller är väldigt trångt. Leos första och andra operation skedde ju bla på förträngningar. Så rädd och orolig är bara förnamnet, dessutom sa hans läkare först att hjärtkatten skulle ske nu till hösten, sedan ringer dom upp och säger att han får komma in den 13:e istället. Så det ska jag ta upp med henne, varför det sägs så olika och vad är det som gör att ändringar sker utan att vi får reda på varför.

Nu dessutom mitt uppe i allt så har min mage gått från konstig till konstigare, och jag mår inte bra alls, så detta ska utredas närmare. Får inte behålla något om man säger så, men behöver kanske inte gå in på närmare detaljer, men mår inge vidare och har ingen ork kvar. Misstankar om vad det kan vara finns, men inget som vi behöver gå in på just nu. Först måste detta utredas, har lite för mycket att tänka på just nu, och att jag skulle gå och bli sjuk mitt uppe i allt är inget jag planerar för.

Nu vart det ännu ett sånt där inlägg. TYPISKT!!

I hopp om förbättring

Leo har ju legat på "bra" siffror nu för det mesta, så idag tänkte jag försöka att stänga av den en timme, mest för att se om och hur snabbt det går ner eller om det stannar kvar på en ok nivå. Även när han låg inne så testade vi att stänga av den korta perioder för att se om han klarar sig utan, men då och även nu damp han ner till 75. Min besvikelse är stor då jag inte fattar att en halvliter med lång slang kan göra så mycket. Men tydligen behöver han denna extra lilla boost. På torsdag ska vi in till Astrid på koll, hade gärna velat komma med värsta utträknade dagboken över hans syre, visat dom att då och då på dygnet sjunker han, och dessa tider ser det bättre ut. Men det är verkligen som en berg och dalbana, den enda tiden jag tyckt att det varit runt samma siffror är på morgonen, ibland kan även hans syrgas ha åkt ut och han ligger på 80-81. På sjukhuset, iallafall till en början av våran vistelse så var det när han sov som han sjönk, nu verkar det vara lite tvärtom.

Nu har han dessutom blivit snorig igen, i morse vaknade han vid fem tiden och kunde inte öppna ögonen då dom varat igen. Så jag bar upp honom och baddade ögonen så gått som det gick, han hatar när han torkar näsan och ögonen, en fight varje gång. Sen bäddade jag ner honom mellan mig och Robin och gav honom en välling. Låg och bara andades in hans doft. Älskar honom något fruktansvärt mycket, nästan så att jag blir rädd ibland. Rädd att älska för mycket.

Just det, inatt drömmde jag att våran flicka hette Tyra, visst var det fint. Alltså inte som Tyra Banks utan med svenskt uttal. Ja jag vet inte, kanske bara blivit något fix ide från min sida. Men Leo och Tyra tycker jag låter ganska gulligt ihop. Men Charlie är nog fortfarande i topp. Som jag velar fram och tillbaks, kan inte fatta at jag har några bloggläsare kvar, skriver bara om namn panik och sjukdomar!! Nu får han bli frisk igen!! så att det kan bli en glad och positiv blogg. Vi får hoppas att det vänder snart, så att vi kan börja skriva lite mer glädjande inlägg om snorfria näsor och en slangfri kille.


Mammas charmör

Namn snack och 50 års kalas

Ännu en gång tusen tack för alla fina bidrag till namn tävlingen, är som sagt svårt att hitta något trots alla fin fina förslag. Är ju så viktigt att det blir rätt, och sen ska ju både jag och Robin vara överrens. Min mamma kom med förslaget Wilja vilket jag gillar, men Robin var inte lika förtjust. Å det är så svårt!! så snälla snälla fortsätt ösa in med förslag. Jag har verkligen börjat gilla namnet My och Molly mer och mer, men det gillar inte Robin, så blir lite jobbigt när man inte är riktigt är överrens, sen när man är överrens om ett namn kommer det andra och "pratar ner" vårat namn och man börjar lyssna för mycket på folks åsikter. Men det lutar trots alla "det är en killnamn" åt att det blir en liten Charlie. Men som sagt inget är klart på långa vägar och om inte annat så vinner man även ett pris om man hittar ett mellannamn. Ett namn som både jag och Robin gillat är namnet Juni som Anna kommit med, vem vet det kanske blir ett mellannamn om hon råkar komma lite tidigare.

Igår var vi på 50 års fest hos Robins mamma, glömde såklart kameran hemma då det vart lite stressigt. Var trevligt att träffa Robins familj och även några nya ansikten. God mat och tårta bjöds det på, Leo höll låda och charmade hela gänget med sina tokiga färdigheter. Men vi vart tvungna att gå hem ganska tidigt då Leos färg blev ruggigt dålig framåt kvällen, men idag har han finare färg och siffrorna har sett helt ok ut då vi kollat. Vem vet vi kanske blir av med syrgasen till nästa vecka om vi har tur. Det jobbiga problemet som kvarstår är ju hur han kan pendla upp och ner så kraftigt. Ett annat problem är att syrgasmätaren är så känslig att minsta lilla rörelse gör att den är svår att läsa av, så blir mest i sovande läge vi kan ta få bra kontakt. Funderar på att ha kvar den hemma ett tag efter han slutat med syrgasen, för att vid ev nödfall som sjukdom sätta in den. Men måste såklart tala med hans kardiolog först. Jag är ju ingen läkare, bara en orolig mamma.

Ett leende förlänger livet

Varför måste folk glo så jävligt när man är ute med Leo. jag förstår verkligen att man tittar när man ser en pojke med syrgas, full förståelse att man gör det när man ser något avvikande. Men när folk tittar för att sedan vända sig om och stirra på honom, då blir jag både ledsen och arg. Nu snackar vi om vuxna människor!! Eller alla dessa jäkla ledsna miner från folk, ge honom ett leende istället för att se så jäkla ledsna och beklagande ut. Han lever och mår bra, och vill inte se era ledsna miner, vi vill se glada ansikten och positiva blickar. Tack för mig!!


Mvc besök vecka 34+3

Tusen tack för ett bra deltagande i tävlingen, fortsätt att ösa in med namn för en så länge har inget namn riktigt fastnat förrutom vårat favorit namn Charlie, vi har lite små funderingar på att stava det med två e, låter lite mer tjejigt då. Eller ska man kanske ta bort ett e:et?. Fast inget är helt klart förrens hon är här, hon kanske inte alls är en Charlie! skulle vi ta ett av era namnförslag som andra namn så vinner man en vinst även då. Så fortsätt att fundera på namn.

Idag har vi varit på mvc, det visade sig att jag måste börja få järndropp då mitt järnvärde sjunkit till 97. Ännu mera spring på sjukhuset, så nu måste jag fixa barnvakt dom dagarna jag ska dit. SUCK!! Visade sig även att Lillfisen ligger med huvudet ner och hon hade borrat ner sig väldigt långt dessutom. Jag som verkligen hade trott att ett vändningsförsök skulle bli aktuellt, så jag hoppas att hon ligger kvar där. Vet att jag varit usel på att uppdatera er om graviditeten, men varit så mycket annat. Men är nu iallfall i vecka 34+3, mår inge vidare och har ont lite överallt och är väldigt väldigt trött. Men känner inte att jag är den som ska klaga just nu.


Tävlings dags

Nu har jag en sådan panik med namnvalet till lillasyster. Och det faktum att Robin inte är speciellt hjälpsam med att leta efter namn han gillar så ber jag nu er om hjälp ännu en gång. Hjälp mig att hitta lillasysters namn. Skulle du komma med namnet som vi sedan ger henne vinner du ett pris från Yankee candle värde 200 kr. Du tävlar genom att skriva ditt namnförslag som kommentar här i bloggen. Glöm ej att uppge mailadress eller bloggadress. Vinnaren dras då lillasyster kommit ut och namnet fastställs. Kommer flera med samma förslag är det den första som skrev namnet som vinner. Som hjälp på traven ska jag ännu en gång berätta lite runt vad jag gillar i namnväg. Jag vill helst ha ett ganska coolt tjejnamn, och är lite inne på att det ska funka i både Sverige som utanför. Men gillar även svenska namn och det behöver inte vara supercoolt, utan gillar även söta namn. Amerikanska dubbelnamn tycker jag är fint, men ganska viktigt att det är ganska unikt då, vill helst kanske hitta ett namn ingen annan har. Varför inte komma på ett helt eget som man aldrig hört förut? Låt fantasin flöda. Du får även gärna kommentera om namnen jag gillar och säga din åsikt.

Namn jag är inne på just nu är


Charlie, My, Molly, London, Lilly-Rose

Äntligen hemma

Nu är vi äntligen hemma, kom hem igår eftermiddag och bara sög in glädjen över att vara hemma. Orkade inte blogga utan ville bara njuta. Vi gick ner på stan och handlade mat, för även om våran tid stått stilla inne på sjukhuset så verkade tiden i vårt kylskåp inte gjort detsamma. Dessutom ville jag ner till Annika och krama om henne. (Kan tillägga att Leo inte smittar längre enligt hans läkare). Så det blev lite mat, tur att återbärningen på konsum hade kommit säger jag bara, vi har blivit fattigare än fattigast av att bo på sjukhus med allt vad det nu innbär med resor till och från robins jobb, mat från pressbyrån, oväntade utgifter. Men vi har insett att trots plånboken är tom så är det viktigaste att vi har mat på bordet och en vällmående son. Men visst lite pengar hade inte suttit fel just nu.

När vi kom hem tyckte vi redan att vi märkte skillnad på Leo på ett par timmar. Han var lite reserverad när vi träffade på bekanta, men när vi kom hem efter våra promenad tyckte vi att vi såg en klar förbättring, och han fick lixom tillbaks glimten i ögat på något sätt. Testade att ta syret på honom och siffrorna gjorde oss väldigt förvånade, siffror över 84, alltså toppen siffror!! sånna siffror vi vill att han ska ligga runt utan syrgasen. Så vi testade att sänka den till en halvliter. Tidigt på morgonen (5:00) såg det även då jättebra ut, men runt 7 tiden låg han runt 74-80 och pendlade. Ska strax testa igen och se vilket mönster han följer, kanske är smart att sänka dosen på dagen, för att sedan höja den nattetid. Dom sa åt oss på sjukhuset att föra lite dagbok över hans syre olika tid på dygnet för att sedan lägga en plan på hur vi ska ställa in syrgasen efter hans behov.


Detta med hans syret var ju även ett mysterium inne på sjukhuset, i bland var det bra siffor, sen några minuter senare kunde larmet gå av hela tiden för att han låg så lågt. Dom fattade inget och likaså vi. Han har även haft en rätt shysst färg under hela sjukhusvistelsen, även när han dampt ner på läskigt låga siffror så fanns ju färgen kvar, klart att han blev blå ibland, men han har varit betydligt blåare hemma vid infektion och ansträngning. Lite läskigt när man tänker tillbaks på många gånger hemma då han varit redigt blå, undra vilka siffor han låg på då? Vågar jag inte ens tänka på.


När botten är nåd

Är väll lite halvtrött på detta just nu och man känner att allas vårat humör försvunnit. Blir ingen hemgång idag heller, nu märker man även på Leo att han tappat lusten, han sover sig igenom största delarna av dagarna och känns lite deppig. Vi försöker att roa honom så gott det går, men fantasin har börjat ta slut nu. Vi vill hem nu!!! Vill ha tillbaks min glada pojke. Höggravid, sover inte på nätterna, stressad av över allt som sker. Sammandragningar som får mig att undra om det är något på gång.


Som om detta inte vore nog så har vi nu även fått bekräftat att det blir syrgas hemma. Känner att jag när som helst bryter ihop av all stress. Är rädd för att vi ytterligare ska få en till bebis mitt uppe i allt, snacka om dålig tajming. Fy fan vad jag mår piss nu. Tror min botten är nåd nu Känner mig som världens sämsta mamma, fast jag vet att jag gör allt för min son.

Uppdatering från Astrid

Tänkte ta och uppdatera er om läget, blir inte så mycket uppdateringar här på bloggen trots att vi lever instängda dygnet runt i ett litet rum på 15 kvm, och tristessen gör sig påmind. Leo är piggare och har kanon fin färg, trots detta så dimper han i syre så fort vi provar att ta bort den. Men vi har iallafall lyckats att sänka syret till en halvliter vilket inte är mycket syrgas, så alltid något positivt i allt. När han har en halvliter på så ligger han rätt shysst till i syre, men så fort vi provar att sänka till 25 så dimper han, och vi är tvunga att höja dosen igen. Väldigt förrvirrande och smått irreterande, infektonen börjar att ge med sig riktigt bra iallafall vilket är ett stort plus. Han är pigg och hans starka vilja gör sig påmind offta, vi lever trångt och finns inte mycket att roa honom med på denna yta. Han har fått låna lite leksaker från avdelningen, och har även fått fina presenter från älskade Carro som kom och besökte oss igår. var underbart med lite sällskap och så roligt att äntligen få krama om henne.


Vet faktiskt inte när vi kommer hem eller hur vi ska gå till väga, men planen är väl att vänta och se om syret ger med sig. Annars blir det nog till att träffa kardiolog och utreda varför detta händer. Ev röntgen igen för att se hur det står till där inne. Hade hoppats och trott att vi skulle vara hemma nu, men snart tror vi att det vänder. Så fortsätt att håll tummarna för Leo nu.

Svar på tal

Vad skönt att han är bättre!
Har ni disskuterat dagis med sjuksyrran, jag tänker på den miljön och på leo som är så känslig. Jag förstår att ni behöver det, verkligen! Men kommer han klara det eller är det ett special dagis?
Tänker på er och lilla leo, så starka o modiga!
Ni är mina idoler!! <3 Säg bara till om de är nåt vi kan göra!

//Carro

Svar: Eftersom allt har skett så snabbt och allt verkligen ställdes på sin spets, så kan jag ärligt säga att jag/vi inte bestämt oss ännu. Samtidigt som vi velat ge honom ett så normalt liv som möjligt vill vi ju inte riskera hans hälsa, finns inga dagmammor i nynäshamns kommun vilket gör detta svårare. Vill inte beröva honom att få vara normal och skaffa dagis kompisar.Samtidigt som jag vill göra det bästa förhans hälsa, inge roligt att åka in och ut på sjukhus för att någon unge varit lite snorig. Pratade med Leos syrra och hon tyckte iallfall vi skulle låta han göra sin hjärtkatt först innan dagis blir aktuellt, just för att han kommer bli dålig. Så vi kommer att skjuta upp dagis i någon månad iallafall. Detta är en fråga vi måste ta ställning till och disskutera lite mer, men som jag och Robin känner det just nu, så ska vi iallafall testa dagis, kommer sjukdomarna avlösa varann så får vi helt enkelt kolla upp andra alternativ. Man känner sig så självisk och dum hur man än gör.



Fortsättningen

Idag är det en betydligt piggare kille och syret ligget mycket bättre, har även minskat på syrgasen. Han sjunker lite när han sover, men så mycket bättre! Inte så ofta han hamnar under 80. Idag och imorgon kommer Robin att vara på jobbet. Men kommer in imorgon igen. Idag fick vi bekräftat att dom anser att detta är en lunginflammation han åkt på. Och att hjärtkatten troligen inte kommer att bli av på ett tag, dom vill inte riskera att göra den då han varit så här sjuk.

Fått besök idag av Leos sjuksyrra Anna-karin, pratade lite runt hur infektions känslig Leo är och att vi måste bli ännu mera noga med att inte träffa vänner och bekanta som är det minsta sjuka. Någon kan vara lite snorig och knappt påverkad, men för Leo kan detta innebära en helt annan femma. Hoppas nu på at få komma hem på söndag, antar att vi kör å syrgas i natt igen, men att vi imorgon natt kanske testar utan och bara har syremätaren kvar för att se hur han ligger till. Vill passa på att tacka alla som ringt och skrivit fina komentarer på facebook och via sms. Vi har känt erat stöd och tagit det till oss och placerat var och en av er i hjärtat. Leo har visat oss alla ännu en gång hur stark han är, min idol, mitt hjärta, mitt allt.
Uppdaterar imorgon om läget. Men det ser ljust ut

Inlagda

Hej alla fina bloggläsare. Leos tillstånd hängde kvar, och efter vi samtalat med hjärtavdelningen tyckte dom att vi skule åka in, så dom skickade en sjuktaxi och vi for in. Mest för att utesluta en lunginflammation så nära inpå hans hjärtkatt, ingen hade väll anat vad som väntade...

När vi kom in till en full akut började vi undra hur lång tid detta skulle ta, men allt gick snabbt. Väll framme vid kassan var dom förberedda på att vi skulle komma, dom tog syret, fel på maskinen trodde jag med siffror på 65. Han var lite grinig och rörde sig så jag trodde att det berodde på det. Men efter en stund lungnade han ner sig och siffrorna låg på 77. Vi fick ett rum på en gång, sen gick det fort, inom två minuter hade vi redan en läkare i rummet, ännu en gång konstaterades det att han har hög feber och syret under 80. Syrgas i tratt sattes in, vi testade lite med och även utan för att se om han sjönk mycket utan syrgasen, och det gick lite upp och ner. Togs beslut om att röntga honom. Plåtarna såg bra ut, men doktorn sa att det kunde utvecklas till lunginflammation. Vi blev inlagda på Q80 en infektions avdelning här på Astrid.Här är vi mer eller mindre instängda på rummet.

Infektions avdelning där barnet inte får lämna rummet. Och dom ser helst att endast en förälder bor här med barnet. Men eftersom det blev väldigt sent så fick även Robin stanna. Nu fick Leo syrgas i grimma, vilket han HATAR!! till en början drog han ut den hela tiden, helt hysterisk blev han. Och när Leo är ledsen innebär det att han sjunker ännu mer i syre, så siffrorna var inte bra. Natten blev hemsk för oss alla, ja kanske inte för Robin eftersom han sover igenom vad som helst. Men maskinen larmade hela tiden om att Leo gick under sin gräns, så jag fick stänga av den varannan minut.

Dagen efter togs fler prover och det visade sig att hans sänka höjts ganska mycket, och han hade även bakterier i näsan. Han var så trött att han sov sig igenom hela dygnet, då han vaknade skrek han och var livrädd så fort en sjuksyrra närmade sig honom. Han hade även nu börjat inhalera var tredje timma. Siffrorna sjönk ibland till skrämmande låga siffror. Vid ett par tillfällen sjönk han ner till 62. Antibiotika sattes in. Har svårt att minnas exakt när, var och hur allt hände så blir lite rörigt i detta inlägg.
Eftersom vi inte räknat med att bli kvar så hade vi ingen packning med oss, förutom hans medicin och några blöjor, mat och ett ombyte till Leo. Så man såg ju ut som hej kom och hjälp mig efter den natten. Men en räddande ängel vid namn Sofia som är en bekant till mig, skrev att hon kunde både hämta mig och köra tillbaks mig så at jag fick komma hem och packa. Hur snällt och underbart är inte det? finns inte många människor som skulle ställa upp så som hon gjorde. När jag kom tillbaks till sjukhuset så var Leo lite piggare och satt vaken och lekte lite med några klossar vi lånat. Vi passade på att bada honom, man vet ju själv hur skönt det är när man är sjuk att få svalka av sig. Från att han inte orkat vara vaken i mer än fem minuter så var detta en klar skillnad. Detta syntes även å siffrorna, fortfarande inte bra, men betydligt bättre.