Tjockis byxor

Händer inte så mycket på dagarna längre, känns som att alla dagar flyter ihop och min vardag börjar att se ganska så enformig ut. Jag städar och tar hand om Leo, på sin höjd så kanske man tar en tur ner på stan för en fika och lite shopping.

Idag vart det en fika på stan med Jessica som snart är sprickfärdig, om två veckor har hon sitt BF och vi väntar nu med spänning på den sista av dom tre grabbarna.

Var inne på Lindex och hittade lite söta kläder till Leo.
Sen gick vi in en sväng på Tiny Moore i jakt efter ett par byxor till mig, hittade ett par Jeans som jag gillade men dessvärre verkar mina höfter ha blivit betydligt bredare än innan jag vart gravid, Så dom fanns inte i min storlek.
Känns lite tråkigt när man inte kan ha några av sina gammla jeans längre, så jag har lagt ut alla mina byxor på Tradera då jag insett att jag aldrig kommer att få tillbaks min gammla kropp, det är ändå ett antal cm som ska bort. Får köpa nya tjockis byxor istället.

//Leos mamma


Jag är såld

Nu har jag träffat lilla Ozzy och jag kan säga att jag är helt och hållet såld på lilla grabben. Han är jätte liten och  jämnför man Leo & Ozzy så ser Leo betydligt större ut, trots att han väger mindre. Vart bjudna på Middag och sedan spelade vi Bingolotto, såg nu när vi kommit hem och rättade lotterna att vi vunnnit en ny lott och hundrakronor. Tidigare på kvällen var vi hemma hos Pappa och Eva på fika och firade Evas födelsedag. Så vi har haft en Toppen dag men trevligt sällskap!

Imorgon tänkte jag ta en tur på stan, ska försöka att hitta en kofta till Leo, och ska köpa ett fotoalbum så att alla foton får plats, har nog aldrig tagit så mycket kort i hela mitt liv som nu när jag fått barn.

//Leos mamma  





Fullt hus

Det är en trött mamma som bloggar idag, Trots att jag fick ganska mycket sömn inatt! Idag har vi haft besök av en jäkla massa folk, först så fick vi besök av Leos morfar, sedan fick vi besök av min morbror med familj, var super mysigt att få träffa dom. Fick superfina presenter av dom till Leo.

Efter dom varit här och fikat så kom även Leos farmor på besök. Så fullt hus hela dagen. Vi skulle igenkligen ha åkt hem till Annika och Jocke idag och tittat på lill skrutten på kvällen, men både jag och Robin vart så trötta nu på kvällskvisten så vi får ta det imorgon kväll istället. Ska bli så mysigt att få träffa lilla Ozzy och självklart resten av familjen.

Tänkte gå ner idag och köpa en present till Ozzy, men när jag kom ner på stan och såg att allt var stängt så insåg jag att det var Lördag, dumma dumma mig. Men fick mig en liten promenad iallafall. Man måste vara ganska glömsk när man inte ens kommer ihåg vilken dag det är.


//Leos mamma


Besök på Nynäsgården

I skrivande stund så sitter jag och Leo på Robins jobb, vi gick hit efter vi varit hemma hos Jessica och Jesper. Ja idag har vi haft fullt upp hela dagen, Vi började dagen med en fika nere på stan med Leos faster Jonna, Camilla och Elin. Sedan vart jag rastlös och gick hem till frugan och Jesper för intag av lite java och bulle.  Och sen gick  jag vidare till Robins jobb där jag vart bjuden på både middag och efterrätt. Så idag har jag fått röra på fläsket.

Imorgon får jag besök av min Morbror och hans familj, det ska bli super mysigt att få träffa dom! Ser vi fram imot.

//Leos mamma

Välkommen till världen Ozzy

Idag plingade det till i mobilen och fram kommer ett mms med en bild på underverket & där det står att han nu äntligen har kommit till världen. 3850 g och 51 cm lång och helt perfekt. Nu längtar vi tills dom får komma hem med underverket. Förhoppningsvis så får dom komma hem imorgon, beror lite på hur Annika mår efter snittet. Så fort dom orkar med besök så tänkte vi ta bussen och hälsa på.  Stort Grattis till er!!

//Leos mamma


Väntan är snart över

Nu börjar det närma sig med stormsteg, Imorgon smäller det, då kommer "lilla" Ozzy att se dagens ljus för första gången. Har gått och väntat i evigheter nu på att få se vem du är, och snart är dagen kommen då du kommer ut till oss. ÅÅ vad vi längtar här hemma. Hoppas att allt kommer att gå bra, kommer att sitta som på nålar här hemma i väntan på dig.

//Ozzys bonus Moster




En dag på Astrid Lindgrens

Imorse tog vi våran första sjukresa med taxi och begav oss mot Astrid Lindgrens barnsjukhus, väl framme hämtade vi ut Leos medicin Synagis som ska förebygga RS. Sedan vägde vi lill killen, han väger numera 3568 g, så han växer som han ska vilket känns väldigt bra då man har hört att sjuka barn ofta har svårt att hålla vikten. Efter vägningen så genomfördes ett ultraljud på hans hjärta för att se om vätskan runt hjärtsäcken minskat, till våran lättnad så hade hans medicin gjort susen och det såg bättre ut, men han hade fortfarande lite vätska kvar så vi fick en tid nästa vecka för yttligare en kontroll. Sen fick han även ta sin spruta, tårarna sprutade på både Leo och mig, det gör mig ont att se allt han ska behöva genomgå. Så i det stora hela såg allt bra ut och vi kunde åka hem nöjda och glada.

På fredag kommer Leos kompis Ozzy komma till världen, åå vad vi längtar efter dig nu.



//Leos mamma



Fotostund

Suttit och pysslat och fixat lite här hemma, varit nere på centrum idag och skrivit ut bilder på Leo som vi nu har ramat in och hängt upp på väggarna, nu är det fullt med bilder på Leo här hemma. Kan inte titta mig mätt på honom. Han har stulit mitt hjärta.

Ikväll har vi Annika och Billy på besök, Alltid lika mysigt, vi har fikat, snackat skit och sitter nu och väntar på att Robin ska bli klar med maten.

Leo blir bara mer och mer vaken på dagarna och man märker att han är mer närvarande på något sätt. Längtar tills man får första leendet och skrattet, men som en klok man sa till oss.
-"passa på och njut av stunden, för tiden går så fort så det gäller att ta vara på varje minut"..





Omröstning

Satt iförmiddags och kollade på efter tio med Malou von sivers, Helena Bergström var gäst och pratade lite om Änglagård, mitt uppe i deras samtal när hon nämner sin make Colin Nutley så fick jag en liten hallelujah upplevelse, Nu har jag fått för mig att jag vill döpa Leo till Colin i andranamn, Är inte helt hundra ännu men gillar det skarpt! Undrar nu vad ni tycker och tänker om detta? Kommer självklart gå efter vad vi tycker men åsikter är alltid välkommna, nu har vi en omröstning för att se vilket namn ni tycker vårat hjärtegull ska få?


Men kan man stava Colin med två L ? Jag tycker det ser snyggare ut men blir det rätt namn då?

Omröstningen Vad ska Leo heta i mellan namn? är en tjänst från fnul.se där du enkelt kan skapa omröstningar!

Hamburgare och handboll


Idag har jag städat, känns ibland inte som jag gör något annat. Framåt eftermiddagen så fick vi besök av Annika med familj, vi käkade hamburgare och spelade Bingolotto och tittade på Handboll, Ingen vinst dessvärre på Bingon men glädjen var stor när Sverige vann över Kroatien.

Ibland blir jag så trött och ledsen när vissa i ens omgivning bara tar min energi och ska märka ord och förstora upp saker, bråka för minsta lilla. Jag måste väll oxå få ha stunder då jag inte är på topp och orkar vara 100% positiv och glad, jag får väll oxå vara trött och få känna mig ledsen.
Denna stress och oro som vi är utsatta för nu, så känner iallafall jag att jag inte orkar ha att göra med denna person som verkar att ha ett behov av bekräftelse hela tiden. Jag hatar tjafs och bråk och säger då hellre upp bekantskapen då detta tar mer energi än vad det ger. Jätte tråkigt men just nu orkar jag inte med detta. Jag har mitt liv nu, min familj och det kommer att se annorlunda ut från och med nu. Jag har fått nog av att allt handlar om dig.

//Leos mamma


Här kommer gårdagens inlägg

Idag var Robin och hämtade ut Leos babysitter, Leo verkade inte så road av sin nya pryl, men var iallfall roligt att kolla när pappa höll på att go bananas när han monterade ihop den. Han kommer förhoppningsvis tycka den är lite mer roande när han blivit lite större.

Idag fick vi besök av Leos farmor. Fick några fina bilder på dom! Annars har det inte hänt så mycket idag, jag har varit väldigt trött hela dagen! Nu funderar jag på att lägga ut lite Kläder och Yankee candles med mera på vårat tradera. Måste få in lite pengar då det blivit mycket utgifter denna månad. Vill ni kolla in våra auktioner så sök på användare Gooner08.

//Leos mamma


                               


Lite Kiss & Bajs

En givande dag trots en trögstartad morgon .Framåt eftermiddagen fick jag besök av Annika, vi käkade lite soppa och sedan begav vi oss ner till Centrum. Inne på klädförmedlingen så stötte vi på Jessica och Jesper så vi bestämde oss för att följa med dom och fika. Vart en snabb fika då vi hade lilla Miller som stod utanför och ylade som den drama queen han är.


Nu har vi bestämt oss för att försöka att annordna en tjej kväll en gång i månaden, eftersom gubbarna har sin pokertunering varje månad, och dom har dessutom sina fotbollsresor. Så då kan ju inte vi vara sämre! Vi tänkte att vi skulle göra lite olika saker som tillex annordna middagar, spelkvällar, mm. Tycker detta är en toppen ide och jag hoppas att detta blir av och inte rinner ut i sanden.

Tänkte bjuda på dagens roligaste oxå.
Annika fick äran att byta blöja på Leo idag, en riktig liten bajsblöja hade han förberett åt henne. Som tack för hjälpen så kissade han lite på henne. Det tyckte mamma Natalie var väldigt roligt och hoppas att hon får uppleva den glädjen igen.

//Leos mamma




Efter lite om och men...

Dagarna här hemma rullar på och det händer inte så mycket, Dagarna ser ganska enformiga ut och jag har lite svårt att blogga om något som jag tror för er skulle vara intressant att läsa om. Hjälp mig gärna med tips på vad ni vill läsa om. Läsarna ökar och vill hålla bloggen intressant så behöver lite hjälp.

Leo mår iallfall fint som det verkar och är mestadels nöjd, så länge han har mat i magen och en torr blöja så ligger han bara och njuter av tillvaron.

Idag kom äntligen ett sms avi till min telefon om att hans baby sitter från Babykul har kommit. Det tog ca tre veckor innan den kom, var dessutom tvungen att skriva två mail och fråga vart den tagit vägen, men inget svar trots att det står på deras sida att dom ska svara inom 24 timmar. Beställde en baby sitter från dom tidigare men som inte kom pga av att deras leverantör som sålde just den baby sittern gått i konkurs. Som plåster på såren skulle ja få 20% rabatt om jag beställde an annan av dom, det var väll det ända positiva med babykul. Hoppas iallafall att Leo blir nöjd med sin babysitter, eftersom den står i Robins namn så måste vi vänta tills imorgon med att hämta ut den eftersom han jobbar hela kvällen.


//Leos mamma




Bilden är tagen av Leos faster. Besök hennes fina blogg www.colourmyworld.blogg.se

Liten badkille

Var lite rädd att denna dag skulle bli långtråkig men hade turen att få både besök av Jessica och Annika. Idag och imorgon så jobbar Robin, så nu på kvällen har jag passat på att städa och tvätta lite, så nu är det fint när gubben kommer hem.  Idag har Leo fått bada för första gången i baljan, först verkade han skeptisk och skrek som en stucken gris, men efter ett litet tag så verkade han ändå tycka att det var mysigt.

//Leos mamma



Lilla stumpen är nu historia

Vart en aning stressigt imorse när vi skulle iväg till Astrid Lindgrens med Leo, vi hade planerat att ta en taxi in men hittade inget bolag som hade fast taxa. Ja hur som helst så var det på håret att vi kom med tåget! Hade dock inte hunnit köpa tåg remsa, men som tur va var det en snäll konduktör som lät oss åka med när jag förklarade läget!

Väl inne på sjukhuset så vägde vi Leo, han väger numera 3440 g. Sen tog dom ett ultraljud, vilket visade att det samlats vätska runt hjärtsäcken, men det var bara en liten mängd och allt som nu behövs göras är att öka på vätskedrivande medicin. Sedan sa dom att han ska börja få en spruta som heter Synagis, vilken gör så att om han skulle drabbas av RS viruset så drabbar det honom inte lika hårt som det annars skulle.  Denna spruta kostar 8000:- för en dos. Tur att vi lever i Sverige och har ett högkostnads skydd. Men 1400:- som jag tror att högkostnads skyddet ligger på är mycket pengar på två dagar. Fick även vårat efterlängtade sjukresekort till Leo idag, så nu slipper vi åka kommunalt under RS säsongen.  

Blev ingen röntgen idag utan dom tar den nästa vecka då vi ska komma in för yttligare en koll. Efter sjukhuset så var min pappa snäll och hämtade upp oss. På hemvägen tog vi en fika hemma hos pappa, under besöket där när vi skulle byta blöja så såg vi att Leo nu tappat navel stumpen :)

//Leos mamma


Mediciner, ingen billig historia

Idag var vi nere i Centrum i brist på annat att göra, Leos mediciner behövde ändå hämtas ut så vi tog en liten shopping tur på stan. Blev smått förvånad över hur mycket hans mediciner kostar! hade en aning om att det skulle bli en dyr historia men kanske inte hade räknat med detta belopp! Men dom gör så att min prins mår bra, och det är det viktigaste!!

Råkade shoppa lite för mycket, men är ändå väldigt nöjd med inköpen. Var inne en sväng på Bohemia där jag lämnat in lite inredning som jag tröttnat på, och som dom i sin tur säljer vidare. Jag hade fått in 130 kr på mitt konto, så då kunde jag med gott samvete köpa nytt skit i princip gratis. Vart bara tvungen att betala 25:- i mellanskillnad.

Sen var jag inne en sväng hos Tina i hennes fina barnklädesbutik Tiny&more. Fick jätte söta Lundemyr strumpor av henne som grattis till sonen. Tycker jag var väldigt snällt! Inne hos Tina hittade jag ett par super mysiga tofflor för halva priset, och ett turkost linne. Robert kom ner dessutom ner en sväng och höll Robin sällskap medans jag gick och solade.

Imorgon är det dags för ett återbesök på Astrid Lindgrens sjukhus, det blir röntgen och ultraljud på Leo. Hoppas verkligen att allt ser bra ut efter operationen.

//Leos mamma



Besök på Pappas & Farfars jobb

Idag var vi och hälsade på uppe på Robins jobb, vart bjudna på en jätte god lunch och vi fick även jätte fina presenter av personalen där. Vi fick en bok om hur man gör sin egna barnmat och så fick vi jätte söta barnkläder. Efter vi varit där så åkte vi till Leos farfars jobb, hittade en fåtölj och en super söt godisskål som vi köpte.
När vi kom hem vart jag super trött så jag somnade i soffan som en stock, vaknade till ett par timmar senare. Tur att jag har en bra karl som tog hand om Leo medans mamma tog igen nattens sömn!

//Leos mamma



3 kilo kvar

Ställde mig på vågen i morse och vart glatt överraskad när jag ser att jag bara har tre kilo kvar tills jag hamnar där jag var innan jag blev gravid! Nu ska dom bort bort bort. Är så sugen på att börja träna och ska verkligen försöka att börja äta rätt.

Idag är det den tråkigaste dagen på veckan, jag hatar söndagar då det verkligen inte finns något roande att göra förutom på sin höjd Bingolotto. Så det blir väll att springa ner till coop och inhandla lite lotter till kvällens "roligaste event"





//Leos mamma

2011-01-15

Dagen började med att Leos morfar kom och hälsade på och tog en kopp kaffe. Sedan gick jag och Robin ner till centrum där vi mötte upp Jessica & Jesper. Jag köpte nya underkläder och ett linne inne på lindex, sedan tog jag min efterlängtade solning. Var så skönt så jag tror att jag ska unna mig en solning imorgon med. Efter turen på centrum så fick vi besök av Robins mamma, syster och mormor. Fick jätte fina presenter till Leo vilket alltid är uppskattat.


Är så sugen på att åka till Ikea, funderar på om man ska åka dit på onsdag efter vi varit på Leos återbesök.
Vill köpa tre stycken stora vita ramar som vi kan hänga upp i sovrummet med bilder på Leo i. Tror det skulle bli skitsnyggt på den bruna väggen. Ska försöka att jaga rätt på ett shysst fotoalbum med. Så tråkigt att bara ha bilder på datorn. Någon som vet vart man kan få tag på shyssta fotoalbum?

//Leos mamma

Muren har börjat rasa

Tror inte längre att jag behöver vara så rädd för att inte kunna släppa in Leo, idag sög han på tummen och mitt hjärta bara smälte, varje gång jag matar honom så öppnar han sina små ögon och ligger och tittar på mig. Tror att muren jag satte upp sakta men säkert börjar att rasa & jag kan säga att jag ÄLSKAR honom. Så skönt att jag inte längre behöver leta efter mina blåa moln utan att jag nu vet att dom fanns där hela tiden, dom var bara inlindade av oro och rädsla. Finns fortfarande en bit kvar att vandra, men för varje dag som går inser jag hur lycklig jag är trots all oro och rädsla.


Vart en sen promenix till Centrum idag, var inne en sväng på kicks där jag köpte en parfym till Robin.
Sedan gick vi in på coop och handlade mat och hittade ett par jätte fina krukor.
Vart dessvärre ingen solning idag då jag fastnade hemma med städningen. Men kanske tar det imorgon istället.

//Leos mamma





Sömn en underbar sak

Inatt var min gubbe bra snäll! Eftersom när han somnar så sover han så pass djupt att inget kan väcka honom. Så det har varit jag mesta dels som sprungit upp titt som tätt dom första nätterna. Men denna natt var han vaken längre för att kunna ta första natt matningen och blöjbytet! 

Han tog Leo kl 03:00 matade och bytte på honom. Sen vaknade jag vid kl 6:00 och tog morgonpasset. Så fick mina timmars sömn. Kändes underbart att vakna utvilad, till och med huvudvärken är borta.
så började morgonen med att sätta på en maskin tvätt & byta lakan. Älskar när jag får dessa energi kickar.

Idag funderar jag på att ta en sväng ner till centrum och se om jag hittar en platttång, då min älskade hade fått nog och gick sönder igår. Kanske till och med tar och solar lite solarium. Skulle vilja klippa mig lite oxå men får ta en sak i taget! Men har ett starkt sug efter att få känna mig fräsch nu efter att ha gått senaste halvåret i mjukisar och linne helt osminkad. Nu är det nya tag som gäller!!

Ska kolla med gubben om han kan vara barnvakt ett tag för jag tror inte att Leo är lika sugen på solariet som hans mamma är.

//Leos mamma

Miller is back

Dålig uppdatering jag vet!! men det kanske är förståligt?
Idag tog vi första promenaden med vagnen, måste säga att jag är riktigt nöjd med våran Diva. Var nere en sväng på Apoteket och köpte en temp, ersättning och Bepanthen. Var sedan inne en snabbis på Tess och hittade en tröja där som jag kollat på under graviditeten, men som då såklart var för liten! men nu satt den ganska bra så jag slog till.

Älskar känslan av att känna sig iallafall lite smal igen. Ställde mig på vågen idag och såg till min glädje att jag gått ner åtta kilo. Gick upp ca 12-13 kilo under graviditeten, så går jag bara ner 5 till så är jag tillbaks där jag startade. Men om jag ska nå min målvikt vill jag ner yttligare 5 efter det. Har funderat lite på att börja på Friskis & Svettis, men måste bara hitta någon frivillig som vill börja med mig.

Har haft huvudvärken från helvetet i snart två dagar. Hoppas den försvinner snart för kombinationen av gråtande barn och huvudvärk går inte ihop.

Just det idag fick vi hem Miller! Så härligt att få träffa min älskade vovve :) Grät av glädje när han kom hem. Han verkar lite rädd för Leo, han hoppar till så fort han skriker och verkar väldigt skeptisk. Men han vänjer sig nog snart.

//Leos mamma


Att Älska när rädslan att förlora är för stor

Igår tror jag det vart lite för mycket stress för min del, först rädsla över att vi skulle åka tåg med Leo och all packning, rädslan över att inte kunna ta hand om honom, rädslan av att han ska bli sjuk, rädslan av att vara en dålig mamma. Ja många tankar som flyger runt i mitt huvud.

Tror att jag ibland inte vågar att släppa in Leo riktigt, är nog rädd för att älska honom för mycket ifall något skulle hända! Tror jag har satt upp en mur. Mår skit dåligt över detta och vill så klart sväva iväg på små blåa moln. Dom molnen jag svävar på nu är sköra och kan vilken sekund som helst gå upp i rök.

Efter natten hemma har jag börjat känna mig lite lugnare, och försöker att ta små steg i taget. Tror att jag behövde denna natten hemma för att verkligen få se att vi faktiskt klarar detta, vi kan ta hand om honom! Visst blir jag blir nojig och springer upp vid varenda ljud han gör, kollar ifall han andas varje timma och är nära på att ringa sjukhuset vid minsta nysning han ger ifrån sig.

Vill inte ens tänka tanken på att om tre månader så är det dags igen. Så fort Robin eller någon pratar om det så stänger jag av, går in i mig själv och vill inte lyssna. Hur ska man kunna hantera att ens barn har detta hjärtfel och ändå kunna tillåta sig att njuta av tillvaron? Så blandade känslor just nu så att jag inte vet vilken ben jag ska stå på.                                   Vill ju älska men rädslan är förlora är för stor.


//Leos mamma


YES!!!!!!

Imorgon blir det hemfärd :) Så lycklig att tårarna rinner nerför mina kinder..  Nu ska vi packa ihop våra grejer för att sedan bege oss mot patienthotellet för vår sista natt i Lund för denna gången.
Stort tack till alla här i Lund och i Stockholm för ert enorma stöd och vård av Leo, vi är er evigt tacksamma.

Vill oxå skicka en stor kram till Eva med familj, Hoppas verkligen allt kommer att gå bra med lill tösen <3 

Ja detta var Lund för denna gång! 
Men snart är det dags igen... SUCK




//Leos familj

Home sweet home

Goda nyheter, går allt som det ska imorgon på röntgen så får vi komma hem på Tisdag, inget KS utan raka vägen hem! Känns helt sjukt bra, samtidigt som man är lite skraj över att nu bli lämnad med denna underbara varelse, utan att ha en larm knapp vid sängen som man kan trycka på när man blir orolig över minsta lilla pip han gör ifrån sig. Nu ska vi testa oss fram helt på egen hand. Men detta ska nog gå bra.

Idag fick vi lite tid att åka till Nova Lund som är ett shopping center här i Lund, vi behövde köpa lite grejer inför hemresan, vi hade trott att vi skullle åka hem med tåg och att Leo skulle flygas hem, men han ska åka med oss på tåget! Som tur var så hade dom en barnvagns insats som vi får låna under hemresan. Så det blev lite nödvändiga inköp som mjölkersättning en extra bag och lite kläder till Leo. Har nog aldrig shoppat så fort i mitt liv.
På tisdag blir vi hämtade av Jocke och Annika. tror att jag bör packa ner lite servetter för tårarna kommer att spruta på mig när jag ser dom. Tror att all press och stress man gått runt och burit på kommer att komma ut då.
ÅÅå vad jag längtar hem nu.

//Leos mamma



Hemlängtan

ÅÅ vad vi längtar hem nu. Leo är så snäll han sover, äter och byts på. Han kan gnälla lite men efter någon minut så är han hur lugn som helst igen. Kanske är på grund av medicinerna han får? nu har dom börjat minska på medicinerna så vi får se hur länge detta lugn håller isig. Nu vill vi verkligen hem till vardagen och bara mysa och träffa familj och vänner. Att bo på sjukhus är väldigt speciellt, tiden går snabbt men ändå långsamt på något sätt! man har mycket att göra samtidigt som man har extremt lite att göra. Svårt att förklara men annorlunda är det

//Leos mamma


Min förlossning

Den 2/1 2011 runt 01:00

När vi skulle gå och lägga oss så fick jag så fort vi hade lagt oss i sängen ont i magen, liknande mensvärk . Eftersom jag hade känt av denna känsla tidigare nätter så trodde jag nog aldrig riktigt på att detta var värkar utan försökte somna, men vart aldrig någon sömn, utan så fort man höll på att slumra till så började det genast att göra lite för ont.. Vart nog lite arg på mig själv eftersom jag inte vilat mer och lyssnat på folks råd om att man ska vila innan en förlossning. Men trodde ändå inte riktigt att det var på gång trots att värkarna kom med nästan exakt nio min mellanrum och höll sig i ca 25 sekunder. Fortsatte tima lite under natten tills värkarna blev starkare och jag kände ett ganska starkt tryck neråt, satt och velade om jag skulle ringa förlossningen eller inte, ville inte ringa i onödan om det verkligen inte var på gång, men tillslut så ringde jag iallafall. Då var kl runt fyra på morgonen, dom trodde inte att det var något på G, kanske för att jag lät så lugn? Men dom sa att jag skulle ringa igen om dom kom tätare och höll i sig i någon minut.

Dum som jag var kom jag aldrig på tanken att ta alvedon. Så här höll det på ett tag. Men sen blev dom lite starkare och kom med fyra min mellan rum och höll i sig i någon minut, nu var det omöjligt att ligga ner då det gjorde för ont!. Nu började jag faktiskt tro att det var något på gång så jag ringde någon gång vid 7:00 upp förlossningen och berättade läget och dom trodde att det kunde vara på G och bad mig åka in. Men är ganska så envis så jag ville vänta för jag tyckte fortfarande att dom var hanterbara och jag trodde att jag kanske lurade mig själv att det var på gång. Men hörde av mig till Jocke som skulle köra in mig till BB att han kunde förbereda sig på att köra inom ett par timmar. Vi packade klart bb väskan och jag duschade. Efter ett tag avtog värkarna till min stora besvikelse och kom nu oregelbundet och var inte alls lika starka, när jag var uppe och gick eller satt ner så var dom jätte svaga och jag började bli ledsen och nästan skämmas över att jag haft så fel. Men när jag gick på toaletten så fick jag en super slemmig flytning på pappret med lite blod i så då började jag fatta att slemproppen gått. YES nu är det iallafall något på g, Men trodde fortfarande inte på att bebis skulle komma det närmsta dygnet eftersom värkarna vart svagare. 11:40 Ringde in till förlossningen igen och berättade att det kommit ut slem och blod, dom bad mig att äta frukost och att sedan åka in och göra en koll iallafall lite pga av att barnet i magen var sjukt. Bättre att ta det säkra före det osäkra tyckte dom.

Fortfarande envis som synden själv så tvekar jag och vill inte be Jocke köra in i onödan, men nu har Robin börjat bli nervös och stressad så vi ringer hundvakt som får komma och hämta Miller, sen ringer vi och förbereder Jocke att vi kanske borde ge oss av inom någon timma. Runt kl 12:30 kommer Jocke och Annika och hämtar upp oss , vi åker förbi Coop där vi handlar lite att äta och dricka. Sen åker vi in mot KS, under bilresan har jag några värkar men väldigt svaga och klart hanterbara. Sitter och får lite ångest att jag bett Jocke köra in oss eftersom dessa värkar är så svaga enligt mig. Efter lite fel körningar så anländer vi tillslut vid förlossningen.

Runt kl 14:30 får jag göra ett CTG, efter ungefär en kvart får jag träffa en Gyn läkare som gör en undersökning och konstaterar att jag är mycket öppen. Får senare veta att mycket öppen betydde 3-4 cm. Jag läggs till våran stora förvåning in. Blir ganska stolt över mig själv över att jag höll ut så länge hemma och tycker att föda barn verkar lätt.

Vi får rum nr 17 på lilla enheten 15:5516:48 ber jag om att få vila då jag ej sovit något. Går inge vidare pga av nerver och lite värkar men som fortfarande är hanterbara, kl 17:55 får jag en undersökning där BM berättar att jag nu är öppen fem cm och att hon kan känna huvudet, säger att hon vill ta hål på hinnan för att få igång värkarna. 18:06 tar hon hål på hinnorna vilket känns lite lustigt. 18:09 sätts en elektron på Leos huvud för att mäta hjärtljuden.
18:13 sätts en PVK in i handen. 18:39 får jag lite sparris soppa och saft. 19:07 nu börjar jag känna att värkarna faktiskt är lite jobbiga och skakar av smärta och sömnbrist, ber om att få testa lustgasen och värmedyna då det gör väldigt ont i ryggen och inte så mycket i magen längre. 19:18 får jag testa lustgas men känner inte att den funkar och har svårt att andas rätt i den. Någonstans här vill dom att jag ska testa att gå upp och gå med en gåstol, det var här smärtan kom på RIKTIGT , när jag reste mig så forsar det ut vatten men vad jag då trodde var jag som kissade på mig, skäms som fan och ber Robin hämta barnmorskorna. Dom byter trosor och binda på mig och förklarar att det var vattnet som kom. Nu gör det riktigt ont!!! Och jag börjat att inse att föda barn inte blir lätt! Tror det var här jag var öppen runt 7 cm.

20:15 ber jag om EDA, 20:30 kommer narkosläkaren in och ska sätta eda, dom ber mig att ligga blixt stil och för mig kändes det som en omöjlighet då värkarna som jag fick då var så starka att jag ville krypa ur skinnet. Men konstigt nog så klarar jag det!! Men jag var så rädd och nära på att säga att jag inte ville ha någon smärtlindring eftersom jag aldrig trodde att jag skulle kunna ligga stil. Men det gick så pass snabbt att lägga bedövningen eftersom jag enligt dom har ett skol exemplar till rygg, 20:45 får jag huvuddosen EDA. Kan säga som så det vart min bästa vän. Friade även till narkosläkaren.

Nu har jag även fått en ny barnmorska och en jätte söt liten sjuksyrra. Hade vid något tillfälle sagt att jag ville ta med henne hem och ha henne i en liten låda. 22:12 blir det undersökning där dom konstaterar att jag är öppen nästan 10 cm. 22:40 dom vill att jag ska testa boll att sitta på för att få ner huvudet, men den iden byts ut och vi testar förlossningspall istället. Denna gillar jag då jag och Robin kom nära varandra, han satt på en stol bakom och vi hade en Saco säck mellan oss och en massa täcken efter som jag var så trött och frös jätte mycket, får testa på att krysta och allt känns helt ok. Somnar nästan i mellan värkarna och är såå trött. 23:48 sätts till min fasa värkstimulerade dropp in som ska få igång värkarna igen, jag vill bara sova och kunde knappt hålla ögonen öppna. Provade lite olika förlossnings ställningar bland annat att ligga på sidan vilket jag tyckte var en utmärkt ställning, men dessvärre inte Leo, Vid något tillfälle när jag testade denna ställning så händer det något och det springer in en massa människor i rummet, jag ser hur Robins panik växer och allt händer så fort, dom tar tag i mig och vänder mig som en liten trasdocka så att jag hamnar i Gyn läge. Det visar sig att elektronen som suttit på Leos huvud hade lossnat och därav förlorade dom hjärtljuden, efter ett tag så lugnar det ner sig. Men fan vad rädda vi blev.

Nu krystar jag iallafall så gott jag kan och 00:16 kommer världens bästa lilla kille ut. Jag sniffar på hans lilla huvud och påpekar att han luktar morot. Är så trött att jag knappt orkar att titta på honom. Robin får klippa navelsträngen, vilket han till min stora förvåning klarar av utan att svimma. Han kollar även på moderkakan. Trodde aldrig han skulle fixa det, men han överraskade mig mycket under förlossningen. Han ville så gärna hjälpa till och man kunde se hur maktlös han kände sig från och till. Jag ville helst bara vara ifred och sköta mitt. Jag var nog ganska tyst under min förlossning, jag grät aldrig eller skrek. Hade något vrål för mig när jag skulle krysta ut Leo, men annars var jag för trött för att prata.

Nu efteråt så trodde jag nog att det skulle göra mycket ondare att föda barn, men jag hade nog förväntat mig det värsta möjliga, Det jobbigaste med förlossningen var när jag var öppen 7 cm. Efter min förlossning så blev jag nog mer förvånad över smärtan som kom efteråt, men beror nog på att jag brast och att mitt bäcken måste ha kommit ur balans. I fyra dagar satt jag i rullstol men kan nu gå upp och gå utan några vidare bekymmer, gör ont om jag går för mycket men annars har det blivit bättre, men har fortfarande väldigt ont när jag kissar, då det svider som satan själv!! Jag sa till BM innan att min största rädsla var att bli klippt, dom sa då att det nästan aldrig förekommer. Men med min tur så ville dom klippa mig, men eftersom jag sagt ifrån så hoppar dom det, Hade jag vetat att det kunde ha gjort att jag slapp denna smärta så hade jag sagt -ÅÅ vill ni klippa? Varsågoda J

Efter Leo hade kommit ut så fick jag bara ha honom hos mig en halv timma, sen tog dom honom ifrån mig, då han hamnade på Neonatal avdelningen pga av sitt hjärtfel. Denna känsla var helt sjuk, jag hade kämpat med att klämma ut killen och sen ska dom ta honom ifrån sin mamma. Jag hade nog varit lite naiv och trott att han skulle få vara med oss!! Fattar inte riktigt hur jag kunde tro det nu när jag tänker efter, Men efter förlossningen var jag så trött och ville bara sova så det var nog bara bra att någon tog hand om honom. Hade ju inte sovit på ett dygn då. En BM sydde mig och sen var jag tvungen att kissa, dom ville även att jag skulle ta en dusch, men då hade jag fått nog och sa Fuck off jag ska sova!! Sov trots omständigheterna bra den natten. Ja det var min förlossnings berättelse.

//Leos mamma



Försöker vila. öppen 4 cm


När han kom ut <3

Så mycket bättre när vi är tillsammans

Nu har vi äntligen familjen samlad, vi har nu hamnat på avdelning 67. Råkade förväxla avdelningarna med varann. Den vi hamnar på i stockholm heter Q63 och denna vi ligger på nu heter 67. Runt lunch idag fick vi våran grabb. På avdelningen vi hamnat på nu så har man hand om sitt barn själv, men det kommer sjuksystrar som kollar till Leo då och då, och som ger medicinerna. Just nu så kan Leo oftast äta själv och ur flaska och är väldigt pigg på nappen. Men ibland får han mat igenom sonden då han inte orkar äta allt själv. Men han är så duktig våran grabb och han får mycket beröm av personalen.



// Leos föräldrar

Avdelning 63

Imorgon är en stor dag, då ska vi få hamna på avdelning 63, vilket innebär att vi ska få bo med våran prins för första gången. Just nu har han en jäklans massa slangar och är uppkopplad till en massa maskiner, men imorgon kommer han bara att ha sonden kvar och en slang i foten som ger mediciner. Detta känns så underbart, och det är lite som att det är då vi blir föräldrar på "riktigt". Nu ska vi äntligen få ta hand om våran grabb själva!!

Vart lite ledsen idag när vi var och hälsade på efter dom tagit bort hans respirator, han låg och grät och var helt förtvivlad och var hungrig, men dom var tvugna att vänta innan dom fick ge honom mat och smärtlindring. Den känslan att se sitt barn ha ont och inte kunna lyfta upp och trösta honom vart för mycket, och tårarna kom på både mig och Robin.

Men som sagt imorgon slipper han alla dessa slangar och ska få vara med mamma och pappa. någon gång mitt på dagen är det sagt att han ska få byta avdelning, vi ska först få en rundtur på avdelningen och få lite info om hur det kommer att gå till och hur dom arbetar där. ÅÅ detta känns så pirrigt och bra. Så spänd och förväntansfull.

//Leos mamma


Bra jobbat lill killen

På kvällskvisten var vi uppe hos Leo på intensiven, vart lite för mycket nerver precis innan vi skulle gå in och Robin höll på att tuppa av några gånger, så vi fick först stå utanför och kolla in igenom en ruta för att vänja oss lite, efter ett tag så tog jag mod till mig och gick in till honom. Dom hade en filt över hans mage så att jag först kunde vänja mig vid alla slangar, han var nedsövd och sov väldigt tungt vilket var lite jobbigt att se. Efter ett tag tog jag iallafall till mig modet och lyfte bort filten. Lite jobbigt att se, men tror det var ett bra beslut att ta ändå. Efter en stund kom även Robin inrullandes på en stol och tittade. han upplevde det ganska positivt men ändå är det klart att var en ganska tuff upplevelse att se sin son ligga där utlämnad.

Blev även ett natt besök nu för en stund sen, vi kände att vi behövde lite Leo time, denna gång satt jag och skrattade åt lill killen som hade "vaknat" till lite mer och låg och letade efter nappen i sömnen, han lipade och snuttade i luften. Gud vad jag älskar min grabb!! känslan av att han är min gör mig så stolt. Imorgon ska dom koppla bort resperatorn och hjärtslangen och kanske kanske om vi har tur, så får vi hamna på en familje avdelning där vi själva får sköta om honom.

//Leos mamma


Vi har valt att inte lägga ut för känsliga bilder, så vi delar bara med oss av den då han är täckt med filten. Men kan fortfarande vara lite otäckt.






Ingen lätt resa

Nu har vi kommit fram till Lund och sitter på patient hotellet och inväntar samtal från hjärtkirurgen. Resan gick bra men tåget vart försenat med ca tjugo minuter så operationen blev lite framflyttad i väntan på oss. När vi kom fram till sjukhuset så fick vi träffa hjärtkirurgen Sune som förklarade vad han skulle göra, och lite om hur hjärtat fungerar. Sedan fick vi träffa våran lilla hjälte som låg inne i en sal där dom gjorde ultraljud på honom.
Han låg där så snällt och sög på nappen. Vi fick pussa lite på honom innan han sedan åkte igenom dörrarna till operations salen.

Denna känsla att se våran grabb åka in genom dom dörrarna kan man nog inte sätta ord på.. 
Ja nu sitter man här med en klump i magen som bara växer för varje min som går. Detta blir nog ingen lätt resa

//Leos föräldrar

Kämpa nu Leo

Sitter just nu på tåget på väg till Lund och oron i kroppen är påtaglig, tittar ut genom fönstret och allt man ser är snö snö och mera snö, känns inte så tryggt för nyblivna föräldrar att veta att deras lilla hjärtegull ska flyga i detta väder. Fan varför måste han vara sjuk, varför måste våran grabb behöva gå igenom detta!! Kl 13:00 är operationen och förhoppningsvis ska vi hinna in innan den för att få prata med läkarna. Efter sjukhuset så ska vi åka till patient hotellet för att installera oss, förhoppningsvis så får vi chansen att träffa Leo efter operationen. ÅÅ detta tär även på ett mamma hjärta.

Mammas lilla prins kämpa på nu <3

//Leos



Heja Leo

Kl 6:00 kommer alarmet ringa, då ska vi upp och möta en jobbig dag i vårat liv! Våran lilla skatt ska genomgå sin första operation redan efter två dagar i sitt liv. Vi är jätte nervösa och spända och tårarna har kommit då och då under dagen. Jobbigt att ligga här på BB avdelningen och se nyförlösta lyckliga kvinnor med sina små bebisar i små plastbyttor. Jag önskar att vi kunde ha våran Leo hos oss, jag vill oxå ha platsbytta och ett leende på läpparna! Jag mår bara bra när jag är uppe hos vår prins, då försvinner all smärta jag har efter förlossningen.

Det där med att vi ska åka tåg utan min nya vän rullstolen skrämmer mig, det gör väldigt ont när jag är uppe och går och är i stortsett beronde av rullstolen, men som tur är så får vi färdtjänst till central stationen. Men sen ska vi hämta ut biljetter och ta oss ombord på tåget! och sedan ska vi ju ta oss från tåget till patient hotellet.. Herrejösses vi får se hur detta går.


Idag har Robins familj varit och hälsat på Leo, dom tyckte han var jätte söt! Han fick en super fin snuttefilt av dom som han med säkerhet kommer att älska. Även min mamma var på besök idag och fick träffa sitt barnbarn. Nej nu måste jag sova så jag orkar med morgon dagen. Håll tummarna för våran Leo nu.

//Leos mamma


Två våningar upp

Ligger här i min lite för hårda säng inne i rum nr 19 på avdelning Lilla enheten. Borde vid detta laget vara däckad efter denna omtumlande resa, men kan inte sova då hela min kropp skriker efter min son som ligger två våningar upp. Känns inte rätt att han ska ligga där och vi här.Jag vill ha min familj samlad! Älskar stunderna då vi är uppe på Neo, tiden där bara springer fram. Där känner jag inte av det onda där mår jag bra!  


Har lite problem efter förlossningen och är i stortsett rullstolsbunden då jag har svårt att gå, förhoppningsvis så går det över snart för jag gillar inte känslan att vara beronde av Robin så pass mycket som jag är just nu. Imorgon hoppas vi på att få veta när Lund resan blir av, Känner mig riktigt ledsen över att han ska behöva gå igenom detta, Man känner sig så maktlös som förälder när ens barn är sjukt.

Idag var min pappa här tillsammans med eva och lilla syster. Var trevligt att träffa familjen igen och att dom fick träffa vårat hjärtegull. Imorgon kommer Robins familj och hälsar på oss vilket vi ser fram imot!

Uppdaterar imorgon

//Leos mamma

Shunt operation väntas

Kom just ner till vårat rum efter ett par timmar med Leo. Pratade tidigare idag med Barnkardiologen som sa att det är en förträngning i lungartären och att Leo därför måste flygas ner till Lund inom ett par dagar, där dem kommer göra en shunt operation. Känns oerhört tufft att lill prinsen ska behöva gå igenom detta så tidigt i livet. Men känns ändå väldigt skönt att komma till Lund där dem är oerhört kunniga, enligt barnkardiologen världs bäst. Man ska vara glad att vi bor i Sverige för tillfället.

Lägger upp en förlossningsberättelse så fort vi landat lite. Och självklart kommer fler bilder inom kort!

// Leos Pappa 

Nu är han här <3

Kl 01:16 kom världens bästa Leo ut. 3308 G och 49 cm lång, Är väldigt trött efter natten så uppdaterar senare. han ligger just nu på neo avdelningen, men mår bra! Nu ska jag ta rullstolen upp och hälsa på min prins som tuvärr inte får sova hos oss då det är fullt på Neo så vi ligger på BB.

//Leos mamma


Nu åker vi in :)

Ingen sömn i natt pga av starka värkar. Nu kommer dom med ca 5 min mellan rum, och vad vi tror var en bit av slemproppen har kommit ut, Hoppas verkligen att han kommer idag och att vi inte blir hemskickade. Nästa gång jag skriver kanske jag är mamma :)

När vet man?

När vet man att förlossningen är på gång? Kan knappt sova på nätterna längre för vid minsta lilla magont reagerar jag och tror att kanske kanske något är på G! I natt hade jag som mensvärk som kom och gick, inge vidare smärtsamt men ändå så pass att jag vaknade till då och då av att det gjorde lite ont. Absolut ingen större smärta utan mer som molande mensvärk och det trycker lixom på lite i nedre delan av magen. Denna molande känsla har suttit i hela dagen och får mig att bli lite osäker! Kan det vara förlossningen som närmar sig? Ibland värker det lite mer, offtast när jag ligger ner.. Men mest som en ständigt svag mensvärk! Hoppas och vill så gärna att han kommer NU!!


//Leos mamma

2011 Bebis !!

Nu har vi kommit förbi datumet vi ville. Nu vet vi med säkerhet att Leo blir en 2011 Bebis.
Här kommer lite bilder från vårat lilla nyårs firande!