Bad news

Nu är vi tillbaks på Astrid Lindgrens, barnläkaren var inte nöjd med Leo syresmätning. Så det blev till att stanna kvar. Åkte hem en sväng idag utan mina prinsar och packade väskan igen, den som inte ens va upppackad. Känns ju lite som ett steg bakåt och känns tungt men detta fixar han. Förhoppningvis så kanske vi får åka hem på måndag men då blir det nog med syrgas och grejer.

Under tiden jag var hemma så plingar det på dörren och där står frugan med gubbe, och lilla Linus och blommor i famnen, hon blev mött av en ledsen och lätt stressad Natalie. Brukar inte gråta när jag får blommor men vart lite känslosamt. Man är ganska så pressad och behövs inte mycket för att man ska bli känslosam just nu.
Vart glad av att se dom iallfall trost att omständigheterna inte var så bra.

Permis

Nu är vi hemma på permis, imorgon ska vi tillbax för kontroller, Förhoppningvis så ser allt bra ut och vi får åka hem igen. Sen på måndag är det dags igen för kontroller. Leos läkare Felicia tyckte först att vi skulle ha syrgas hemma, men ändrade sig till att vi ska prova utan.
När vi kom hem idag så gick vi upp till Robins mamma och överraskade henne. Hon visste inte att vi hade fått permis så hon blev glatt överraskad. Sen när vi kom hem så kom Annika, Jocke och lilla Ozzy över, vi käkade lite och sedan åkte vi till Coop där jag köpte en masa chips och lite mat.

Fick presenter av Annika och Jocke, jag fick en massa chips och puddingar och en vax kaka från Yankee Candle :) (tror att en viss madame känner mig väldigt väll) Leo fick en jätte cool body och ett par byxor, och en ballong som han tyckte var jätte spännande.

Q63

Nu ligger jag på vårat rum på avdelning Q63, har en huvudvärk som inte är att leka med så det blir ett kort inlägg idag. När vi kom hit så vart vi visade runt på avdelningen och jag kan säga som så här att jag tror vi blivit lite bortskämda i Lund. Men det funkar! Vi träffade Leos hjärtläkare Felicia vilket kändes jätte skönt, vi pratade lite runt detta med syrgasen och det verkar som att det blir syrgas hemma ett tag framöver! Jag får nog sammanfatat denna dagen lite bättre när huvudvärken är borta. Men har vi tur så får vi åka hem imorgon. Får se hur vi tar oss hem eftersom Leo inte bör åka tåg.

Att läcka känslor

Kommer att bli lite känsloladdat att åka härifrån denna gången, kommer att sakna vissa sjuksyrror här jätte mycket. Dom flesta som jobbar här är helt underbara och otroligt duktiga att ta hand om både Leo och oss.
Känner mig trygg med att återkomma om ett år då det är dags igen.

Tror jag är lite extra känslig idag med tanke på att vi kommer hem till stockholm morgon, och att detta är ett steg närmare att vara hemma. Tror att jag börjat att sipra ut allt jag hållt inne under tiden här.

Badkille

Idag badade vi Leo för första gången efter operationen. Han var en riktig liten skit gris. Han tyckte det var roligt att plaska runt i baljan.

Stockholm nästa

Nyss fick vi höra att dom nu snackat med Astrid Lindgrens barnsjukhus och dom kommer och hämtar Leo imorgon med flygplan. Runt tolv tiden hämtar dom upp Leo, och vi ska försöka att boka en sjukresa så att vi är framme i Stockholm när han landar. Bad syrrorna här kolla upp lite runt boendet på avdelning 63, vet inte om Robin får bo där med oss eller om det bara är en förälder som får stanna. Ja nu är det en del som ska planeras runt detta.

One step back

Tror att jag kommer att göra alla som följer oss lite besvikna nu. Leo klarade inte natten utan sin syrgas och därav är syrgasen insatt igen och läkaren verkar ha rätt trots allt, att han kanske behöver den hemma ett tag framöver. Allt var ju så bra igår, men då kommer så klart ett bakslag som vanligt.

Idag ska vi på röntgen och sen ska det disskuteras med Astrid Lindgrens om vi kan komma och bo där ett tag framöver. Då kanske vi får flytta imorgon om vi har tur, Då får Leo åka ambulans och vi får ta tåget tror jag. Då funderar jag på att kanske åka hem en sväng och packa om väskan lite, måste ha lite mer sommar kläder och jag skulle vilja träffa Miller en stund. Kanske hinner ta en fika och få komma ifrån några timmar och bara vara ifrån allt det sjuka.

Glädjetårar

Borde vara olagligt att vara så här glad, resultaten från blodproven kom tillbaks med glädjande besked, värderna har sjunkit och det verkar som att infektionen börjar att gå ur kroppen. Dessutom så har hans värden efter vi slutat med syrgasen varit riktigt bra och detta känns sjukt bra, känns faktiskt ganska konstigt att känna denna lycka igen. Leo verkar oxå känna av detta och har gett oss några härliga skratt. Glädjetårarna bara rinner här borta i Lund.


Stockholm nästa ?

Idag gjorde läkaren ett ultraljud på Leo, det visade sig att flödet såg bättre ut och att dom skulle prata med Stockholm om att dom kanske kan ta över vården av Leo ,och att vi då flyttar in på Astrid en tid istället. Får se om Robin flyttar hem under tiden Leo är inlagd eller om han bor där med oss. Han behöver ju få igen några timmars arbete. Men läkaren trodde att Leo fortfarade behöver sin syrgas och att det ev kan bli så att han måste ha den hemma ett tag framöver och då måste det ordnas en del med det.

Nu ska vi prova att köra helt utan syrgas, så dom ska sätta på en saturatios mätare på Leos fot så att dom har ständig koll på hur han ligger till. Hoppas att han kommer att ligga bra till så att vi slipper syrgas hemma. Det jobbiga med detta är att vi nu är låsta till rummet och inte kan gå här ifrån, inge mer glass i solen.


Idag passade vi på att vara ute en sväng i det fina vädret, vi träffade Camilla och Theo ett par timmar idag vilket var mysigt, tog lite kort på Theo. Och myste ute i solen.


Tänkvärda ord

Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma

Ett barn som får stryk lär sig att slåss

Ett barn som hånas lär sig blyghet

Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete

Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende

Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod

Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta

Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa

Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet

Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro

Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig känna kärlek i världen


Dorothy Law Holte

Väntan på Blodprov svaren

Nu har vi sänkt Leos syrgas ännu en gång och hitills har det flytit på bra, har koller en gång i timmen nu för att vara på den säkra sidan. Kanske vi får åka hem snart om vi har tur, pratade lite med en av syrrora här om att vi vill hellre komma och bo på astrids sjukhus i Stockholm, lite närmare till jobb, vänner och familj. I dag tog dom yttligare ett blodprov för att se om Leos infektion har blivit bättre. Ännu har vi inte fått svar, men uppdaterar sen när svaret kommit. Snart ska vi ev ut och träffa Camilla och Theo, Kankse tar en glass i det fina vädret

En hjärtevän

För ett tag sedan så lärde jag känna en tjej vid namn Camilla över internet, hon har själv en son med ett allvarligt hjärtfel. Igår fick jag höra att även hon och lilla Theo var i Lund för lilla Theo hade blivit dålig. Så igår kväll så träffades vi för första gången. Hon var super trevlig och jag märkte rätt snabbt att vi sitter i samma båt och ror, kände igen mig i mycket hon sa, och jag känner att hon och lilla Theo skulle kunna bli vänner att hålla hårt i.

Theo & Camilla

Stabilt igen

Saturationen är helt ok nu igen. Han var till och med uppe på hela 90 idag vilket är rekord för Leo. Nu på kvällen när vi kollade så låg han närmare 80 vilket är bra, vi har dessutom nu provat att sänka syrgasen från 3 till 2 och hitills fungerar det bra. Blodproverna visar att han är en infektion i kroppen, och dessutom har han åkt på en ögoninflammation. Så det är både bra och dåligt här i Lund.


Fick just höra att att Leo inte bör ligga i så högt i saturation heller. Utan barn med detta hjärtfel ska ligga ungefär mellan 75-80. Man lär sig något nytt varje dag

Syrgas snack

Försöket med att sänka Leos syrgas gick inge vidare utan nu är han på sin gräns igen, så det verkar som att den ska höjas igen. Börjar undra hur länge vi faktiskt kommer att få bo här, kanske kan kolla om det finns möjlighet till att flyga hem Leo, och om det finns möjligheter att bo i stockholm på sjukhuset istället! Vill ju kunna träffa vänner och familj. Har en jobbig jobbig känsla i min mage men försöker lägga undan den och försök tänka posetiv trots alla bakslag.

Medans du sov

Medans jag vilade och tog igen mig lite efter natten så var Robin och tog blodprov med Leo, efter det hade han stött på barnläkaren som nu äntligen kommit ner för att träffa oss. På honom lät det som att vi kunde få åka hem imorgon, men berodde lite på hur Leo klarar sig utan sin syrgas och vad proverna kommer att visa. Men hallå!! efter det som hände i morse så känns väll inte det som en bra lösning? han klarar sig ju uppenbart inte utan sin syrgas. Vad gör man när folk verkar bestämma saker över ens huvud som inte känns bra?. Vad kan vi göra hemma om han blir dålig och vi inte har någon syrgas att ge honom? vi kan ju inte ens kolla hans saturation hemma vilket inte känns speciellt tryggt. Jag känner på mig att jag kommer springa på sjukhuset en hel del framöver tills jag känner mig trygg med hans välmående, och Nynäshamns sjukhus är väll inte direkkt kända för sin enorma kunskap!!

Blir det så att vi inte får åka hem kanske vi hamnar på Astrid Lindgrens sjukhus istället tills allt stabiliserat sig och han kan klara sig utan syrgasen. Men eftersom dessa samtal förekom när jag sov, så får jag ta och prata med läkaren sen när vi vet lite mer om hans provsvar. Hatar att vara så här rädd och orolig, och rent ut sagt är jag nog lite arg över allt som hänt. Blir nog till att bearbeta lite när vi kommer hem för här nere håller man allt inne och lägger sina egna känslor åt sidan.

Bortglömd mamma

Det är en arg, ledsen och förbannad mamma som skriver idag. Igår på ultraljudet så såg det bra ut i det stora hela och jag trodde för en stund att vi skulle få åka hem, men det visade sig att han har ett tryck lungorna som måste återgärdas med hjälp av lite medicinering, Leo ska tydligen knapra viagra nu ett tag framöver, det var från början framtaget för att lätta på trycket , men det visade sig att det hade en bieffekt ;)

Igår så tog vi ju bort hans syrgas, verkade gå helt ok fram tills i natt då han låg ganska lågt, och dom satte in en låg dos igen, sen på rutinkontrollen i morse så låg han ännu värre till och min panik blev ganska rejäl. Många flashbacks sen i onsdags. Känns som att dom inte lyssnade på mig i morse och tårararna var inte långt borta när jag som det kändes stod på mina knän och bad att få in en läkare för att kolla på Leo.

Ibland kan dom väll göra undantag även när var dom inte anser att det inte är nödvändigt, om det var deras barn som låg på 63 hur skulle dom bete sig då? skulle vara intressant att se.


En bild på morgonens cocktail

Trådlöst (nästan)

Kollar man tillbax idag på bilder som vi tog för några dagar sedan så blir man posetivt inställd till att han verkligen mår mycket bättre nu. Idag blev han av med sin PVK i foten och pacemaker sladdarna fick ryka dom oxå. Var ruggigt otäckt att se men försökte bita ihop för Leos skull. Nu är det endast en pvk i handen som ska tas bort, sen är min grabb helt utan slangar och nålar. Medans dom tog bort detta så passade dom på att rengöra honom och byta plåster. Så nu ser han ganska så prydlig ut.

Idag tog vi beslutet att testa att fristyla lite utan syrgas tratten, vilket har gett bra resultat och hans syresmätnad ligger på en helt ok nivå, så vi slipper nog syrgasen från och med nu. Snart ska vi på ultraljud för att se hur allt ser ut, har vi tur så finns chansen att vi får permis ikväll, håll tummarna nu.

Det bor en het vind i mitt hjärta

Något som jag saknat nått så in i bängen från hemma är inte bara vänner och familj utan även mina favorit chips.
Det jobbiga är att dom var super billiga på coop forum när vi åkte hemifrån pga dom utgår från sortimentet, så rädslan finns ju att dom kommer vara slut när jag kommer hem igen! ÅÅ vilket craving jag har efter dom. När jag kommer hem så kommer detta vara prio nummer ett att gå till coop och inhandla minst 10 påsar av mina älsklingar.

Mother knows best

Jag visste väll att jag hade rätt. Igår sa jag vid fler tillfällen att dom borde ta bort syrgas grimman ur Leos näsa, och ta bort sonden, och bara höja volymen syrgas i tratten. Han blev bara täppt i näsan och slet ut grimman hela tiden. Han var allmänt irreterad på alla sladdar och apparater som satt på honom och därav grinade och skrek så att hans syresmätning sjönk. Idag förslog dom samma sak, trots att dom protesterade igår när jag förlog samma sak. Och vad hände när dom gjorde detta jo, Leos är mycket gladare och hans saturation är nu betydligt bättre än igår. Så nu är både mamma och Leo mycket nöjda.

Vi kom just ner från röntgen, hoppas att svaret blir bra och att vätskan minskat.

Berg & Dalbana i känslor

Mått lite dåligt tidigare idag, mycket oro och tankar. Men nu känns det bättre. Leo var lite hängig och tjurig i morse vilket gjorde mig rädd. Han orkade inte äta själv utan var tvungen att sondas vilket blev jobbigt för mig. Men efter ett par timmar så vart han glad och bjöd på flera leenden, då kändes allt plötsligt bra igen och ångesten försvann lika fort som den kom.

Isbjörnar och syrgas

Inatt hade vi en snäll sjuksyrra som lät Robin sova över här på avdelningen, kändes skönt att han fanns där under natten trots att läget var ganska lugnt. Inte för att Robin är till mycket hjälp under natten, men skönt att han fanns där!

Natten var rätt jobbigt, jag sprang upp varje halvtimma och kollade så att han andades och att alla slangar låg rätt. Blev rätt många tryck på larm knappen under natten, han var väldigt snorig och hade lite svårt att andas med allt snor i näsan, så jag fick hjälp av dom att suga näsan vid ett flertal tillfällen. Dessutom så ska han ha medicin och matas var tredje timma. hemma så kan han käka och sedan somna om ganska snabbt, men nu är han kinkig och det kan ta sin tid.

Vid ett tillfälle då jag behövde lite assistans av Robin under natten så gör jag ett tappert försök till att väcka honom, han fräser till och frågar vart den tagit vägen, frågande undrar jag vad han menar men fattar rätt snabbt att han letar efter syrgasen. Robin sover altså fortfarande och letar nu efter syrgas tuben till sig själv. Så mycket till hjälp var han :)

Imorse när det är "skiftbyte" och Robin ska ta över så berättar han om en knasig dröm han haft, han hade tydligen brottats med en isbjörn i trappen utanför våran port, min mamma och tyska tanten var tydligen oxå med i drömmen. Ja man kan undra vad som pågår i hans huvud.



Så mycket bättre..

Idag har vi mötts av mycket piggare liten kille, När vi kom tilbax upp till biva efter lunchen så berättade syrrorna att han även hade bjudit på ett leende. Han låg och kikade på allt runt om, var nästan som han hade vaknat från en koma. Efter några försök till roliga miner så fick även mamma ett litet leende, var inget direkkt colgate leende men ett leende var det!! När vi kom inrullandes i korridoren på väg tillbaks till rummet så kände jag mig som världens stoltaste mamma, tänk att jag har en sådan duktig och stark kille.

Har inte velat dela med mig av bilder ännu pga av att han varit för sjuk, men nu täkte jag dela med mig en bild på en piggare kille. ENJOY!!

Att sova själv...

Om allt går som det ska så får Leo komma och bo med oss imorgon igen, så vi får hoppas på att röntgen ser bra ut och att vätskan är borta från lungorna. Känns lite jobbigt att när man nyligen fått glädjande besked om att vätskan i hjärtsäcken var borta, då kommer bakslaget om att han nu har vätska i lungorna istället. Aja huvudsaken är att Leo mår bättre och att vi snart får vara tillsammans igen.

Nu ligger jag själv på avdelningen, min stora kille måste bo på patienthotellet för man får bara sova en förälder här andra natten, och min lilla skrutt ligger en våning upp och sover ruset av sig. Längtar redan efter båda två fast jag just sa hej då.

Får se hur natten kommer bli, lär bli en del mardrömmar efter denna omtumlande dag, är nog fortfarande i chock och har svårt att fatta vad som igenkligen höll på att ske.



 

....

Tänkte ta och summera dagen nu när allt lugnat ner sig, Inatt så var Leo väldigt ledsen och jag var vaken till och från hela natten och försökte trösta Leo, vart många tryck på larm knappen. Vi provade lite allt möjligt men inget verkade bli bättre, utan han andades tungt och verkade ansträngd, dom sa att detta var helt normalt efter denna operation, så man förlitade sig på att allt var som det skulle. På morgonen var han fortfarade besvärad men lite mer tyst, men nu kunde man nästan se Leos panik i hans ögon och hans färg var blå, han är alltid lite blå aktig i tonen pga av sin låga syresättning, men nu hade han en helt annan färg en vanligt.

Så Robin tog beslutet att trycka på larm knappen ännu en gång, denna gång skulle bli annorlunda! En sjuksyrra som just börjat sitt morgonpass kommer in och tar Leos syresmätning, man märker på henne att hon börjar bli lite stressad,och hon springar iväg för att hämta läkaren, jag kände på mig att något inte stod rätt till, efter ett tag så kom hon tillbaks, och sa att läkaren kommer strax, i väntan på läkaren så tar hon ännu en gång Leos saturation, denna gång vandrar den neråt så hon tryckte på larmknappen, men denna gång trycker hon in prio ett larmet och helt plötsligt så hör man hur folk kommer springande ute i korridoren och helst plötsligt så är det fullt med folk inne i rummet. Hinner knappt fatta vad som händer utan allt går väldigt fort och helt plötsligt så springer dom ut med Leo och in ett behandlingrum.

Folk har kommit ut från sina rum och det står fullt med läkare i sina vita rockar längs med korridoren. Vi får komma in i rummet där dom undersöker Leo, dom ger honom maximalt med syrgas och ger honom adrenalin, Vid detta tillfälle blir det för mycket för mig och jag väljer att gå ut ur rummet, En sjuksyrra följer med mig ut och in på mit rum, hon försöker att lugna ner mig, ber henne om att få vara själv och ringer Annika och berättar vad som håller på att hända. Efter jag pratat med henne så väljer jag att gå in till Leo igen, dom har då nyligen tagit ett ultraljud och tömt magen på luft, en läkare berättar att dom ska ta och röntga Leo för att se vad som kan vara fel, han berättar att det kan vara en lunga som kolapsat. Robin stannar hos Leo under röntgen men jag väljer att gå ut och vänta.

Röntgen visar på att det var mer vätska på lungorna än vad man ska ha efter en sådan operation, och att ena lungan inte har vidgats som den ska. Nu blir det upp till Intensiven igen. Dom snackar om att dom vill ev sätta in ett nytt drän och blåsa upp ena lungan. Väll uppe på intensiven så får vi träffa en av läkarna som hade hand om Leo igår, hon säger att hon tror att Leo inte behöver sätta in et drän utan att väljer att testa att ge honom högre doser av vätskedrivande och volymhöjande medicin.

Nu när vi varit uppe under dagen och kvällen så tycker vi att vi börjat att känna igen våran son igen. Han får visseligen mycket smärtstilande och lugnande men någonting har förändrats i hans blick och hans färg är betydligt bättre. Idag var vi nära att mista våran son, detta har fått mig att få en helt annan syn på livet, och jag ska njuta av varenda minut med min son, jag ska aldrig mer ta honom eller någon annan för givet. Fortsätt kämpa nu Leo för försvinner du vet jag inte hur jag ska kunna gå vidare.

Är så glad att Robin valde att trycka på larm knappen i rätt tillfälle, jag tror att han räddade Leos liv idag. Tack älskling



Utan att gå in på detaljer

Men kan i korta drag säga att detta inte varit den bästa dagen i världshistorien, utan att behöva gå in på detaljer.
Leo är tillbaks på intensiven, men mår trots omständigheterna stabilt. Får se om jag skriver mer sen om detta senare ,men just nu är det känsligt och för jobbigt.

67:an och lite tankar från en orolig mamma

Dagen har varit fullspäckad, på förmiddagen fick vi reda på att Leo skulle hamna på 67:an, så då passade vi på att åka till Novalund som är ett köpcetrum här i närheten, och köpa presenter till lill prinsen. Hittade lite kläder inne på HM och en leksak inne på BR Leksaker. Vart en snabb shoppning, sen tog vi taxi tillbaks till sjukhuset.

Väll framme vid sjukhuset så gick vi upp til Leo som nu var nästan helt slang fri. Efter ett tag så fick vi gå ner till avdelningen där vi fick en vagn med syrgastub. Blev visade till vårt gammla rum nr 4, smörade lite för syrrorna så att Robin fick sova här en natt. Känns jobbigt att se Leo vara så ledsen och otröstlig och blå. Han är dessutom jätte svullen vilket är jobbigt att se. Men alla säger att det är normalt så man får förlita sig på vad dom säger och lägga modersinstinkten vid sidan om.

Kommer inte kunna lyfta Leo under armarna på ca 6 veckor, så det är lite knepigt att lyfta honom med slangar och grejer på ett sätt som man inte är van vid. Att inte kunna trösta honom på mitt vis känns fruktansvärt och vi mår dåligt allesammans.

Pratade en stund idag med Annika vilket kändes skönt, med henne kan jag vara mig själv, och man behöver inte säga så mycket utan hon vet hur jag mår utan att jag behöver förklara så mycket. Längtar tillbaks till vår vardag där jag kan se Leo som "frisk" här blir allt annorlunda, här i sjukhus miljön så får man ett obehagligt uppvaknande om hur illa läget faktiskt är. Svårt att vara posetiv när allt runtomkring en andas sjukdom. Svårt sjuka barn, föräldrar som mår dåligt, stela sjukhusrum som dom försökt göra glada med lite Disney stickes, och larm som går av titt som tätt. Fan vad man ska uppskatta varann, tänk att man där hemma kan bli uppjagad över små saker som snushögar och disken som aldrig tycks ta slut. Nu skulle jag gladiligen diska mina grannars disk och skulle kunna plocka upp kilon med snus, bara min son slapp detta. Jag ska aldrig mer underskatta det jag har eller ta Leo för givet

Glädje besked

Goda nyheter!! Idag runt kl 15:00 så ska dom ta bort Leos dranerings slangar, och lite alla andra slangar som han är uppkopplad till. Sen någon gång på eftermiddagen så ska vi hamna på avdelningen. Känns super!!! Uppdaterar mer ikväll och kanske lägger upp en bild på en nästan helt slangfri kille :)

Obehaglig uplevelse

I går kväll när dom skulle ta ur hans resperator så hade vi bett dom om att ringa oss för att vi ville vara där när han skulle "vakna", vi skyndade oss upp när vi fick samtalet om att läakren nyligen varit där och tagit ut den. När vi kom upp så fick vi oss en chock, Leo var super blå och alldeles hes, så han kunde inte skrika som vanligt utan det lät mer ansträngt. Efter ca 15 min lugnande allt ner sig lite och hans färg blev mer normal och han somnade nästan. Denna syn är inget jag kan minnas från sist han opererades och vart riktigt jobbigt för både mig och Robin som hade tänkt oss en helt annan syn. Så vid nästa operation så ska vi nog komma en kvart efter dom tagit ur den. Nu ska vi upp till Leo och gosa och hoppas på goda nyheter, finns en möjlighet att vi hamnar på avdelningen idag.

Tacksamhet

Efter en väntan som kändes som en evighet så ringde tillslut Dr Sune och medelade att allt har gått bra och att vi var välkommna efter 40 min. När minuterna äntligen hade passerat så gick vi nervöst upp mot biva. Vart tvugna att sitta och vänta yttligare en fyrtio min innan vi fick gå in till Leo.

Väll inne i rummet så höll jag på att tuppa av och en sjuksyrra fick hjälpa mig att sätta mig ner. Vet inte om det var synen av ett se Leo ligga där, eller om det var all press som släppte, Kändes trots allt helt ok och var faktiskt skönt att få se honom igen, obehagligt med alla dessa slangar och maskiner, men i det stora hela så gick det bra.
Ikväll runt kl 20:00 så får han ev komma ur respiratorn, lite läskigt men ska bli skönt att han ska få vakna.


Våran idol Dr Sune. Finns inga ord som kan beskriva våran tacksamhet.

Sitter på Nålar

Inatt vaknade jag titt som tätt och kollade klockan, oron har funnits i kroppen hela natten. Leo sov jätte bra under natten , och trots att han skulle fasta från klockan 2 i natt så klarade han sig fint och var glad som en solstråle när han vaknade. När han vaknade vid sex tiden så badade vi honom med special tvålen, vilket han tyckte var super mysigt!! sen satte vi på honom emla salva på båda fötterna och händerna.

Klockan halv åtta var vi uppe på 67:an där vi tog tempen på honom och han fick lugnande medel. Han blev jätte seg och alldeles tung i hela kroppen vilket var jobbigt att se. Sen satte vi oss i lekrummet och väntade på att få komma upp till operationen, dröjde inte länge innan vi fick röra oss upp, då började jag bli alldeles svag i hela kroppen och började skaka ganska rejält. Var fruktansvärt att lämna ifrån sig lilla killen till narkosläkaren..


Nu sitter vi här som på nålar och bara väntar på att tiden ska gå snabbare så att Dr Sune kan ringa och säga att allt har gått bra. Kämpa nu Leo.


Mammas & Pappas nybadade gullunge

Fotografering

En konstig känsla i kroppen har infunnit sig, och tråden mellan gråt och glädje har nog aldrig varit så tunn som nu, samtidigt som jag är glad och tacksam över att han nu äntligen ska få sin operation, så är man rädd och orolig som aldrig förr. Ibland kommer tankarna, tänk om något inträffar? tänk om något händer min Leo vad gör man då? Hur kan man som förälder gå vidare i livet då? Försöker att hålla ihop mig så gott det går och hålla mig själv på rätt spår, tänka posetivt och bra tankar.

Idag började vi dagen med att vi gick till den botaniska trädgården här i Lund, idag var det lite finare väder så det vart en mysig promenad med mina favorit killar. Passade på att fota lite oxå. Blivit smittad av både Robin och hans lilla systar som både gillar att fota. 
Efter trädgårdsbesöket så gick vi tlllbaks till patienthotellet och åt dagens lunch som bestod av skomakarlåda och till efterrätt ostkaka med grädde och sylt. Maten var riktigt riktigt god och satt fint efter promenaden. På eftermiddagen passade vi på att låna tvättstugan och tvätta upp lite kläder.

Sen gick vi upp till sjukhuset för möte med narkos läkare och Dr Sune, vi var rätt nervösa innan mötet och tårarna var nära att komma vid flertal tillfällen, men måste säga att vi både blev posetivt inställda efter mötet. Dr Sune förklarade att detta ingepp inte är speciellt svår, och att det var bra att Leo hade lite hull att ta av.

Så imorgon kl 8:10 så ska lilla Prinsen opereras och beräknas vara klar vid 13:00, nu på kvällen så ska han tvättas med en special tvål och få sjukhuskläder på sig, sen ska han även fasta från kl 2:00 i natt.

Finns en person jag önskar kunde vara här, funderat på att ringa henne flera gånger, men jag tror jag ringer henne imorgon då allt är klart istället. Då blir det nog mer glädje än oro. Men du saknas mig så det gör ont.





Air hockey

När vi vaknade imorse så var det ganska så fint väder, och tanken var att vi skulle gå till den botaniska trädgården och fota lite och få dagen och tankarna att gå undan för en stund. Men hel plötsligt så var solen borta och det vart ganska dystert och grått ute och våran lust försvann, förhoppningsvis så är det bättre väder imorgon.

Kl 17:00 imorgon så ska vi träffa Dr Sune och narkosläkaren för lite fråge ställning och för att dom ska förklara hur operationen ska gå till. Nu har verkligen tankarna börjat komma och man börjar att bli riktigt riktigt orolig.

Istället för att besöka trädgården så valde vi att spela air hockey, vilket var jätte roligt men skit vad snabbt man blir trött. Man får roa sig så gott det går dom här dagarna innan operationen. Sen kommer vi att sitta vid Leos sida på Biva.




Långtråkigt i Lund

Blev inget möte med narkosen eller Dr Sune idag, dom hade fullt upp så vi ska träffa dom på söndag istället. Är otroligt långtråkigt att bo på patienthotellet och man uppskattar verkligen sitt normala liv där hemma, saknar mitt Xbox, mina doftljus, och vänner och familj känns långt borta.

Besök på avdelning 67

Natten var ingen höjdare, obekvämma sängar och lakan son inte känns som hemma, dessutom så är det singelsängar så jag kunde inte sova brevid Robin och Leo så som jag är van vid. Leo fick sova i vagnen mellan sängarna vilket han inte verkade gilla, till en början gick det bra men runt två tiden så började han gny och var kinkig, gav han mat och försökte trösta honom, men så fort jag la ner honom så vart han ledsen, så jag la honom i min säng och då somnade han nästan direkkt. Dessvärre vågade inte jag somna om med tanke på den smala sängen. Så inte många timmars sömn för min del vilket har gjort att jag är väldigt trött idag.

På morgonen så gick vi till röntgen, vilket gick otroligt snabbt och smidigt och Leo var super duktig trots att vi vart tvunga att hålla i honom. Sedan gick vi upp till avdelning 67 där vi fick träffa en super gullig sjuksyrra som gjorde lite allt möjligt, vi vägde, mätte, tog blodtyrck, blodprov. Nu vägen Leo 6680 g och är 61 cm lång. Känns verkligen super bra att han väger så pass mycket med tanke på den kommande operationen.

Sedan fick vi träffa en kardiolog som gjorde ett ultraljud på en sovande Leo. Klockan två ska vi upp igen till 67:an då vi ska få prata med narkosen och ev Dr Sune.

 

 

Nu åker vi

Om en timma så ska vi börja röra oss ner mot tåget som ska ta oss till Stockholm central, sen går nästa tåg kl 12:06  som ska ta oss till Lund. Kommer säkert att uppdatera ikväll om hur resan gått. Hej då Stockholm

Bloggandet fortsätter

Kommer att fortsätta att blogga under Lund vistelsen så att alla här hemma kan läsa om hur det går för Leo. Vi kommer inte att ha mobilerna på när vi ligger på avdelningen, men där hamnar vi nog inte förrens onsdag skulle jag tro. Nervositeten är stor och många frågor och tankar flyger runt i huvudet.

Stress & klump i magen

Nu måste jag verkligen börja ta tag i allt som ska göras, tänkte börja med att tvätta alla kläder vi ska ha med oss.Hoppas att allt hinner torka tills ikväll, vill ju helst ha allt packat och klart då.  Nu börjar jag bli riktigt riktigt nervös och rädd att något ska hända Leo. Som en stor klump i magen.


Achmed

Idag kom efterlängtade Achmed hem till oss, jag blev kär i honom direkkt, Men inte alla som är lika nöjda och roade som jag och Robin, Leo verkar skeptisk över den stor munnade mörka mannen och Miller är livrädd och gömmer sig så fort han får syn på dockan. Men dom vänjer sig nog snart med honom. Jag är iallafall såld!




Oväntat besked från Lund

Idag när vi var och handlade på coop  så får Robin ett samtal, jag märker ganska snabbt på Robins kropps språk att det är något som inte står rätt till. När han lägger på ser jag att han är ledsen, han berättar att vi fått ett erbjudande om operation på måndag, röntgen plåtarna såg bra ut och dom ser ingen anledning till att vänta längre en nödvändigt. Detta innebär att vi åker på torsdag eftermiddag, inskrivningen sker på fredag morgon. Så nu är det lite stress med packing och planering, lite svårt när man inte har en aning om hur länge vi blir kvar. Måste hitta någon som kan ta våran byracka på obestämmd tid, vilket inte brukar vara det lättaste.

Vi är nog lite i chock här hemma, men man får se detta som en bra sak. Detta är ju för att få Leo att må bra, och en nödvändig operation. Men blir en tuff resa, kommer att få låna en bärbar dator av Annika så att vi kan blogga under sjukhusvistelsen, nu ska jag börja packa våra saker. Håll tummarna för Leo nu

Tack snälla Annnika för din vänskap, FAN vad jag älskar dig




Jobbig natt

Nu är även jag uppe efter en ganska jobbig, natt med mycket spring med mat och tröstande, men jag ska inte klaga han är ju en ängel alla andra nätter. Idag hoppas jag att det kommer att dinka ner lite paket från tradera bla en super söt handdocka som vi har längtat efter.

Idag måste vi ta oss en tur ner på stan för att skicka några klädpaket som vi sålt på tradera, Funderar på att lägga ut liter fler paket idag på tradera. Har en hel del kläder som jag skulle vilja bli av med. Försäkringskassan strular fortfarande och verkar dra ut allt på tiden. 




http://www.tradera.com/listing.mvc/itemlisting?ftgnr=1335465 Våra auktioner!!

Viktnedgång

Jag undrar om det finns någon där ute som vet någon bra diet, eller något annat bra sätt att bli av med sina extra graviditets kilon på? har fem kvar till jag är tillbax där jag började. Dom första två veckorna efter jag fött Leo så rasade jag ner i vikt och hade efter 14 dagar bara tre kilo kvar, men nu har jag gått upp två kilo sen dess. Tror att jag kan ha tappat mer då pga att vi låg på sjukhus och därefter åt väldigt lite. Har försökt nu ett tag att minska på coca cola och börjat träna lite smått, men verkar inte hända ett skvatt. Tips någon?  

Piller snack

Just kommit hem ifrån ett besök hos BM, pratade lite om förlossningen och lite om vad vi ska använda för skydd, Blir att jag provar ett p piller som heter Jasmine, jag var väldigt noga med att jag inte vill öka i vikt och då skulle tydligen denna vara bra. Nu måste jag bara komma ihåg att ta dom. Men eftersom Leo har sin medicin varje morgon så kan även jag passa på att ta mina Piller i samma veva.

Vårväder

Idag var det så pass fint väder att vi tog en tur ner till hamnen, där mötte vi upp Robins mamma och hennes man. Var så pass varmt att jag kunde ta av mig jackan, så nu är våren nog här för att stanna. Tog lite fina kort där nere.

På kvällen så kom Mbalu och hälsade på, vi gick upp till Robins familj för att ge Sofie en försenad födelsedags present och ha lite spel kväll, vi spleade galen panna och Robin vann.

Imorgon ska jag tll min BM sen på kvällen ska jag gå och träna, gud vad jag längtar.


Dag 14: I min väska


Bilder på prinsarna


Idag har jag haft sällskap av Annika och Ozzy, passade på att fota killarna lite, Leo var ganska så sur idag så blev mest kort på Lilla Ozzy.



Flygande gaffel

Idag satt jag och Annika och kollade på reprisen av Fenomen, Uri Geller sa åt tittarna att lägga en sked eller gaffel på tv:en och ropa ett, två, tre ,böj smält. Så vi la en gaffel på tv:en, såg även till att den låg stabilt på tv:en, sen ropade vi ett två tre böj smält och tjoff så hoppade gaffeln en bra bit ifrån tv:en. Vi vart helt paffa bägge två. Så nu är jag helt chokad av detta. Finns det fler som varit med om att detta fungerat?




Vaccin intag

Idag har Leo varit och tagit en vaccinations spruta, han var nere på BVC med Robin så att jag fick vila lite, nu på kvällen har Leo varit ganska så ledsen och vi misstänker att det kan ha att göra med sprutan att göra, än så länge så har vi sluppit febern som tydligen skulle vara en vanlig bieffekt. Lite senare på dagen så gick vi hem till Robins mormor och morfar, där var även hans mormors syster och hennes man. Var jätte trevligt att få träffa dom.

Imorgon så jobbar Robin långpanna så jag är helt solo, men kl 16:00 så ska jag och Leo gå upp till Leos faster för att fira att hon fyllt år. Så blir nog en bra dag ändå


Dag 13: Mina syskon

Min storebror Rickard

Alla som känner mig vet att
jag älskar min bror väldigt högt och att jag är väldigt rädd om honom, han betyder otroligt mycket för mig! Visst har man bråkat en hel del, och irriterar sig på små saker hos varann ibland, men jag skulle inte byta ut honom mot någon annan. Vi är oxå lika på många sätt och delar samma intressen. Han ska bli gudfar till min Son. Vi är ju inte direkt familjen som säger hur vi känner och kramas så ofta, men jag hoppas att du vet att jag älskar dig.



Lillasyster Fanny

Lilla snoppan som har blivit så stor nu, kommer aldrig glömma när vi satt inne på solariet du, jag och Jessica, och drack folköl för att vi skulle visa dig vad man inte skulle göra när man är 14 år. Du kom in i mitt liv i 13 års ålder och vi klickade direkt och blev "systar" på en gång. Jäklar vad vi busade och hade roligt! Jag tog dig till mig på en gång vilket är ovanligt, och vart stora syster Natalie. Är glad att Leo har dig som moster och vi älskar dig.


En lång dag på KS

Har just kommit hem efter en lång dag på Astrid Lindgrens barnsjukhus, dagen började med att vi gick upp till Q63:an, trots att vi var fem minuter sena så fick vi vänta i ca 20 min innan vi fick komma in och lägga emla salva. Vi möttes av en lätt irriterad sjuksyrra som förklarade att vi skulle ha lagt emla salvan hemma, men det var det ingen som hade informerat oss om, jag hade även frågat om vi skulle ordna med det, då sa dem nej.

Efter bedövningen var lagd så sa dom åt oss att komma tillbaka om ca en 40 min, så vi gick och fikade på fiket vid entrén, där möttes vi av riktigt otrevlig personal i kassan, han sa inte ens hej när vi beställde mat, inte ens ett leende fick man. Jag kan förstå om sjuksyrran möjligt kan ha varit stressad och därav vart lite snäsig, men vad är det som är så stressigt att stå i kassan och ta betalt för en kopp kaffe och en macka? Jag tycker att man kan säga hej iallfall? 

När det gått 40 min så gick vi upp till Q63:an igen, fick yttligare vänta i ca en timma innan vi fick komma in och sätta nålen och fylla på den med kontrast. Var nära att dom sövde Leo, var ren tur att vi reagerade när hon sa att dom strax skulle komma med en säng till honom, både jag och Robin tittade förvånade på varandra,
-Han ska väll inte sövas? utan få kontrast bara, eller har vi missat något? Jaha säger sjuksyrran, ja mig ska ni inte lyssna på! Kändes ju tryggt och bra (NOT) . Sen vart det att vänta ytterligare en timme för att sedan bli visade upp till röntgen, där inne möttes vi av super trevlig personal. Dom vart tvungna att ge Leo lite lugnande så att han skulle slappna av och ligga still, men allt flöt på toppen.

Sen vart det ytterligare att åka ner till Q63:an för hem fick vi inte åka förrens han var pigg igen, satt i två timmar och väntade tills vi fick åka hem, men som tur var så fick vi lite sällskap av två clowner som gav oss medicin (godis)

Nu är man bra trött och sängen är ganska så lockande, Leo ligger och vilar i vår säng och jag funderar på att göra honom sällskap.


Besök hos farbror doktorn

Dagen började med ett besök hos farbror doktorn på BVC, allt gick jätte bra och Leo blev godkänd på alla punkter, och han följer kurvan bra. Passade även på att boka in en tid med våran BM Maria, jag måste skaffa skydd, så jag ska dit för att prata om vad som skulle passa mig bäst. tror att det lutar åt P- piller.

Efter BVC så gick vi till apoteket och hämtade ut Leos Asa, blir tokig ibland på dom som jobbar på apotek, dom är såååå långsamma, tror vi stod i minst tjugominuter i kassan innan det blev klart. Vad är det som gör att det ska behöva ta sådan tid? Umgicks en stund med Annika på dagen, vi pratade lite om dopen och har nu betsämmt att det får bli till sommaren, och att vi ska slå ihop dom tlll ett dubbel dop utomhus, ev så ska vi vara på Robins och Jockes jobb. Tror att det kommer bli toppen fint.

På kvällen så var jag och Annika och tränade på Friskis vilket var skönt och riktigt roligt. Brukar gå därifrån med ett leende på läpparna, har äntligen hittat en träningsform som passar mig perfekt. Idag hade jag tränings kläderna jag fick av pappa och dom var super sköna att träna i. När jag kom hem så var Robins lite stressad över att Leo var otröstlig så jag gick runt med honom lite och sedan slocknade han på min mage, Mamma är bäst!! :) 

Imorgon så ska vi ta taxin till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för då är det dags för Leos  
datortomografi, är väldigt nervös inför detta, men det ska nog gå bra. Kommer att uppdatera imorgon om hur det gick. ska ev ta lite foton oxå.